Det blir ett väldigt kort inlägg idag där jag bara tänkte tipsa om en föreläsning som du kan se på nätet. Den här föreläsningen presenterades på en sammanträff med American Society for Nutrition som i sin tur sponsrades av The Corn Refiner’s Association så jag slänger ut det direkt.
Föreläsaren i videon heter David Allison och jag har sett att han ett par gånger tagit läsktillverkarnas parti lite väl mycket kan jag tycka. Men oavsett så har han väldigt många bra poänger i föreläsningen och den data han visar i slutet är väldigt intressant.
De studier som finns där man sagt till folk att dricka läsk har visat att detta leder till viktuppgång. Jag har skrivit om flera av dessa studier i olika inlägg på Traningslara.se (1, 2) och i viden går Allison igenom en meta-analys, som var på väg att publiceras när han höll föreläsningen, där man tittat på resultatet i alla studier av den här typen och resultatet är en signifikant viktuppgång. Om du börjar dricka läsk kommer du alltså troligen att gå upp i vikt och om vi säger till en stor grupp av människor att börja dricka läsk kommer de med stor säkerhet att börja gå upp i vikt.
Det finns även studier där man sagt till folk att sluta dricka läsk. Resultatet från dessa studier är inte lika övertygande som studierna där man adderat läsk. Det finns en trend till viktnedgång men den är inte signifikant trots en hel del studier på området. Detta visar enligt mig att det finns mycket mer än läsk som är ett problem. Det räcker väldigt sällan med att förändra en sak, att byta ut ett enda livsmedel mot ett annat osv. Det krävs troligen att många negativa faktorer förändras mot positiva.
En ganska klassisk pyramid som ska illustrerar vad som är paleo inom Crossfit
Det här är ett lite intressant sidospår när det gäller deltagarna i Crossfitstudien som jag skrev om för två månader sen på Traningslara.se Första ordentliga studien på Crossfit – stor skaderisk!. Tydligen testade man inte bara deras prestation. Man gjorde även en rad tester på deltagarnas blodfetter samt vikt under försöket. Dessa resultat är nu publicerade i en avhandling som du kan ladda ner här om du är intresserad.
Själva studien har jag skrivit om redan på Traningslara och jag tänker inte lägga till särskilt mycket här om själva metoden i studien. Det som istället är något sånär intressant är de förändringar som skedde hos deltagarna i de tester som finns med i avhandlingen.
Förändring i några av testvärdena i studien. Alla blodfettervärden förblev de samma eller försämrades trots att deltagarna förbättrade sin syreupptagningsförmåga och tappade fettmassa under studietiden.
Att syreupptagningsförmågan och kroppsfett vet vi sen innan att de var positiva. Det som dock är intressant är att deltagarnas blodfettvärden inte alls följde denna trend. I själva verket var det tvärt om. Alla blodfettvärden som testades antingen försämrades eller förblev de samma under studiens gång.
Detta är väldigt anmärkningsvärt av två anledningar. Den största anledningen är för at deltagarna i den här studien, gick ner i vikt, började träna regelbundet och förbättrade sin kondition. Detta är alla tre faktorer som på egen hand visat sig kunna förbättra just dessa blodfettvärden i flera studier.
Den andra anledningen är för att paleo / stenålderskost visat sig förbättra blodfettvärden i ett par studier tidigare. Dessa studier har dock alla varit på människor som sen tidigare levt ganska ohälsosamt men även studier där man sett till att deltagarna inte minskade på antalet kalorier har visat att blodfettvärden kan förbättras med paleo / stenålderskost (1).
Finns det någon bra förklaring till försämringen av blodfettvärdena?
Det finns några möjliga förklaringar till testvärdena som jag kan komma på. Den första förklaringen är att deltagarna helt enkelt inte ätit vad man sagt till dem att äta. Detta är ju vanligt förekommande i den här typen av studie. Man bad deltagarna lämna in en dagbok med vad de ätit. Dock fick man endast in 8 dagböcker som var tillräckligt bra för att analyseras. Detta är väldigt dåligt då antalet deltagare var 43 stycken. Så svaret kanske bara ligger i att de inte följde de råd som gavs.
En annan möjlig förklaring som man tar upp i diskussionen till studien är att deltagarna inte fick några råd kring hur mycket kolhydrater, fett och protein som de skulle äta. Detta ledde till ett fettintag på ungefär 50 E%. I tidigare studier på paleo har fettintaget dock hamnat klart lägre, omkring 30 E%. Forskarna förklarar detta med att de rekommendationer som de gav var mycket mer förenklade än de som getts i tidigare studier och innehåll egentligen bara en lista på vad deltagarna inte skulle äta.
En förklaring som de inte tar upp i diskussiondelen till studien är om träningen i sig haft något med resultatet att göra. Det finns en del studier som har visat att hög mental stress kan försämra blodfettvärden (2). Jag ska ärligt säga att jag inte har någon jättebra studie att visa på att det kan gälla träning men om det är någon träning som ställer stora krav på en persons stresshantering så är det högintensiv träning liknande Crossfit.
Summering
Jag vet egentligen inte om det finns något att summera från den här studien. Jag tycker mest att det är tråkigt att de skulle blanda ihop Crossfit och paleo i samma studie. Nu har vi ingen aning om vad som orsakat vad. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg på Traningslara.se är det ganska uppenbart när man läser texten i de här studierna att det är folk som är pro-crossfit som utfört dem, Sannolikt trodde de att de skulle få se fantastiska resultat av den här studien men så blev det inte.
Nu är det mest en faslig röra med information som säger väldigt lite och den lilla bild som målas upp är inte direkt i solklar fördel för att folk ska börja träna crossfit intensivt och börja äta paleo samtidigt. Visserligen blev det en förbättring i VO2max och kroppsfett men samtidigt var det en hel del bortfall med motiveringen skador och även försämringar i blodfettvärden. Att nå förbättringar i VO2max och kroppsfett kan man uppnå på en väldig massa andra sett och alla studier som jag sett på det tidigare har som sagt gett positiva förändringa på blodfetter, inte negativa.
