Kategoriarkiv: Raljerande

Vete och läckande tarm

Läckande tarm, vete och glutenDet här är ett inlägg som dragit mig för att skriva om., Jag är av åsikten att ju mindre folk vet om lösa, väldigt dåligt uppbackade, teorier kring saker som påstås göra oss feta, ge oss otäcka sjukdomar likt alzheimers, demens, MS och en massa inflammation, desto bättre.

Men nu har jag över många månader fått ett antal frågor kring en viss studie och två olika svenska sidor har redan tagit upp den, så den har ju redan fått en del spridning.

Den främsta orsaken till det här inlägget är väl egentligen en artikel på sidan kostdemokrati (Jag tänker inte länka dit för jag vill inte hjälpa en sådan totalt värdelös sida att få trafik men du kan läsa texten här om du vill). Kostdemokrati har en artikel där de påstår att gluten ger alla människor läckande tarm och jag har fått den skickad till mig flera gånger via mejl, sociala medier osv. Mitt svar alla gånger än så länge har varit ”läs inte på kostdemokrati”. För ärligt talat så är det verkligen motivering nog. Allting som på något sätt gör den sidan unikt är skitsnack. Det som står där som stämmer hittar du i typ en introduktionsbok i nutrition och på femtioelva andra internetsidor.

Men låt oss fortsätta på ämnet vete och läckande tarm. Läckande tarm är ett begrepp som egentligen inte finns på svenska. Det är bara en översättning av leaky gut som är ett påhittat engelskt begrepp. Det finns dock något som heter ”intestinal permeability” vilket innebär att våra tarmar är menade att fungera som ett filter. Tarmen ska släppa igenom saker men samtidigt så ska den också se till att saker som kan göra oss skada inte släpps igenom. När denna funktion inte fungerar som det ska utan släpper igenom för mycket så kallas det ibland alltså för leaky gut. Det är inte en faktisk fackterm men den är alltså oftast menad att betyda något i stil med ”ett ökat läckage som gör att för mycket släpps igenom”.

Jag tänker inte gå in särskilt mycket mer på ämnet läckande tarm. Det är ett intressant ämne men det är också något som missbrukas av väldigt många. De slänger runt med termen som om alla är diagnostiserade med det och att de sedan har botat det med sin speciella diet. I själva verket är det väldigt sällan som det här problemet verkligen är visat och ännu mer sällan som man visat att det blivit bättre av en viss diet.

Studien som Kostdemokrati och även som sagt andra sidor på nätet använder sig av för att ge stöd till deras påstående om att vete ger läckande tarm är den här:

Scand J Gastroenterol. 2006 Apr;41(4):408-19.
Gliadin, zonulin and gut permeability: Effects on celiac and non-celiac intestinal mucosa and intestinal cell lines.
Drago S, El Asmar R, Di Pierro M, Grazia Clemente M, Tripathi A, Sapone A, Thakar M, Iacono G, Carroccio A, D’Agate C, Not T, Zampini L, Catassi C, Fasano A.

OBJECTIVE: Little is known about the interaction of gliadin with intestinal epithelial cells and the mechanism(s) through which gliadin crosses the intestinal epithelial barrier…..
MATERIAL AND METHODS: Both ex vivo human small intestines and intestinal cell monolayers were exposed to gliadin, and zonulin release and changes in paracellular permeability were monitored in the presence and absence of zonulin antagonism……..
CONCLUSIONS: Based on our results, we concluded that gliadin activates zonulin signaling irrespective of the genetic expression of autoimmunity, leading to increased intestinal permeability to macromolecules.

Jag har klippt bort en hel del från abstraktet här ovanför. Vill du läsa hela så sök bara på titeln så hittar du det. Orsaken till att jag klippt bort en del är för att det annars bara blir en massa rörig text och det bidrar inte med något till poängen i det här inlägget. Det är ett ganska komplicerat abstrakt och vi ska inte gå in på vad studien faktiskt visar så mycket utan jag har fetat den lilla del som du behöver lägga märke till. Särskilt de två första orden är intressanta, ex vivo.

Ex vivo betyder att experimentet är utfört utanför det som är levande. I det här fallet utanför människokroppen. Det innebär att resultaten från den här studien inte direkt är överförbara till oss levande människor. Resultatet är ju inte ointressant för det men det innebär att man troligen ska gå vidare med att utföra studier på tarmen hos levande människor. Som bäst är den här typen av ex vivo studier en ansats till en möjlig hypotes. Det är inte bevis för någonting överhuvudtaget.

Som du kan se är den här studien nästan precis 8 år gammal nu och det gör det ju fullt möjligt att det har dykt uppföljningar på den här studien eller studier som faktiskt har tittat på hur det fungerar i tarmarna på levande människor.

