Kalla kriget och ryssarnas forskning…

  • Mejla till en vän

Jag har som säkert de flesta här redan vet svårt för rena faktapåståenden utan referenser. Jag har verkligen inget emot att folk berättar sin egna åsikt och erfarenhet. I själva verket försöker jag lyssna så mycket som möjligt på erfarna personers upplevelser av hur man bör utföra olika saker osv.

Men när jag vill lära mig vad som verkligen är etablerad kunskap, vad vi vet istället för vad vi tror så håller jag mig i princip uteslutande till facklitteratur eller artiklar från vetenskapliga tidskrifter. Nackdelen med detta är att den verkliga vetenskapen bara kan ta en till en viss gräns. När jag får frågor kring det hela brukar jag säga att jag använder vetenskapen som en grund för att snabbt kunna sortera ut allt skit som finns och därefter kan man vara ganska säker på att man inte hamnar allt för snett i alla fall.

Jag har faktiskt ett litet undantag när det gäller min regel här ovanför och det undantaget är böcker från de större forskarna från gamla östblocket som de senaste 20 åren ungefär har släppt en hel del böcker på engelska. De flesta av dessa böcker har i och för sig referenser men dessa referenser är till studier publicerade mellan 1950-1980 ungefär. Inte nog med det så är de publicerade på tyska eller ryska i tidskrifter från samma länder. Med andra ord är det mer eller mindre omöjligt för mig att gå till grundkällan för att se efter om det som skrivs i böckerna verkligen stämmer överens med forskningen.

Orsaken till att jag ändå har stort förtroende för materialet i dessa böcker är för att jag under de senaste fem åren som jag verkligen börjat följa forskningen kring träning och kost mer djupgående så har jag sett flera studier dyka upp som bekräftar det jag redan läst i böckerna från dessa ryska forskare. Allt som står i böckerna är givetvis inte helt rätt. Där finns också saker som jag funnit som inte riktigt stämt överens med den bild som finns av området nu. Men det som har stått har då inte varit fel utan det har helt enkelt varit en mer grundläggande syn av det hela. Nyare forskning från de senaste 10-20 åren har helt enkelt tagit just det området lite längre av vad ryssarna gjorde.

Av en slump råkade jag hitta den här artikeln från tidskriften Journal of applied physiology som tar upp just detta faktum att ryssarna och forna östblocket låg väldigt långt fram inom många områden kring träning och kost under kalla kriget. Tyvärr har den här kunskapen i princip blivit bortglömd efter kalla kriget då de engelskspråkiga tidskrifterna helt tog över och mycket kunskap föll bort.

J Appl Physiol. 2002 Apr;92(4):1378-82.
Early contributions of Russian stress and exercise physiologists.
Viru A.

In Russia, the free development of scientific ideas was suppressed in 1950 as a result of the actions of the Joint Session of the Academy of Sciences and the Academy of Medical Sciences of the USSR. Hans Selye’s theory on the general adaptation syndrome was considered unscientific. From 1956 to 1958, Pjotr Anokhin and Pjotr Gorizontov presented definitive arguments for having the theory accepted by scientists while the significance of hormones in adaptation became a topic of endocrine studies (Boris Aleshin, Igor Eskin, Vassily Komissarenko, Samuel Leites, and Michael Kolpakov). Later, Felius Meerson made essential contributions to the adaptive significance of protein synthesis and stress-limiting systems. The area of exercise physiology dealing with acute and chronic adaptation to strong physiological stressors was founded by Leon Orbeli and developed by Aleksei Krestovnikov. Significant contributors to this area were Vladimir Farfel, Nikolai Yakovlev, and Nikolai Zimkin. Although the majority of their publications have remained unknown outside of Russia, it is interesting that many of their results have been ”rediscovered” by others. Yakovlev also deserves recognition because he was among the founders of contemporary exercise biochemistry and because his research has provided the foundation for current investigations. Several generations of young scientists have been inspired by the above-mentioned Russian scientists. Today, however, the research activities of scientists are no longer limited by political pressures but by financial resources instead.