Jag tänkte fortsätta direkt med fortsättningen på förra inlägget i serien som jag då började kalla studier på jägar och samlarfolks dieter men numera döpt om till Återgång till en traditionell diet då det är ett mer korrekt namn. I det här inlägget tänker jag presentera ytterligare en studie där man tagit människor som blivit sjuka av västerländsk kost och låtit dem återgå till sin traditionella diet för att se vad som händer.
I del 1 tog jag upp aboriginerna som traditionellt levt på en diet betonat av kött och haft en kost med stor proteindel, fettmängd ungefär som vår och mindre kolhydrater, Återgång till en traditionell diet – del 1 – aboriginerna.
I det här inlägget kommer det bli en kost som skiljer sig väldigt mycket från aboriginernas. Folkgruppen som jag tänker ta upp är polynesier och mer specifikt människor boendes på Hawaii. Här under är abstraktet till studien.
Am J Clin Nutr. 1991 Jun;53(6 Suppl):1647S-1651S.
Obesity and cardiovascular risk intervention through the ad libitum feeding of traditional Hawaiian diet.
Shintani TT, Hughes CK, Beckham S, O’Connor HK.
The Waianae Diet Program is a community-based intervention strategy designed to be culturally appropriate by using a pre-Western-contact Hawaiian diet to reduce chronic-disease risk factors in Native Hawaiians. This paper describes a trial of the traditional Hawaiian diet fed ad libitum to Native Hawaiians with multiple risk factors for cardiovascular disease to assess its effect on obesity and cardiovascular risk factors. Twenty Native Hawaiians were placed on a pre-Western-contact Hawaiian diet for 21 d. The diet was low in fat (7%), high in complex carbohydrates (78%), and moderate in protein (15%). Participants were encouraged to eat to satiety. Average energy intake decreased from 10.86 MJ (2594 kcal)/d to 6.57 MJ (1569 kcal)/d. Average weight loss was 7.8 kg (P less than 0.0001) and average serum cholesterol decreased 0.81 mmol/L (P less than 0.001) from 5.76 to 4.95 mmol/L. Blood pressure decreased an average of 11.5 mm Hg systolic (P less than 0.001) and 8.9 mm Hg diastolic (P less than 0.001).
Till skillnad från den förra studiens om jag tog upp där aboriginerna fick återgå till sin traditionella livsstil i sin helhet var den enda förändringen i den här studien kosten. Det som också skiljer den här studien från den tidigare är att vi i den här studien vet att deltagarna fick så mycket mat som de ville. Deltagarna blev också tillsagda att hela tiden äta så mycket som de ville.
Själva dieten som deltagarna fick i den här studien är sett till Svenska och västerländsk standard en extremdiet. Den traditionella dieten på hawaii och närliggande öar är nämligen en diet med väldigt mycket kolhydrate, väldigt lite fett och ganska snålt på protein med (1). Detta är faktiskt ett mönster som upprepat sig i nästan alla traditionella kulturer kring stilla havet (2).
Taro var traditionellt en av stapelfödorna på Hawaii
Rent fördelningsmässigt åt deltagarna ungefär 78 E% kolhydrater, 7 E% fett och 15 E% protein. Det som deltagarna åt mest av vad taro, sötpotatis, yam och andra rotfrukter. Utöver detta åt de brödfrukt, frukt, sjögräs, fisk och kyckling och lite kokosnöt.
Det som hände när deltagarna gick över till att äta den här traditionella dieten var att de alla spontant började äta mycket mindre kalorier. Innan studien började uppgav deltagarna att de åt ungefär 2600 kcal. När de gick över till den traditionella dieten började de äta 1000 kcal mindre varje dag trots att de alltså åt efter hunger.
När studien började hade alla deltagarna ganska grav övervikt med en BMI på i snitt 39. Den här studien pågick endast i tre veckor så det var ingen som blev normalviktig men en viktnedgång på i snitt 7.8 kg under denna korta tid är ändå imponerande. Förutom viktnedgången såg man även tydliga förbättringar i blodsocker, triglycerider och fasteblodsocker.
När studien började hade deltagarna ett fasteblodsocker på 8,99 mmol/l. När studien avslutades efter tre veckor hade detta sjunkit till 6,86 mmol/l. Rent diagnostiskt använder man ibland fasteblodsocker över 7 som diagnos för diabetes. Inte värdens bästa mått enligt mig men om vi går efter det så blev deltagarna i den här studien av med sin diabetes som grupp Hur det sett ut för varje individ vet vi ju inte.
Oavsett så är det en imponerande förändring på 3 veckor. Det här uppnåddes alltså med en kost bestående av hela 78 E% procent kolhydrater. Överraskande om man tror att det är blodsockertoppar efter en måltid som är orsaken till högt fasteblodsocker. Inte särskilt överraskande (men ändå imponerande) om man håller sig till forskning.
Ytterligare en studie med liknande resultat
Det finns faktiskt en studie till med i princip identiskt upplägg som i studien här ovanför (3). Den här studien är från 2001 och även den är på endast tre veckor. Resultatet är väldigt liknande studien här ovanför med en stor viktnedgång på kort tid och förbättring i en rad hälsomarkörer.
Uppföljning flera år senare
Studierna här ovanför är från 1991 och 2001. Jag har alltid undrat lite varför det inte kommit fler studier eller i alla fall mer långsiktig information kring de här deltagarna. Inför det här inlägget gjorde jag en lite mer utökad sökning och jag lyckades faktiskt hitta en studie där man gjort långtidsuppföljning på deltagar i det här programmet (4).