Och precis som verklig forskning ska fungera så finns det också uppföljningsstudier på det här. Forskargruppen som publicerade studien här ovanför har gjort fler studier kring gluten och glutenkänslighet och 2011 publicerade dem en studie där de jämförde tarmarna hos friska personer, personer med celiaki och personer med glutenkänslighet (mer om glutenkänslighet hittar du här).

BMC Med. 2011 Mar 9;9:23. doi: 10.1186/1741-7015-9-23.
Divergence of gut permeability and mucosal immune gene expression in two gluten-associated conditions: celiac disease and gluten sensitivity.
Sapone A, Lammers KM, Casolaro V, Cammarota M, Giuliano MT, De Rosa M, Stefanile R, Mazzarella G, Tolone C, Russo MI, Esposito P, Ferraraccio F, Cartenì M, Riegler G, de Magistris L, Fasano A.

BACKGROUND: Celiac disease (CD) is an autoimmune enteropathy triggered by the ingestion of gluten. Gluten-sensitive individuals (GS) cannot tolerate gluten and may develop gastrointestinal symptoms similar to those in CD….
METHODS: CD, GS and healthy, gluten-tolerant individuals were enrolled in this study. Intestinal permeability was evaluated using a lactulose and mannitol probe, and mucosal biopsy specimens were collected to study the expression of genes involved in barrier function and immunity.
RESULTS: Unlike CD, GS is not associated with increased intestinal permeability. In fact, this was significantly reduced in GS compared with controls……
CONCLUSIONS: This study shows that the two gluten-associated disorders, CD and GS, are different clinical entities, and it contributes to the characterization of GS as a condition associated with prevalent gluten-induced activation of innate, rather than adaptive, immune responses in the absence of detectable changes in mucosal barrier function.

Återigen har jag klippt lite och även fetat det som är mest intressant här. Den här studien utfördes som sagt på levande människor, av samma forskargrupp. Och deras resultat blev att den enda gruppen som hade en tendens till läckande tarm var personer med celiaki. Så personer som upplever sig vara känsliga för gluten men inte har diagnosen celiaki har alltså inte några problem med ”läckande tarm”. Inte heller ser man detta problem hos frisk normalbefolkning.

I den här studien har man ju dock inte ”utmanat” personerna med gluten (gluten blir till gliadin i matsäcken). Men en annan forskargrupp i Australien har verkligen testat just det här i en dubbelblind randomiserad studie (1). Det här är samma grupp som gjort många av studierna kring FODMAP och de är väldigt tydliga med att de anser att det mesta av snacket kring gluten och vete som ”farligt/skadligt” är rent trams. Men istället för att bara stå och säga det så utförde de alltså en faktisk studie på det hela för att verkligen undersöka frågan. Här under är ett klippt abstrakt från den studien.

Am J Gastroenterol. 2011 Mar;106(3):508-14;
Gluten causes gastrointestinal symptoms in subjects without celiac disease: a double-blind randomized placebo-controlled trial.
Biesiekierski JR(1), Newnham ED, Irving PM, Barrett JS, Haines M, Doecke JD, Shepherd SJ, Muir JG, Gibson PR.

OBJECTIVES: Despite increased prescription of a gluten-free diet for gastrointestinal symptoms in individuals who do not have celiac disease, there is minimal evidence that suggests that gluten is a trigger….
METHODS: A double-blind, randomized, placebo-controlled rechallenge trial was undertaken in patients with irritable bowel syndrome in whom celiac disease was excluded and who were symptomatically controlled on a gluten-free diet….
RESULTS: A total of 34 patients (aged 29-59 years, 4 men) completed the study as per protocol……There were no significant changes in fecal lactoferrin, levels of celiac antibodies, highly sensitive C-reactive protein, or intestinal permeability. There were no differences in any end point in individuals with or without DQ2/DQ8.
CONCLUSIONS: ”Non-celiac gluten intolerance” may exist, but no clues to the mechanism were elucidated.

Återigen är det viktigaste fetat. Resultatet blev att man inte såg någon förändring alls i hur mycket deltagarnas tarmar ”läckte” under studiens gång. Det här är alltså en studie som är utförd på personer som själva upplever att de mår bättre av att inte äta vete. Det är alltså personer som, efter personer med celiaki, faktiskt är mest troliga att få någon form av negativ reaktion på gluten. Men det hände alltså ingenting alls med deras tarmar sett till hur mycket de släppte igenom.

Summering

När det finns en studie från ett provrör som visar något och flera andra studier utförda på faktiska levande människor så väljer man givetvis att följa bevisen från studier på levande människor. Alla studierna som jag har tagit upp i det här inlägget fanns publicerade när kostdemokrati och flera andra sidor på nätet började lägga upp sin skrämselpropagande men de har givetvis valt att ignorera detta helt.