Vad var det då som gjorde att Ryssarna och östblocket kunde få så stor kunskap inom idrott. Förklaringen ligger i deras väldigt systematiska uppbyggda system för att få fram väldigt duktiga idrottare. Ungdomar valdes ut baserat på deras fysiologiska profil som väldigt unga och de blev sen drillade i en sport som passade deras egna förutsättningar bäst. Inom OS-grenarna fanns det därför väldigt många väldigt hårt tränande idrottare som alla mer eller mindre inte hade någon egen kontroll på sin träning. Träningen styrdes istället av tränaren och de personer som i sin tur sen hade koll på honom.

Oavsett vad man tycker om detta system så är det fantastiskt för att kunna studera hur olika sätt att träna påverkar prestationen. Idag är det svårt att hitta träningsstudier där deltagarna har en större vana av sporten i fråga än ren hobbynivå. Det publiceras då och då väldigt intressanta studier där deltagarna varit elitidrottare men dessa är få och deltagarantalet i dessa studier är också få. Det är väldigt väldigt svårt idag att förmå elitidrottare att ändra på sina upplägg för att du som forskare ”vill testa något nytt”  :)

Situationen för idrottsforskarna i gamla öst var dock en helt annan. De kunde utan problem få fram en 20-40 elitidrottare på väldigt hög nivå och sen hade de kontrollen att testa mer eller mindre vad de ville. Det var ingen som brydde sig om några föll bort så länge som vissa blev bättre.

Det hela var helt enkelt en väldigt hård screeningprocess för olika träningsmetoder. Orsaken till att tex Yuri Verkhoshansky som ofta krediteras för att ha populariserat plyometrisk träning är väldigt noga med att påpeka att dropp hopp är en träningsform som endast ska utföras när man är väl förberedd är helt enkelt för att han testade metoden på idrottare som inte var förberedda och de fick skador och föll bort.

Som avslutning på detta inlägg tänkte jag rekommendera några av de böckerna från forskare i det gamla östblocket som jag anser är bäst. De är helt klart väldigt bra läsning men var beredda på att de alla är tunglästa. Det kan ta ganska lång tid innan man kommer in i deras fackspråk och meningarna är ofta långa och komplicerade.

Bra böcker från forskare från gamla östblocket

Framsidan av boken Science And Practice of Strength Training

Framsidan av boken Science And Practice of Strength Training

Science and Practice of Strength Training hos adlibris:
Det här är helt klart den mest lättlästa av böckerna och det är nog också den som ger mest för någon som inte är särskilt påläst inom styrketräning sen tidigare. Vladimir M. Zatsiorsky skrev den här boken själv först men i senare upplagor har William J. Kraemer varit med som medförfattare. Kraemer är en amerikansk forskare som är väldigt känd inom styrketräningsområdet och sen han kom in i bilden har några av de äldre ryska referenserna bytts ut mot engelskspråkiga referenser som man faktiskt kan kolla upp om man skulle vilja det :)

Jag ser det här som en av grundkunskapsböckerna som den som alla som är intresserade av styrketräning bör ha hemma i bokhyllan[sfwp id=1 img=closediv.png]

Supertraining:
Huvudförfattaren till den här boken och numera den enda författaren till den här boken är Mel Siff. Precis som namnet avslöjar så Mel Siff ingen gammal forskare från östblocket. Han är kan dock ryska och har studerat deras träningsmetoder under väldigt lång tid. De första upplagorna av Supertraining skrev han också tillsammans med Yuri Verkhoshansky som var en av de mer framstående forskarna inom applicerad träning i Ryssland. Verkhoshansky arbetade också senare med det italienska idrottsförbundet tills han gick bort för något år sen.