Deltagarna i den första studien jag tog upp här var med i ett samhällsprogram där man försöker få ursprungsbefolkningen på ön att äta och må bättre. Så även om det bara var 20 deltagare i studien så är det väldigt många fler som gått igenom programmet på 3 veckor. Och det var alla dessa som man gjorde en uppföljning på i den här studien. Av 173 deltagare lyckades man få tag i 82 vilket jag tycker verkar lite dåligt.
Resultatet visade att efter i snitt 7,5 år hade deltagarna gått ner i snitt 6,8 kg. Detta är bra resultat sett till hur det brukar se ut med långsiktsresultaten i viktnedgångsstudier. Men många av deltagarna var fortfarande ordentligt överviktiga och det var bara några få av deltagarna som hade gått ner 10 procent eller mer av sin tidigare kroppsvikt.
Flera av deltagarna till studien ansåg att dieten var ”tråkig” och de hade även svårt att hitta livsmedlen som de skulle äta i affärerna och efterhand har man därför korrigerat dieten som användes i det här programmet till att inkludera andra västerländska inslag så som vanlig potatis, ris och spannmål i dieten men man behöll fördelningen när det gäller kolhydrater, fett och protein. Det var denna typen av diet som användes i studien från 2001 som alltså även den gav tydligt positiva resultat.
Studier och resultat som endast är publicerade i översiktsartiklar
Det finns faktiskt ännu mer studier utförda från den här gruppen men som tyvärr inte är publicerat för sig själv men det finns lite information om det ändå i översiktsartiklar från gruppen (1). Det som är intressant här är att de genomförde en studie där de aktivt försökte hålla deltagarnas vikt stabil under försöket. Tyvärr har jag, trots en väldig massa sökande, inte lyckats hitta några faktiska siffror men i texten står det att dieten sänkte kolesterol, triglycerider och fasteblodsocker. Så hälsofördelarna finns alltså där i alla fall till viss del även om det inte skulle bli någon viktnedgång.
Exempel på resultat från olika grupper som genomgått olika varianter av den ungefär tre veckor lång interventionen där de återgår till den traditionella kosten på Hawaii.
Summering
Övervikt har blivit väldigt vanligt hos ursprungsbefolkningen på Hawaii efter det att de övergått till en västerländsk kost som för dem innebär mer kött, mindre stärkelserika kolhydrater, mer raffinerat socker och mer fett överlag.
Det här studierna och informationen som finns kring The Hawaiian diet eller THD som den vanligtvis förkortas är mycket bättre än studien på aborginerna. Det finns mer information publicerat helt enkelt och det är lättare att veta vad som står för vad i förändringen. Vi vet ju också att deltagarna fick äta så mycket de ville och trots det så minskade de spontant på sitt kaloriintag.
Detta är inget som är unikt för THD utan är återkommande i alla studier jag har sett där man bara utesluter skitmat och istället väljer enkla oraffinerade råvaror. Sen verkar energifördelningen när det gäller kolhydrater, fett och protein inte spela någon större roll alls eftersom det sker även om vi pratar en extremt kolhydratfattig kost så som Atkins, en extremt fettsnål som den här dieten eller en mer mixad typ av diet lik studierna på paleo / stenålderskost. Aborginernas kost bestod av väldigt mycket kött medan TDH är näst inpå vegetarisk.
Något som också är intressant i det här sammanhanget är att den här effekten verkar finnas även efter det att man inkluderade potatis, ris och spannmål som godkända livsmedel. Nu vet vi ju inte om deltagarna faktiskt åt några betydande mängder av dessa livsmedel trots att de var godkända så man får akta sig för säkra slutsatser. Men en intressant notis är det ändå.
Jag har ju sen tidigare skrivit ett par inlägg om studier på stenålderskost (1, 2). Det finns några studier till på stenålderskost som jag troligen kommer att ta upp efterhand och jag vet även att det är en stor studie på gång från Sverige på stenålderkost som ännu inte publicerats och den kommer jag garanterat att skriva om när den publiceras.
Stenålderskost kallas även vanligen för paleo där paleo mer och mer börjat ta över de senaste åren då många tagit influencer från amerikanska träningstrender eller amerikanska bloggar där det kallas just paleo: Jag tycker att denna typ av kost är väldigt intressant främst för att det är en kost där man inte fokuserar på makronutrienter utan istället tittar på livsmedelskvalité. Man utesluter även spannmål, mjölk och i vissa fall baljväxter och jag är inte övertygad om att det är detta som är viktigt men det är ju en variabel till som man behöver ta med när man tittar på studierna.
Men det finns en annan kategori av studier där fokuset inte är på makronutrienter utan på bra kvalité på livsmedel och det är studier där man sagt till folk att de ska försöka återgå till sin ursprungliga diet. Det finns endast några få studier av den här typen vad jag känner till och tyvärr är det inte några större studier med randomisering eller kontrollgrupp men de är intressanta i sig själv ändå tycker jag.
Så jag tänkte skriva några inlägg kring dessa studier med efterhand och idag tänkte jag börja med en av de mer kända som är utförd på aborginer i Australien.
Diabetes. 1984 Jun;33(6):596-603.
Marked improvement in carbohydrate and lipid metabolism in diabetic Australian aborigines after temporary reversion to traditional lifestyle.
O’Dea K.