Fast ska jag vara ärlig så tror jag helt ärligt att vi inte ska vara för hårda mot gubbarna bakom kostdemokrati. De har säkerligen inte haft någon koll på den här forskningen själv utan de har bara läst en massa skit från lika dåliga sidor på engelska och sen översatt det till svenska. Det är så deras flesta artiklar verkar komma till. Källan de har till sin artikel denna gång är William Davies, stolpskottet bakom boken brödberoende som vi ju vet gärna ljuger för att försöka sälja mer av sin bok. Här fick du ett exempel, här hittar du fler, Blir man smal av att utesluta vete och gluten?.

Vem är intresserad av fakta?

För några veckor sen blev jag kontaktad av en större kommun här nere i Skåne. Det var den här kommunens ”Drogförebyggande samordnare” som undrade om jag skulle vara intresserad av att komma och föreläsa för elever i deras kommun.

Jag var först väldigt skeptiskt då jag av egen erfarenhet vet att den typen av föreläsningar sällan är baserade på verklig information och fakta utan det brukar mest vara vanlig RF propaganda som nog de flesta som gått i skolan de senaste 20 åren stött på någon gång. Jag blev dock lovad i telefon att det inte var frågan om något sånt. Jag gick därför med om att träffa dem på ett möte för att diskutera en eventuell föreläsning.

Mötet gick ganska bra tycker jag. Först var det en mer allmän diskussion kring ungdomarna i kommunen och de problem som samordnaren samt två idrottslärare som också var med på mötet upplevde. Efter det kom vi in lite på mitt arbete och de nämnde då att de hade läst mitt inlägg kring RFs nya PR-video mot kosttillskott, Kosttillskott, RF och doping – lite nyans tack. Det verkade dock inte riktigt som om de verkligen hade läst inlägget så jag gick snabbt igenom det jag tar upp i inlägget.

Efter det gick vi vidare in på vad jag eventuellt skulle prata om i fall det skulle bli en föreläsning. Jag sa då att jag inte hade några problem alls med att säga att man inte behöver kosttillskott men jag var också noga med att påpeka att jag inte tänkte stå och slänga ur mig RF propaganda eller säga att proteinpulver skulle vara farligt eller liknande. Jag sa att jag tyckte det var mycket bättre om fokus las på vad som verkligen är bra mat. De var också väldigt tydliga med att de ville att jag skull avråda från energidrycker och påpeka farorna där och jag sa att det inte var några problem. För mig är energidrycker typ läsk på steroider och inget man bör dricka, särskilt inte som ung tonåring då den effektiva dosen koffein blir den dubbla om de väger omkring 40 kg.

Efter en dryg timmes diskussion kom vi fram till ett, enligt mig, väldigt bra upplägg. Fokus skulle ligga på bra mat och sen skulle jag ta upp varför energidrycker och de flesta typerna av kosttillskott likt PWO, fettförbrännare mm inte är någon bra idé och rent av kan vara farliga.

Efter detta lämnade jag mötet och vi var då, som jag tolkade det, överens om att jag skulle hålla två föreläsningar för elever i två olika åldersgrupper.

Några dagar senare får jag sen ett mejl där de skriver lite mer kring eventuella datum men de har då också adderat till det som de vill att jag ska ta upp att jag ska visa PR-videon från RF mot kostillskott. Jag svarade då att jag inte tänker förknippa mig med den videon eftersom den är missvisande. Jag föreslår istället en annan video som jag kan tänka mig att visa som ger en mycket mer korrekt bild av eventuella faror med kosttillskott rent allmänt.

Efter detta blir det totalt tystnad från samordnaren. Tio dagar senare hör jag av mig igen och frågar om en reaktion på mitt föra mejl och ett svar på om föreläsningarna fortfarande aktuella. Jag får då följande svar till min mejl:

Vi är mycket tveksamma till den film du skickade och funderar nu över hela upplägget. Jag får be att få återkomma till dig

Här under är filmklippet som de alltså är mycket tveksamma till.

Det är EXAKT det här som är faran med kosttillskott generellt. Det är precis det här som IOK själva varnar för i den studie som RF har refererat till titt som tätt i över 10 år nu. Det här klippet skulle givetvis presenteras i samband med att jag då tagit upp faror med produkter som faktiskt innehåller vad som står på burken likt synefrin, DMAA mm.

Nu vet jag inte hur det kommer bli i kommunen som jag skriver om här, men troligen kommer de att ta in någon annan som gillar att stå och fördöma allting kategoriskt och gärna slänga sig med påståenden likt 23 av 24 kosttillskott innehåller doping och inga kosttillskott fungerar. Samtidigt kommer ungdomarna att plocka upp sina telefoner, göra en sökning och läsa i två minuter för att sen inse att föreläsaren är full av skit.

Har vi tur så har ungdomarna hittat en bra mer objektiv källa via sin sökning. Mer troligt är det att de har hittat någon som säljer kosttillskott och som istället överdriver de positiva effekterna från dessa produkter och försöker att trycka på läsarna just PWO, fettförbrännar etc.