Supertraining är en väldigt tungläst bok. Och när jag säger det så menar jag det verkligen. Jag har läst igenom den två gånger och första gången tog det mig ungefär 3 månader att bli klar. Och detta var under mina studieår då jag hade gott om tid och inte heller drev någon hemsida eller liknande som tog upp mycket av min fria tid. Å andra sidan var min kunskap inom området inte så djup på den tiden. Andra gången jag läste igenom boken var när jag var på semester förra året. Då tog det mig ungefär 3 veckor trots att jag hoppade lite i vissa delar i boken.

Orkar man ta sig igenom boken och verkligen funderar på de olika delarna i den så har man dock en guldgruva när det gäller träningsfysiologi. Du får inga praktiska och färdiga träningsprogram i denna bok. Det är bara en ända lång genomgång av olika metoder och koncept som man sen helt på egen hand måste försöka göra om till något praktiskt.

Framsidan av boken Special Strength Training

Framsidan av boken Special Strength Training skriven av Yuri Verkhoshansky och hans dotter Natalia Verkhoshansky

Special Strength Training hos Adlibris:
Den här boken sägs vara orsaken till att Verkoshansky inte varit med som medförfattare till Supertraining de sista upplagorna. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte ännu kommit igenom hela boken utan jag har något kapitel kvar att läsa men jag kan redan nu säga att detta nog är den bok som på bäst vis förklarar hur ryssarna planerade sin träning förr i tiden. Boken är mycket mer lättläst än Supertraining men det innebär inte att den är lätt :) Var beredd på att du kan få läsa om vissa meningar ett par gånger om och är du inte van vid de gamla ryssarnas vokabulär kan boken säkert kännas lite överväldigande i början.

Men precis som supertraining är det här en bok med väldigt mycket kunskap. Den ger dig mer insikt i hur träningen planerades under ryssarnas storhetstid än vad supertraining gör. Djupet inom vissa områden är dock inte alls lika bra som i Supertraning men samtidigt är antalet sidor i boken inte ens hälften.

Fler böcker och artiklar

Det finns massor av andra böcker och artiklar som kan vara värda att läsa. De tre böckerna jag tagit upp här ovanför är de som jag har haft mest behållning av men där finns en hel del annat bra med. Blanda dock inte ihop de gamla ryska forskarna jag syftar på här med personer som Pavel Tsatsouline. Pavel har skrivit en del underhållande och intressanta böcker men de är inte i närheten av samma kunskapsnivå i hans böcker. Pavels böcker är mer praktisk applikation med olika övningar, träningsupplägg mm. Inget fel med det men du lär dig mer vad än du får svar på frågor som varför och hur.

Gymgrossistens Protein
Jacob Gudiol
Om Jacob Gudiol, Leg. Fysioterapeut:

Jag håller just nu på att läsa in en master i Sport Science på Lunds universitet samtidigt som jag arbetar som tränare för ungdomar i Helsingborgs IF. Jag har även ett eget företag där jag regelbundet håller föreläsningar om prestation, kost och träning. Bland annat på kursen idrottsmedicin på sjukgymnastutbildningen i Lund samt på ELEIKOs nystartade PT-utbildning.


Jag skriver regelbundet texter här och på Traningslara.se samt för olika träningsmagasin. Jag har bland annat varit med i tidningar så som BODY Magazine, Svensk Styrkelyft, Blossom Magazine, Dagens Träningsindustri och Friskispressen. Jag sitter även med i styrelsen för Idrottsmedicin Syd. Här hittar du mer information om mig samt kontaktinformation

6 reaktion på “Kalla kriget och ryssarnas forskning…

  1. 1
    Max

    Andra bra böcker som du kunde titta på är de tidigaste kroppsbyggarna. De som byggde sina kroppar innan dopingen kom. Från Sandow och fram till ca 40-talet. De har en förvånande samsyn (hoppa över vad de säger om kolhydrater, där har de alla fel erfarenheter). Böckerna bygger i princip enbart på beprövad erfarenhet. Arne Tammer är ju en av dessa för övrigt.