The rationale for the present study was that temporarily reversing the urbanization process in diabetic Aborigines should improve all aspects of their carbohydrate and lipid metabolism that are linked to insulin resistance. Ten full-blood, diabetic Aborigines from the Mowanjum Community (Derby, Western Australia) agreed to be tested before and after living for 7 wk as hunter-gatherers in their traditional country in north-western Australia. They were middle aged (53.9 +/- 1.8 yr) and overweight (81.9 +/- 3.4 kg), and all lost weight steadily over the 7-wk period (average, 8 kg). A detailed analysis of food intake over 2 wk revealed a low-energy intake (1200 kcal/person/day). Despite the high contribution of animal food to the total energy intake (64%), the diet was low in total fat (13%) due to the very low fat content of wild animals. Oral glucose tolerance tests (75 g glucose) were conducted in the urban setting and repeated at the end of 7 wk of traditional lifestyle. The marked improvement in glucose was due to both a fall in fasting glucose (11.6 +/- 1.2 mM before, 6.6 +/- 0.8 mM after) and an improvement in postprandial glucose clearance (incremental area under the glucose curve: 15.0 +/- 1.2 mmol/L/h before, 11.7 +/- 1.2 mmol/L/h after). Fasting plasma insulin concentration fell (23 +/- 2 mU/L before, 12 +/- 1 mU/L after) and the insulin response to glucose improved(incremental area under the insulin curve: 61 +/- 18 mU/L/h before, 104 +/- 21 mU/L/h after). The marked fall in fasting plasma triglycerides (4.0 +/- 0.5 mM before, 1.2 +/- 0.1 mM after) was due largely to the fall in VLDL triglyceride concentration (2.31 ± 0.31 mM before, 0.20 ± 0.03 mM after). In conclusion, the major metabolic abnormalities of type II diabetes were either greatly improved or completely normalized in this group of Aborigines by relatively short reversal of the urbanization process. At least three factors known to improve insulin sensitivity (weight loss, low-fat diet, and increased physical activity) were operating in this study and would have contributed to the metabolic changes observed.
Det man gjort i den här studier är alltså att man låtit ett gäng aboriginer med diabetes återgå till sin gamla diet. I artikeln står det att man lät dem återgå till sin traditionella livsstil men det stämmer inte riktigt då deltagarna körde runt i en fyrhjulsdriven jeep när de var ute på jakt Men själv tanken var att utesluta mycket av det som kommer med urbanisering, eller vad de egentligen skulle skrivit, västerländs livsstil.
Aboriginerna är ett väldigt utsatt folkslag i Australien och de har stora problem med fattigdom, alkoholism och dålig hälsa. Detta återspeglar sig också en hel del i deltagarnas diet innan studien började:
The main dietary components were flour, sugar, rice, carbonated drinks, alcoholic beverages (beer and port), powdered milk, cheap fatty meat, potatoes, onions, and variable contributions of other fresh fruit and vegetables. At the time of the study the composition of the diet was estimated to be: carbohydrate 50%, fat 40%, and protein 10%. There was considerable variation within the group depending on the contribution of alcohol to the diet. The nondrinkers were more concerned about their diet in the urban environment and tended to eat more fresh fruit and vegetables and wholemeal bread.
Att de här människorna var i dålig hälsa när studien började är som du kan se, inte särskilt konstigt.
Studien gick helt enkelt till som så att deltagarna fick lämna en liten stad vid namn Derby i nordvästra Australien för att sen köra ut i mer eller mindre ödemark för att helt på egen hand tillskaffa sig mat under 7 veckors tid. En av forskarna var med gruppen hela tiden för att se till att de inte fuskade. Förutom detta fick deltagarna alltså klara sig helt på egen hand och införskaffa sig mat som aboriginer gjorde förr.
Resultatet av den här ”utflykten” blev ganska dramatiska förändringar hos deltagarna. De fick antingen väldigt stora förbättringar i sina sjukdomar eller så blev dem av med dem helt. Det finns dock ett flertal problem med den här studien.
Det största problemet som jag ser det är att vi faktiskt inte vet om deltagarna blev mätta. I studien får vi veta att deltagarna åt ungefär 1200 kcal per dag. Dieten var varierande under tiden beroende på var de befann sig men det var i huvudsak kött som deltagarna åt. Andelen protein var väldigt högt och låg hela tiden över 50 procent av deras dagliga energiintag.
Deltagarnas huvudsakliga energikällor under deras ”utflykt”.
Här ovanför kan du se vad deltagarna främst åt under studiens gång. När de höll på att färdas och när de var vid kusten är energiintag och energifördelning uppskattad. När de däremot var i inlandet så gjorde man faktiska mätningar av maten som de åt. Deras förflyttning under studiens gång var deltagarnas egna beslut. Deras mål var att leva som de gjorde innan de började leva mer västerländskt och därför förflyttade de sig efter mat. Vid kusten hittade de till exempel inte tillräckligt med föda och därför drog de sig inåt landet.
Och slutsumman blev ju imponerande resultat. Men som jag redan påpekat är jag väldigt osäker på det här resultatet. Det är nämligen ingen som klarar av att leva på 80 E% procent protein under längre tid. Nu var det ju en två veckor lång period och då går det. Och det är ju möjligt att korta perioder av aborigineras liv tidigare också bestod av så mycket protein men jag är tveksam.
En annan förklaring till varför dieten ändå såg ut som den gjorde kan kanske vara att deltagarna inte visste var de skulle hitta mer växtföda? Känner man inte till området är det kanske svårare att hitta den maten?
Det finns annan data på hur aboriginernas diet normalt ser ut och hur den skiljer sig från den västerländska kosten kan du se i bilden här under (2). Som du kan se är det faktiskt en kost som kanske kan likna den som deltagarna åt i början och slutet på studien. Det är ganska mycket kött och aboriginerna åt i princip allting utom innehållet i tarmarna.
En grov indelning i hur aboriginernas kost såg ut innan de började äta mer västerländskt jämfört med en klassisk västerländsk kost.
Hälsovärden för aboriginerna när de levde traditionellt.
Precis som nästan alla kulturer som studerats innan västerländsk kost tog över så verkar de ha varit mer eller mindre fria från de västerländska sjukdomarna. Kroppsvikten kan verka låg men detta är ganska vanliga värden för flera olika kulturer när de levt sina traditionella liv.