Det här är inte första gången

Det här är inte första gången som jag råkar ut för den här typen av hinder. Jag har anat samma attityd från flera andra skolområden och idrottsförbund som hört av sig. Detta är dock första gången som det blivit så väldigt uppenbart att det just handlar om att spridningen av propaganda från RF verkar med andra ord vara mer eller mindre obligatoriskt om du ska hålla en föreläsning på skolor i Sverige.

Summering – varför detta inlägg?

Vad är min poäng med detta inlägg? Ärligt talat så tror jag mycket att jag vill skriva av mig lite frustration så för en gångs skull använder jag den här bloggen mer som en blogg :)

Men jag vill också belysa något som i alla fall jag tror är ett problem idag. Information, både korrekt och felaktig, finns väldigt lättillgänglig för alla på flera olika sätt. Om du vill bli tagen på allvar så tror jag därför att du måste vara mån om att försöka hålla dig till att förmedla information som du verkligen kan försvara med rimliga och logiska resonemang. Allra helst ska du kunna backa upp dina påståenden med faktisk data eller väl underbyggda vetenskapliga modeller. Skolan idag, verkar dock inte särskilt sugen på att följa denna väg och ännu mindre sugna på att lära elever och studenter om denna väg.

Optimal dos är sällan maximalt eller minimalt

Effekten är beroende av doseringenDet mesta här i livet som antingen är bra eller dåligt för oss handlar om dosering. Ett begrepp som ofta kallas för hormesis. Mitt favoritexempel brukar vara vatten som i princip alla människor vet att vi måste få i oss men samtidigt är det så att mycket vatten på kort tid kan innebära livsfara.

Vatten är dock som sagt inte ensamt. Du kan i princip nämna vad som helst som vi människor mår bättre av att få i oss eller utsättas oss för men i för stor dos blir effekten tvärt om, vår hälsa försämras.

Träning är ett utmärkt exempel. En människokropp som inte rör på sig mår klart mycket sämre än en aktiv kropp. Det finns studier som har visat på alla möjliga effekter av träning. Från bättre humör, bättre blodsockerkontroll, lägre blodtryck till snyggare kropp och förlångsammat åldrande. Men vi känner också till att det går att träna för mycket. Tränar du väldigt hårt ökar ju dels risken för mer allvarliga skador men samtidigt kommer du också öka risken för att åka på någon form av infektion eller virus. Lyssnar du inte alls på kroppen kan du till och med bli utbränd vilket kan be besvär över väldigt lång tid.

De mest som vi behöver få i oss via kosten passar också in här. Koppar är till exempel ett ämne som är nödvändigt för att kroppen ska fungera optimalt men för mycket kommer ge dig magbesvär och illamående. Blir dosen väldigt stor kan det ge stora skador på hälsan. Omega-3 är något som de flesta nog skulle må bra av att få i sig lite mer av men även här kan för mycket vara ett problem och bland annat leda till att blodet har svårt för att levra sig vid skada och blödningar kan då bli väldigt stora. Detta är ingen fara om du inte typ lever på fisk men via kosttillskott går det att uppnå om man mer eller mindre proppar sig full med kapslar varje dag.

D-vitamin är väldigt populärt idag men tillsammans med det så har det också börjat säljas fler och fler burkar med grovt överdrivna doseringar. Dagens rekommendationer för D-vitamin ligger på 400 iu idag. Det finns en orsak till att det ligger där och inte på 5000 iu eller liknande. Visst finns det forskare som tycker att gränsen på 400 iu är låg men det innebär inte att du behöver de doser som säljs i många butiker idag. 1000 iu är säkert mer än tillräckligt och då D-vitamin lagras i kroppen så behöver du inte bry dig i fall du missar att ta något tillskott någon dag. Du ligger liksom redan över dubbla RDI varje dag :)

I princip all mat från växtriket innehåller någon typ av gift. Dessa finns där för att skydda växten och varje gång du äter denna mat så utsätts din kropp för en stressituation. Men samtidigt är det så att i princip det enda som alla som pratar om kost är överens om är att grönsaker är bra för hälsan. Det finns i världen idag flera kulturer som inkluderas i det man kallar för ”blue zones”. Detta är områden där människor tenderar att leva längre än i andra delar av världen. I alla dessa kulturer är maten baserat på större andel vegetabilier. Stress i lagom dos ger helt enkelt en friskar kropp.