      Citera kommentar

  2. 2
    Oscar

    Först och främst, du gör ett grymt jobb med träningslära bloggen och jag följer den här av bara farten. Dock så är min fråga mer konkret om det krävs några kunskaper i anatomi och mer kunskap om muskler/leder osv för att förstå sig på dessa böcker?

    Och min andra fråga är om du har några tips på bra böcker som just tar upp anatomi med muskler /leder osv.

    Tack för en bra blogg!

    Mvh Oscar

      Citera kommentar

  3. 3
    Jacob Gudiol Inläggsförfattare

    Max:
    Andra bra böcker som du kunde titta på är de tidigaste kroppsbyggarna. De som byggde sina kroppar innan dopingen kom. Från Sandow och fram till ca 40-talet. De har en förvånande samsyn (hoppa över vad de säger om kolhydrater, där har de alla fel erfarenheter). Böckerna bygger i princip enbart på beprövad erfarenhet. Arne Tammer är ju en av dessa för övrigt.

    Där finns många häftiga böcker från den tiden :) Jag har ett par liggandes på datorn som jag troligen kommer att skriva lite om i framtiden. Om inget annat så kommer jag att använda mig av bilder från dessa böcker :)

      Citera kommentar

  4. 4
    Jacob Gudiol Inläggsförfattare

    Oscar:
    Först och främst, du gör ett grymt jobb med träningslära bloggen och jag följer den här av bara farten. Dock så är min fråga mer konkret om det krävs några kunskaper i anatomi och mer kunskap om muskler/leder osv för att förstå sig på dessa böcker?

    Och min andra fråga är om du har några tips på bra böcker som just tar upp anatomi med muskler /leder osv.

    Tack för en bra blogg!
    Mvh Oscar

    Ingen av böckerna ställer egentligen så stora krav på grundkunskaperna när det gäller anatomi faktiskt. De tar upp den fysiologi som man behöver veta men har man inte läst det tidigare tar det ju lite tid att lära sig.

    Jag kommer att lägga upp boktips efterhand här på bloggen har jag tänkt. När det gäller just anatomi så är det dock mest banka in det som gäller till en början. Det går bra att göra genom de källor som finns på nätet men det krävs en ganska stor disciplin om man ska göra det helt på egen hand utan att man har ett prov eller tenta som väntar :)

      Citera kommentar

  5. 5
    Max

    Det finns en hemsida där många av de tidiga kroppsbyggarnas böcker finns utlagda. Jag har inte länken just nu, men kan fixa fram den om du inte redan vet vilken jag menar.

    Jag har länge tänkt att jag skulle göra en seriösare genomgång av böckerna och kanske på sikt göra en bok där jag samanför erfarenheterna från flera böcker. Det finns mycket erfarenhetsbaserad kunskap i de där böckerna. Men det har inte blivit något av med det än.

    Problemet idag är ju att så mycket av träningstips och kostråd i byggartidningar och böcker bygger på dopade människor. Jag har tränat regelbundet men med varierande seriositet i ca 20 år. Vad man ska tro och inte tro på är oerhört svårt att veta om man ska vara ren och inte fuska. T.ex. åt jag i flera år minst 2g protein per kilo kroppsvikt (vissa steroidmonster hävdar upp till 4g/kg) vilket gav mig acne och mindre kvar i plånboken.

    Jag börjar lära mig nu genom försök-och-misslyckande samt genom de här gamla böckerna. En sak jag testar just nu är att sprida ut träningen över dygnet, 10min på morgonen, 20 min på lunchen, 20 min på eftermiddagen (enkel hemträningsutrustning) sex-sju dagar i veckan och sedan jogging på kvällen fyra-fem dagar i veckan. Det har fungerat mycket bra men frågan är hur länge det håller (alla upplägg är ju begränsade av vad som kom före och att man slutar med dem när de slutar ge framgångar).

      Citera kommentar

Kommentera

Skriv ditt namn, din mejl och eventuell hemsida.