Summering
Det här är en intressant studie och att den har väckt lite uppmärksamhet kan man se i att den nu när jag skriver detta har blivit citerad hela 349 gånger enligt google scholar. Men det finns som sakt en del frågetecken likt om deltagarna verkligen var duktiga nog på att skaffa mat så de kunde äta sig mätta? Det står faktiskt ingenstans om hunger, mättnad eller liknande i hela studien.
Sen är ju det här en studie på en förändring i livsstil och miljö som inte är särskilt praktisk. Du kommer nog inte hitta särskilt många som är beredda på att förändra sitt liv så här enormt.
Normalt brukar jag inte skriva så mycket kring själva sjukdomen diabetes typ 2 eller magsäcksoperationer men det blir ett undantag idag för det har publicerats en väldigt cool studie på området.
Det har varit känt väldigt länge nu att personer som genomgår en magsäcksoperation allt som oftast blir av med sin diabetes efter operationen. Denna förändring sker också väldigt fort och hypotesen som varit mest rådande är att operationen i sig påverkar någon faktor som gör att detta sker och att allt inte beror på mindre kalorier i maten (1, 3). Det mesta av effekten på lång sikt beror dock på viktminskningen (2).
Här är abstraktet till studien:
Diabetes Care. 2013 Mar 25. [Epub ahead of print]
Rapid Improvement of Diabetes After Gastric Bypass Surgery: Is It the Diet or Surgery?
Lingvay I, Guth E, Islam A, Livingston E.
OBJECTIVE: Improvements in diabetes after Roux-en-Y gastric bypass (RYGB) often occur days after surgery. Surgically induced hormonal changes and the restrictive postoperative diet are proposed mechanisms. We evaluated the contribution of caloric restriction versus surgically induced changes to glucose homeostasis in the immediate postoperative period.RESEARCH DESIGN AND METHODS: Patients with type 2 diabetes planning to undergo RYGB participated in a prospective two-period study (each period involved a 10-day inpatient stay and periods were separated by a minimum of 6 weeks of wash-out) in which patients served as their own controls. The presurgery period consisted of diet alone. The postsurgery period was matched in all aspects (daily matched diet) and included RYGB surgery. Glucose measurements were performed every 4 h throughout the study. A mixed meal challenge test was performed before and after each period.RESULTS: Ten patients completed the study and had the following characteristics: age, 53.2 years (95% CI, 48.0-58.4); BMI, 51.2 kg/m(2) (46.1-56.4); diabetes duration, 7.4 years (4.8-10.0); and HbA1c, 8.52% (7.08-9.96). Patients lost 7.3 kg (8.1-6.5) during the presurgery period versus 4.0 kg (6.2-1.7) during the postsurgery period (P = 0.01 between periods). Daily glycemia in the presurgery period was significantly lower (1,293.58 mg/dL*day [1,096.83-1,490.33) vs. 1,478.80 mg/dL*day [1,277.47-1,680.13]) compared with the postsurgery period (P = 0.02 between periods). The improvements in the fasting and maximum poststimulation glucose and 6-h glucose area under the curve (primary outcome) were similar during both periods.CONCLUSIONS: Glucose homeostasis improved in response to a reduced caloric diet, with a greater effect observed in the absence of surgery as compared with after RYGB. These findings suggest that reduced calorie ingestion can explain the marked improvement in diabetes control observed after RYGB.
Tillvägagångssättet vid en Roux-en-Y gastric bypass (RYGB). I princip kopplar man bort stora delar av magsäcken och en liten del av tunntarmen
Det man gjorde i den här studien var att man tog 10 personer som skulle genomföra en så kallad Roux-en-Y gastric bypass (RYGB). Detta är den allra vanligaste typen av magsäcksoperation för närvarande och det innebär att man helt enkelt plockar bort stora delar av magen samt en liten del av tunntarmen.
De här tio personerna fick under en 10 dagars period innan operationen ligga inne på en sjukhusavdelning där man gav deltagarna alla deras mat.
Frågan är om man egentligen ska kalla det för all mat för det var inte särskilt mycket som deltagarna fick i sig. Över de tio dagarna som de låg inne åt de totalt 1600-1700 kcal.
I slutet av den här tiodagarsperioden genomförde man sen ett par tester där blodsockermätning efter en standardmåltid var ett av dem.
Deltagarna fick sen återgå till sina normala liv under minst 6 veckor för att sen återigen läggas in på sjukhuset. Denna gång fick de dock genomgå en magsäcksoperation på dag 3. När dag 10 var slut gjorde man sen återigen samma tester som under den första perioden.
Det man fann var att förbättringen efter operationen inte var ett dugg bättre än den väldigt extrema dieten. Där finns ju brister i ett studieupplägg av den här typen då deltagarna givetvis inte går upp all vikt från första perioden innan operationen så det är inte två lika situationer som jämförs. Men oavsett så är det väldigt intressant och det visar att om det finns någon speciell effekt från själva operationen så är det sannolikt så att det är en extrem kalorirestriktion som står för det allra mesta av effekten.
Så kalorier är kung. Det har ju blivit poppis på sistone att på något sätt klanka ner på kalorier och tanken kalori in – kalori ut. Det finns en hel del gott i det då problemet för de allra flest är att hitta en diet som gör att de med lätthet kan äta mindre kalorier. Men samtidigt ska man inte glömma bort vikten av kalorierna i sig. Oavsett var de kommer ifrån. Att äta för mycket kalorier är negativt även om du gör det med väldigt bra mat. Att äta lite kalorier är allt som oftast positivt oavsett typen av kalorier. Undantagen är givetvis i det första fallet om du behöver/vill gå upp i vikt och i det andra fallet om du inte har någon vikt som du behöver bli av med.