Du vill få i dig eller utsätta dig för en ”optimal” eller ”lagom” dos. Det är i princip aldrig en bra idé med maximal dos. Det här är väldigt viktigt att du alltid tänker på när du hör någon prata om träning eller kost. För det blir så väldigt ofta svart eller vitt inom det området. Men det är i princip aldrig så att mer är bättre trots att en väldig massa produkter eller koncept försöker säljas med hjälp av dessa tankebanor:

  • Högt blodsocker över lång tid är farligt – akta dig för att tillfälligt påverka ditt blodsocker – du måste äta lågkolhydratkost
  • Vitaminer är bra – titta här, jag säljer en tablett som ger dig megadoser av allting – du kommer må fullständigt super av det här
  • Intensiv träning är väldigt effektiv träning – kom så kör vi högintensivt så vi nästan mår dåligt så ofta vi kan – vi kommer bli bäst tränade i världen
  • 1,5-2,5 gram protein per kilo kroppsvikt är bra om du vill bygga muskler – Äter du 4 gram per kilo kroppsvikt blir det ännu bättre – du måste dricka flera proteindrinkar varje dag för att nå upp till det

Alla de här punkterna här ovanför är lysande exempel på en fullständigt felaktig logik där man totalt glömt bort att i princip allting handlar om dosering. Bara för att väldigt mycket av något är dåligt så innebär inte det att lite av samma sak också är dåligt. På samma sätt innebär det inte att du får en ännu bättre effekt av att äta/göra mer av någonting som är bra i måttliga doser.

För mycket eller för lite av någonting är sällan bra

För mycket eller för lite av någonting är sällan bra.

Det finns givetvis olika versioner på den här kurvan. Först och främst så finns det ju faktiskt saker vi får i oss via kosten där det varit bättre om vi helt sluppit det. Här passar ju många miljögifter och tungmetaller in. Det innebär inte att ett litet intag är direkt farligt eller negativt men det innebär att kurvan här ovanför inte börjar på negativt, går upp på positiv och sen ner på negativt igen. Istället handlar det om en kurva som kanske ligger på en neutral nivå när dosen är obefintlig eller liten och sen går den från ”neutral” till att bara blir mer och mer negativ.

Kurvan ritas också upp annorlunda i olika situationer. Ibland är den vänd åt andra hållet. Ibland är den i en vågform likt bilden i början på inlägget. Poängen är dock alltid den samma. Effekten är helt beroende av dosen.

För vissa faktorer är också den optimala zonen väldigt liten medan vi för andra saker kan hålla oss inom ett mycket större spann utan att det verkar göra varken till eller från på vår hälsa och välmående. Exempelvis är vår kaloribalans ganska känslig och ligger du typ 500 kcal för högt över några veckor kommer det att få konsekvenser på din hälsa. När det gäller de flesta vitaminer och mineraler vi äter i kosten finns det dock större svängrum och om du helt plötsligt i en månad skulle få i dig dubbelt så mycket C-vitamin från kosten mot vad du normalt får i dig så hade det inte gjort någonting alls.

Men oavsett, doseringen är alltid något du ska tänka på när du läser något kring kost och träning. För utan vetskap om dosering har du inget kontext och utan kontext vet du ingenting.

WHO om lobbyverksamhet från livsmedelsindustrin

Jag har redan lagt upp det här på Facebook men jag tycker att det är värt att lägga upp här med då ”nyheter” och information på Facebook och Twitter tenderar att trenda för att sen aldrig synas igen och detta är något som jag hoppas att ganska många läsare hittar i efterhand med.

För lite mer än två veckor sen hölls vad som kallas för ”Global Conference on Health Promotion” i Helsingfors, Finland. Detta är en stor konferens som anordnas av WHO ungefär vart annat, vart tredje år i olika delar av världen där man diskuterar hur man kan förbättra hälsan på jordens befolkning genom att informera om god livsstilsvanor och bra mat. Den första konferensen hölls 1986 och den som nu gick av stapeln var nr 8 i ordningen.

Margaret Chan är ärlig med vad som driver på dagens dåliga folkhälsaDet jag främst tänkte ta upp från denna konferens är öppningstalet till konferensen som hölls av Margaret Chan som är generaldirektör för WHO. Du hittar hela talet på WHO:s hemsida och den del som jag vill fokusera på i inlägget här under. Den hon belyser är det som anses vara den största orsaken till dagens ohälsa i den generella befolkningen.

Today, getting people to lead healthy lifestyles and adopt healthy behaviours faces opposition from forces that are not so friendly. Not at all.

Efforts to prevent noncommunicable diseases go against the business interests of powerful economic operators. In my view, this is one of the biggest challenges facing health promotion.

As the new publication makes clear, it is not just Big Tobacco anymore. Public health must also contend with Big Food, Big Soda, and Big Alcohol. All of these industries fear regulation, and protect themselves by using the same tactics.

Research has documented these tactics well. They include front groups, lobbies, promises of self-regulation, lawsuits, and industry-funded research that confuses the evidence and keeps the public in doubt.