Ibland undrar jag faktiskt lite över hur folk tänker. Visserligen verkar det finnas många människor med fobi för fruktos men lite rimlighet tycker jag ändå att det får vara ibland. Den här studien publicerades för några dagar sen och visar lite på hur extrema uppfattningar i media kan ge bortkastade forskningspengar.
Nutr J. 2013 Mar 5;12:29.
Effect of fruit restriction on glycemic control in patients with type 2 diabetes – a randomized trial.
Christensen AS, Viggers L, Hasselström K, Gregersen S.
BACKGROUND: Medical nutrition therapy is recognized as an important treatment option in type 2 diabetes. Most guidelines recommend eating a diet with a high intake of fiber-rich food including fruit. This is based on the many positive effects of fruit on human health. However some health professionals have concerns that fruit intake has a negative impact on glycemic control and therefore recommend restricting the fruit intake. We found no studies addressing this important clinical question. The objective was to investigate whether an advice to reduce the intake of fruit to patients with type 2 diabetes affects HbA1c, bodyweight, waist circumference and fruit intake. METHODS: This was an open randomized controlled trial with two parallel groups. The primary outcome was a change in HbA1c during 12 weeks of intervention. Participants were randomized to one of two interventions; medical nutrition therapy + advice to consume at least two pieces of fruit a day (high-fruit) or medical nutrition therapy + advice to consume no more than two pieces of fruit a day (low-fruit). All participants had two consultations with a registered dietitian. Fruit intake was self-reported using 3-day fruit records and dietary recalls. All assessments were made by the ”intention to treat” principle. RESULTS: The study population consisted of 63 men and women with newly diagnosed type 2 diabetes. All patients completed the trial. The high-fruit group increased fruit intake with 125 grams (CI 95%; 78 to 172) and the low-fruit group reduced intake with 51 grams (CI 95%; -18 to -83). HbA1c decreased in both groups with no difference between the groups (diff.: 0.19%, CI 95%; -0.23 to 0.62). Both groups reduced body weight and waist circumference, however there was no difference between the groups. CONCLUSIONS: A recommendation to reduce fruit intake as part of standard medical nutrition therapy in overweight patients with newly diagnosed type 2 diabetes resulted in eating less fruit. It had however no effect on HbA1c, weight loss or waist circumference. We recommend that the intake of fruit should not be restricted in patients with type 2 diabetes.
Revolutionerande inte sant? Nu vet vi alltså att några få frukter varje dag för sig själv inte är någon större faktor när det gäller blodsockerkontroll hos överviktiga män med nydiagnostiserad diabetes typ 2. Den enda som jag kan tänka mig någonsin skulle tro något annat är LCHFare och möjligen Robert Lustig. Den här studien är utförd i Danmark vilket får mig att undra om LCHF har börjat ta fart där med.
Forskarna skriver i texten att läkare ofta är oroliga över sockerinnehållet i frukt men de ger ingen referens till påståendet eller någon form av uppskattning vad som menas med ofta (eg often). Förhoppningsvis är det bara de tre forskarna och någon ytterligare vän till dem. Eller ännu bättre att de inte trott på det själv och bara gjort studien för att det är en populärfrågai pressen och de därför kunnat få pengar till den
Frukt är nyttigt och du kan äta det med gott samvete
Hur som helst så visade studien precis vad man kunde vänta sig. Frukt hade ingen negativ effekt på deltagarnas blodsocker. Det ska tilläggas att deltagarna i den här studien precis fått träffa en dietist och blivit uppmuntrade att gå ner i vikt så vi vet ju inte om det hade skiljt sig mellan grupperna om vikten förblivit den samma.
Skillnaden i fruktintag var inte heller så stor mellan deltagarna i den här studien vilket författarna motiverade med att det blev ett mer realistiskt intag.
Tittar vi på trenden så var det mot fördel för de som åt mer frukt både när det gäller vikt och midjemått i den här studien. Här under har du de faktiska värdena enligt studien. Jag får inte riktigt ihop uträkningen på midjemåttet enligt tabellen här under. I texten står det dock att minskningen var 4,3 cm för de som åt mer frukt och 3,0 cm för mindre frukt.
Förändringen i vikt, midjemått och fruktintag mellan de två grupperna i den här studien.
Det finns ju en tidigare studie som också i princip tittat på den här frågan som jag skrivit om tidigare här på sidan, Frukt är inte bara fruktos, socker och vatten. I den studien blev skillnaden i intag av frukt större och där såg man också fler positiva effekter för gruppen som åt mycket frukt. En annan studie som jag inte tidigare har skrivit om med liknande upplägg fann ingen skillnad i viktnedgång mellan lite eller mer frukt men väl en större förbättring i midjemått för gruppen som åt mer frukt (1). Personerna i dessa studier hade ungefär lika mycket övervikt men de var 20-30 år yngre och hade inte diabetes typ 2.
De här tre studierna är mig veterligen de enda interventionsstudierna som tittat på frukt för sig själv och de visar alla på inga negativa effekter av frukt utan endast positiva saker eller trender mot positiva saker. Tittar du på epidemiologi kommer du se exakt samma mönster där. Ärligt talat så känner jag inte till en endaste studie där frukt ens korrelerat med viktuppgång. En kiwi eller ett äpple är givetvis inte det samma som broccoli, blomkål, sparris, spenat etc men det är inte dåligt för det.
Den enda gången som frukt kopplas samman med viktuppgång är när man bakar ihop juice med frukt. Att baka ihop juice med frukt är dock lika logiskt som att baka ihop vetemjöl med vetekorn, sockerbetor med socker mm. Juice är processad mat, det är inte bara frukt. Här under har du till exempel ett litet smakprov på hur Coca Cola tillverkar sina juiceprodukter:
Bob Cross of Revenue Analytics explained to Bloomberg Businessweek that Coke relies on a deeply complex algorithm for every step of the juice-making process. The algorithm is designed to accept any contingency that might affect manufacturing, from weather patterns to shifts in the global economy, and make adjustments to the manufacturing process accordingly. Built into the model is a breakdown of the 600-plus flavors that are in orange juice that are tweaked throughout the year to keep flavor consistent and in line with consumer tastes. Coke even sucks the oxygen out of the juice when they send it to be mixed so that they can keep it around for a year or more to balance out other batches. Doug Bippert, Coke’s vice president of business acceleration, calls it ”a flight simulator for [Coke's] juice business.
Så om du köper juice köper du inte frukt på flaska. Du köper en sockerdryck med vitaminer. Det är processad mat framtagen för att smaka likadant varje gång. Dessutom är det flytande kalorier vilket vi som människor inte hanterar lika bra som föda och som vi även lätt häller i oss även när vi egentligen inte är hungriga.
Så för att summera
Frukt är inte ren fruktos. Frukt är inte juice. Frukt är inte det samma som godis. Frukt gör dig inte fet. Om du tror du blivit fet när du ätit frukt är det med största sannolikhet för att du har ätit för mycket av något annat eller för att du äter frukt när du inte är hungrig.
Just det här med att äta saker när man inte är hungrig för att ”det är ju nyttigt” är något jag är tveksam till. Det finns vad jag vet inget egentligen studerat på detta ämne men min uppfattning är att många människor verkar äta frukt under fikat för att de tror att de per automatik är nyttigt. Men sitter du och äter när du inte är hungrig så är det verkligen inte säkert att det blir nyttigt. För det kan mycket väl leda till att du äter för mycket kalorier den dagen och överätning är negativt oavsett vad du överäter med.
Det är dags att utnämna några vinnare i en tävling. För mer än åtta månader sen skrev jag ett inlägg där jag tog upp att Andreas Eenfeldt som nog är mer känd som Kostdoktorn eller Doc, hade lovat att bemöta kritiken mot förklaringsmodellen kolhydrater->insulin->övervikt, Doc lovar bemöta kritik mot LCHFs förklaringsmodell.
Som en liten rolig grej i slutet på inlägget så bad jag läsarna gissa när svaret skulle komma. Då en tävling givetvis måste ha en slutdatum så satte jag den vid 6 månader och den tiden har ju gått ut nu sen några månader tillbaka.
Ancestral Health Symposium är en träff för förespråkare av de som säger sig arbeta ur ett evolutionärt perspektiv på hälsa. En väldigt god tanke men kvalitén på föreläsarna varierar dock väldigt mycket.
Kostdoktorn var inne och kommenterade mitt tidigare inlägg själv nästan direkt och svarade då att vi skulle satsa på den 10 Augusti eftersom det enligt honom skulle vara hans ämne på AHS och att han då skulle bemöta allting. Videor på presentationer från dessa dagar har publicerats lite då och då sen ett antal månader tillbaka och för nästan en månad sen kom då äntligen Kostdoktorns presentation upp.
Jag har väntat lite med att lägga upp den här eftersom att jag tänkte att Kostdoktorn själv nog ville ha upp den på sin sida men nu tycker jag det har gått så lång tid att det är okej för mig att lägga upp hans föreläsning här. Tyvärr finns det inga slides till föreläsningen att tillgå ännu men det saknas inte någon information enligt mig.
Kostdoktorn har själv inte skrivit något om föreläsningen i fråga så innan det här klippet kom upp visste ingen något om hans föreläsning förutom de som var där och lyssnade. Det enda som egentligen funnits kring föreläsningen på nätet är skrivet av Stephen Guyenets på hans blogg där han skrev följande:
On the reasonable side, Andreas Eenfeldt made an important point that I’ve tried to convey on my blog at times. It’s basically this: if you think junk food is fattening (regardless of why), and you think one of the reasons people eat junk food is that they’re drawn to it and they like it, then you believe food reward contributes to obesity. For example, if soda weren’t tempting and enjoyable to drink, people wouldn’t choose it over water. Regardless of whether you think it’s the excess calories, the sugar, or something else that’s fattening at that point, food reward is what got it to your lips.
Jag har kommenterat detta citatet tidigare med att det mest låtit som att Kostdoktorn kommit med någon slags ursäkt som svar. Typ ”även om jag har fel i fakta så har jag rätt eftersom lågkolhydratkost tar bort en hel del belönande mat”.
I själva verket är det ju så att om det är belönande mat som är en av de viktigaste orsakerna till dagens överviktsproblem (vilken är mycket troligt) så är LCHF bara en möjlig lösning som inte heller nödvändigtvis fungerar i alla fall. Och det ger ju inte heller något stöd alls till förklaringsmodellen kolhydrater->insulin->övervikt.
Här under är då föreläsningen. Det är en väldigt bra föreläsning tycker jag och underhållande att lyssna på. Det jag vill att du ska göra är dock att bara mentalt klippa ut alla delarna kring insulin när du hör föreläsningen. Det du kommer märka är att allting som sägs fungerar precis lika bra utan att blanda in insulin. Kostdoktorn drar bara med insulin hela tiden eftersom det finns en korrelation. Det är vanligtvis förhöjt hos överviktiga och minskar när man går ner i vikt. Så korrelationen finns där utan tvekan men där är inget som visar på orsak-verkan.
Undantaget för när det inte fungerar att ignorera insulin i föreläsningen är givetvis de sjukdomstillstånd som han tar upp som är helt andra situationer. Det är liksom ingen som sagt att insulin inte spelar någon roll vid fettinlagring eller liknande. Finns det inte alls så fungerar inte kroppen. Det folk motsäger är ju att insulin har någon avgörande roll, att det är insulin som styr. Att det hos friska personer är kolhydrater->insulin->övervikt som gäller och det är ett direkt orsakssamband mellan dem.