Tactics also include gifts, grants, and contributions to worthy causes that cast these industries as respectable corporate citizens in the eyes of politicians and the public. They include arguments that place the responsibility for harm to health on individuals, and portray government actions as interference in personal liberties and free choice.

This is formidable opposition. Market power readily translates into political power. Few governments prioritize health over big business. As we learned from experience with the tobacco industry, a powerful corporation can sell the public just about anything.

Let me remind you. Not one single country has managed to turn around its obesity epidemic in all age groups. This is not a failure of individual will-power. This is a failure of political will to take on big business.

I am deeply concerned by two recent trends.

The first relates to trade agreements. Governments introducing measures to protect the health of their citizens are being taken to court, and challenged in litigation. This is dangerous.

The second is efforts by industry to shape the public health policies and strategies that affect their products. When industry is involved in policy-making, rest assured that the most effective control measures will be downplayed or left out entirely. This, too, is well documented, and dangerous.

In the view of WHO, the formulation of health policies must be protected from distortion by commercial or vested interests.

Ett väldigt tydligt sätt att säga något som jag har upprepat många gånger om här på sidan. Exempel på de mer populära inläggen är Du kan inte ”kompensera” för skitmat med motion, Det är inte brist på motion som gör dig fet och Fitnesspåstående på förpackningar får dig att äta mer.

Livsmedelsindustrin gör en otrolig massa för att förvirra folk och för att skydda sig själva och konsekvenserna blir en befolkning som egentligen kan väldigt lite men som tror sig veta en hel del. När de sen försöker använda den ”kunskap” de har så misslyckas de gång efter gång. För det är verkligen ingen brist på människor som vill gå ner i vikt eller förbättra sin hälsa men det är ganska ont om folk som verkligen lyckas.

Man skulle kunna likna allt detta med global uppvärmning och växthuseffekten. Många människor tror ju fortfarande att det pågår en livlig diskussion bland vetenskapsmän om det är vi människor som står bakom den eller inte men när man verkligen frågar vetenskapsmännen så är de alla mer eller mindre överens. Hela 97 procent av alla forskare som publicerat vetenskapliga artiklar som berör global uppvärmning anser att det är vi människor som står bakom den (1).

Hade du ställt samma fråga till människor på gatan hade du nog aldrig fått en siffra på 97 procent. Orsaken är för att människor inte får information från vetenskapsmän. De får sin information från reklam och PR-kampanjer. Och från journalister som i någon slags snedvriden uppfattning av att alla ska få lika mycket plats kan ge lika mycket utrymme till en person med ingen fakta bakom sig som för en hel forskarvärld. Detta kallas för ”falsk balans” och är enligt mig ett stort problem det med och jag har skrivit mer om det i inlägget När du har rätt till din åsikt och när du inte har det.

Allt det här sker när det gäller hälsa, träning och kost med. Det är väldigt svårt för att nå ut med bra råd baserat på vetenskap. För alla försök att nå ut med informationen dränks av en väldig massa förvirrande information från olika lobbyverksamheter och personer med incitament som inte är framsteg eller framgång för befolkningen utan en ökad vinst.

Livsmedelsindustrin är inte ond

Jag tycker det är viktigt här att påpeka att livsmedelsindustrin inte är ond och jag är säker på att i alla fall 99 procent av människorna som jobbar inom livsmedelsindustrin inte heller är det. Det är bara helt enkelt så att deras mål är ett helt annat än bra hälsa hos befolkningen. Deras mål är inte att ta fram en produkt som är så bra som möjligt för dig och din hälsa utan de vill att du ska köpa så mycket som möjligt av deras produkter och de vill tjäna en bra summa pengar på det.

Det är av denna enkla orsak som du inte ska lyssna på livsmedelsföretag när de försöker berätta vad som är bra eller nyttig mat. Det är inte så att de alltid ljuger här heller. Men deras incitament, det som driver dem att dela ut den här informationen, är inte folks välmående. Det som driver dem är mer försäljning. Det finns en väldig massa andra källor som du kan söka upp för bra råd när det gäller hälsa. Jag skulle föreslå: ”Den stora skillnaden är dock att du oftast måste söka upp informationen själv. För personerna som delar ut den inte har livsmedelsföretagens enorma PR-maskiner bakom sig.”

Vikten av stöd vid viktnedgång

Det är viktigt att människor får stöd och hjälp när de försöker gå ner i vikt

De allra flesta får mycket bättre viktnedgångsresultat om de får bra information och mycket hjälp under en diet

För några veckor sen skrev jag och Ola Wallengren ett inlägg på Traningslara.se där vi tog upp en ny meta-analys som jämfört viktnedgången med lågkolhydratkost jämfört med lågfett kost, Lågkolhydratkost mot fettsnål kost – en meta-analys.

I det inlägget tog vi upp att skillnaden i lång sikt mellan dieter aldrig visat sig vara praktisk betydelsefull. Beroende på vilka dieter man jämför med så kan till exempel lågkolhydratkost leda till allt från 0,6-0,9 kg extra i viktnedgång på ett år.