I slutet av föreläsningen är det också en liten kort frågestund som är intressant så missa inte den. Bland annat förklarar Guyenets varför forskare inom övervikt inte tror på att insulin ska vara med som en avgörande orsak bakom övervikt.
Förutom att insulin inte hade behövt vara med i föreläsningen så finns där en annan sak som verkligen är värd att ta upp i det som Kostdoktorn säger.
Skitmat har oftast mer fett än ”normal mat”
När Kostdoktorn diskuterar ”food reward” säger han att det är high carb junk food som har hög belöning. Han lägger sen till att det ibland adderas lite fett för att göra det ännu godare.
Att mat med hög ”food reward” (som ger hög belöning) alltid innehåller mycket kolhydrater stämmer inte med verkligheten. Som jag har påpekat flera gånger om här på bloggen är det generellt så att skitmat överlag faktiskt innehåller lite mer fett än vad som finns i den ”normala” kosten. Detta visar sig också i att överviktiga personer generellt sett äter lite mer fett och lite mindre kolhydrater än normalviktiga personer, Epidemiologi och västerländsk snabbmat. Ett mönster som alltså finns trots att läsk och generellt sett också godis inte innehåller fett.
Om alla svenskar bara skulle leva på Pizzor av den här typen så hade de minskat sitt intag av kolhydrater och ökat sitt intag av fett något.
En Big Mac & co på Mcdonalds med mellan läsk och mellan pommes innehåller till exempel ungefär 38 E % fett. Byt ut läsken mot en lightläsk och du har 45 E % fett och 40 E % kolhydrater. Väljer du istället en pizza från Pizza hut med extra tjock botten och ost i kanterna hamnar du på en nästan identisk fördelning där andelen energi från fett är lite högre än andelen energi från kolhydrater. Avslutar du sen med mjölkchoklad som ger omkring 55-60 E % fett så har du har en festmåltid där fett ligger klart högre än normalen.
Detta är en kost som utan tvekan är skitmat och den ska då alltså ska kallas för ”high carb” enligt Kostdoktorn. Ur LCHF-mått är det givetvis också det men sett till hela populationen är det en kost som definitivt inte räknas som high carb.
Men man kanske ska skylla det på vissa typer av kolhydrater då? I vissa fall är detta givetvis fullt möjligt men det är också fullständigt uppenbart att bara extra fett för sig själv kan höja en kosts belönande egenskaper och öka hur mycket folk äter av den kosten. Detta är något vi alla vet. Smör eller olivolja på grönsakerna gör till exempel dem godare och gör det ”lättare” att äta mer.
Jag har även tagit upp ett par exempel på studier hos människor som visar detta i inlägget Vad är skitmat och vad är bra mat?. När det gäller djurstudier så finns det en otrolig massa studier som visat att adderar du tomma kalorier i form av fett så går djur upp i vikt. Här är ett exempel Fastande insulinnivåer vs insulin efter en måltid.
Tillsatt fett för sig själv i kosten kan också leda till högre nivåer av fasteinsulin vilket jag också gick igenom i inlägget Fastande insulinnivåer vs insulin efter en måltid. Det går inte heller att stirra sig blind på blodsockret efter en måltid och tro att det nödvändigtvis är så att högt insulin efter en måltid innebär att fastnivåerna av insulin kommer höjas på lång sikt.
Så att insulin och food reward skulle fungera perfekt tillsammans som Kostdoktorn summerar det med vid 15 minuter stämmer inte. Vissa former av kolhydrater fungerar som en förklaring för en del av det som ger belöning, varken mer eller mindre. I vissa fall är kolhydraterna en av huvudfaktorerna och i vissa fall är de ingen faktor alls.
Summering
Kostdoktorn summerar hela sin föreläsning med att den allra värsta kosten idag är ”high carb junk food”. Plocka bort ”high carb” och du får även med till exempel friterad kyckling från Kentucky Fried Chicken (50 E% fett, 10 E% kolhydrater) och McNuggets från McDonalds (52 E% fett, 26 E% kolhydrater) samt en väldig massa annan skitmat som inte innehåller särskilt mycket kolhydrater.
När det gäller bemötande av själva kritiken av kolhydrater->insulin->övervikt så kan vi summera det hela med att Kostdoktorn inte alls bemött kritiken och det var ingen information i den här föreläsningen som egentligen var ny. Istället för att bemöta kritiken mot argumentet drog han bara upp gamla argument en gång till. Argument som redan är bemötta flera gånger om, exempelvis: Påståendet att insulin gör dig fet är en stor fet lögn! och Insulinbehandling och viktuppgång.
Föreläsningen är nu mer ett ganska långt försök att säga att han tycker att vi ska ha kvar insulin i ekvationen trots att den inte ger någon extra information och det därför inte finns någon orsak att ha med den. Hela föredraget är mest ett försök att försöka rädda det som han kallat för bevisad vetenskap genom att försöka baka in det som en del av andra fullt möjliga hypoteser trots att det egentligen inte passar in.
Friterad kyckling från KFC och McNuggets från McDonalds är skitmat med en väldigt liten andel kolhydrater. Helt ok om vi ska följa Kostdoktorn och bara utesluta ”high carb junk food” istället för all ”junk food” oavsett mängd kolhydrater och fett
Så vinnarna i min lilla tävling blev Stefan Nilsson, JJ, Tim S, Annica, A F Ursprungsliv, Rodeo och Henri. Stort grattis till er alla.
Den enda som hade fel var Kostdoktorn själv och det känns ganska förståeligt varför han aldrig lagt upp sina slides eller den här information i form av något inlägg på sin blogg som en replik trots att han då lovat att han skulle göra det. Bättre att fortsätta bluffa än avslöja att bluffen blivit synad.
Hur det sett ut för varje individ vet vi ju inte.