Tittar vi däremot på resultatet i alla dessa olika studier var för sig ser man dock något annat som i sig själv enligt mig är mer intressant än frågan ”vilken diet är bäst”. Det är att i vissa studier har båda dietgrupperna gått ner över 10 kg på ett år och i andra har andra dietgrupper som fått samma diet rekommenderad bara gått ner något enstaka kilo.

Vi har alltså en situation där samma diet ger väldigt olika viktnedgångsresultat. Varför blir det så? Det som jag och Ola spekulerade kring i inlägget är att det är allting annat runt omkring deltagarna. Den mängd konsultationer de får av dietister och läkare. Hur ofta de får träffa andra. Hur mycket hjälp de får med att göra bra matval och kanske även komma igång med träning. Det är alltså mycket av det som deltagara fått stöd med under studien som kan tänkas inverka.

Skillnad i viktnedgång med en kost lik LCHF och en kost lik SNR

De studier som finns publicerade där man jämfört lågkolhydratkost med en kost lik SNR över minst ett år. Jag har strykt under två resultat som visar hur stor skillnaden kan bli i viktnedgång mellan olika studier trots att det är väldigt snarlika dieter som blivit rekommenderat för deltagarna. Det är alltså väldigt sannolikt så att det är andra faktorer än just dietvalet som påverkar resultatet mest.

För bara några dagar sen publicerades en studie utförd här i Sverige som faktiskt tittade på just den här frågan. Alltså istället för att förändra dieten mellan två grupper så förändrade man mängden stöd som deltagarna fick under studietiden.

BMC Res Notes. 2013 May 27;6(1):213.
Interventions for lifestyle changes to promote weight reduction, a randomized controlled trial in primary health care.
Jansson SP, Engfeldt P, Magnuson A, Pt GL, Liljegren G.

BACKGROUND: Overweight and obesity are growing public health problems in high income countries and is now growing at a dramatic pace in low and middle income countries, particularly in urban settings. The aim of this trial was to examine the effects of a weight reduction program in adults and to determine whether or not a more extensive intervention was superior to ordinary care. METHODS: Patients seeking advice for overweight/obesity or illness related to overweight/obesity at eight primary health care centers in Sweden were randomized either to intervention or control care groups with both groups given dietary advice and individualized information on increased regular physical activity. In the intervention group advice was more extensive and follow-up more frequent than in the control group during the study period of two years. Main outcome measure was reduction in body weight of five percent or more from study start. RESULTS: From October 2004 to April 2006, 133 patients, 67 in the intervention group and 66 in the control group, were randomized over a period of 18 months. Target weight was achieved at 12 months by 26.7% of the patients in the intervention group compared with 18.4% in the control group (p = 0.335). There was an average absolute weight loss of 2.5 kg in the intervention group and 0.8 kg in the control group at 12 months as compared with the weight at study entry. There were no significant differences between the groups in quality of life, blood glucose and lipids. At 24 months target weight was achieved in 21.9% versus 15.6%, with an average weight reduction of 1.9 kg and 1.2 kg in the two groups, respectively. CONCLUSIONS: Promotion of a diet with limited energy intake, appropriate composition of food and increased physical activity had limited effects on body weight in a Swedish primary care setting. More extensive advice and more frequent visits made no significant difference to the outcome.

Det man först och främst lägger märke till i den här studien är att viktnedgången var dålig även här. Det är dock en liten skillnad mellan antalet deltagare i de två grupperna som uppnådde det man i det man i den här studien kallade för ”target weight”. Totalt var det ungefär 6 procent fler deltagare i gruppen som fick mer stöd som nådde det här viktmålet. Detta var en vikt som deltagarna tillsammans med någon (oklart vilket) satte upp innan studien började.

Och där slutar ungefär det intressanta resultaten i den här studien när det gäller själva frågeställningen. I övrigt är det en av en numera väldigt stor hög med studier som visar att folk knappt går ner något i vikt och att när de väl gör det så tenderar de att gå upp all vikt igen efterhand. I den här studien ser man det i att viktnedgången efter 2 år är lägre än efter 1 år. Antalet avhopp i studien var också väldigt högt vilket även det är typiskt för den här typen av längre studier.

Det ska även sägas att det man i den här studien kallar för mer intensiv hjälp inte alls är särskilt intensiv. Totalt var det endast 5 träffar över två år. Vid dessa besök fick deltagarna träffa en sjuksköterska och en sjukgymnast. Förutom detta så blev deltagarna också kontaktade av sjuksköterska och sjukgymnasten fyra gånger under studiens gång.

De råd som deltagarna fick från sjuksköterskan var att äta enligt tallricksmodellen och sjukgymnasten ska tydligen ha gett dem ett personligt träningsprogram som korrigerats efterhand. Så här står det i metoden till studien om denna hjälp:

At the appointments with the nurse, written and illustrated information of the “plate model” was distributed to the patients and the content described in detail. Moreover, questions were answered and food advice repeated. They were also given a diary in which their physical activity was to be recorded and handed over to the physiotherapist at the check-ups. At the appointments with the physiotherapist a personalized program of regular exercise was designed and continuously adjusted for each participant

Där står lite ytterligare om själva tallriksmodellen i metoddelen och jag tänker inte säga mer än att den känns som någon slags urvattnad version av den redan minst sagt tveksamma och stelbenta rekommendationen som tallricksmodellen är.

Det här var alltså vad gruppen som fick ”intensiv” hjälp fick som assistans av vården för att gå ner i vikt. Fullständigt bedrövligt!

Den enda personen som egentligen rimligen borde kunna lite om kost som var inblandad i den här studien var en dietist som enligt metoden skulle utbilda sjuksköterskorna om tallricksmodellen. Det står ju inget om hur den här utbildningen gick till men min gissning är att det hade varit bättre att kalla den för ”utbildning” inom citattecken för att betona att det nog mer handlade om att alla träffades för lite fika och fick titta på en powerpoint med bilder på potatis, pasta, ris, sallad och fettsnålt kött i kanske 60 minuter.

Helt ärligt så är jag i princip 100 procent säker på att du hade sett bättre viktnedgångsresultat om du gett deltagarna en dietbok från bokhandeln (det spelar ingen roll vilken) och sen sagt till dem att de måste läsa hela boken för att det blir ett prov om 2 månader på deras kunskaper.

Summering

Den här studien tycker jag mest bara visar på hur dålig hjälp de flesta sannolikt får med sin övervikt inom vården idag. Det var inga resultat som var statistiskt signifikanta i den här studien men att det ändå fanns en trend mot att de som var på fler besök lyckades bättre med sina resultat tycker jag ändå visar hur viktigt det är med stöd för personer som behöver/vill gå ner i vikt.

Bara för att sätta den här studien i kontrast med en studie som gett mycket bättre viktnedgång på lång sikt så har du här under en del av metoden från Brinkworth et al. Studien som jag strök under i tabellen i början av det här inlägget där viktnedgången var som störst efter ett år. Här har du stödet som deltagarna fick i den studien:

In an effort to maximize retention and compliance, participants attended the clinic fortnightly for the first 8 wk and monthly thereafter for consultation with a qualified dietitian during which time detailed individualized dietary advice, meal plans, and recipe information pertaining to each diet were provided. Apart from the dietary information, participants were also “coached” by the dietitians for sustained dietary change and compliance by reemphasizing clear dietary targets at each visit and teaching of behavioral self-management strategies. The dietitians also provided high levels of encouragement by using motivational techniques, including goal setting, feedback on weight loss, and dietary compliance achievements, information sharing between participants to troubleshoot common dietary issues, education on the nutritional value of foods, and techniques techniques to counteract situational/environmental influences that may hinder dietary compliance (eg, festive season). Participants were also provided with open-access phone contact with the dietitians throughout the intervention and were encouraged to contact the dietitians between diet visits to clarify dietary issues if necessary. In addition, to help establish the required eating pattern in the early phase of the study, participants were supplied with a selection of key foods (’30% of total energy) representative of each diet’s macronutrient profile fortnightly for the first 8 wk and a $40AU food voucher at each monthly diet visit during the remainder of the study. Both dietary patterns were also structured to include specific food quantities and weights to ensure the correct macronutrient and energy requirements were achieved (11). These foods were listed in a quantitative food record that was completed daily by the subjects. This provided participants with clear dietary targets and an opportunity for dietary self-management

Aningen bättre än fem träffar på två år med någon som sannolikt inte kan något mer än dig om kost inte sant? Det är så du uppnår över 10 kg viktnedgång på ett år istället för något enstaka kilo.

Återgång till en traditionell diet – en anekdot

Det här blir tyvärr den sista delen i serien återgång till en traditionell diet. Orsaken är helt enkelt för att det tyvärr inte finns fler studier av den här typen som jag känner till. Det är endast studien på aboriginerna och studierna från Hawaii som jag känner till där man verkligen gjort denna typ av studie på ett organiserat sätt.

I princip alla andra studier som publiceras inom området viktnedgång eller hälsosamma dieter testar olika påhittade koncept. Vi här i Sverige ska ju nu äta en ”medelhavsdiet” trots att de flesta av oss faktiskt inte kommer från medelhavet. Eller så testar man helt påhittade saker så som Atkins, Rosemary Connelly, Zone, Viktväktarna, DASH, Ornish, Vegetariska dieter osv.

Det är inte så att jag tror att vi alla måste återgå till hur våra förfäder åt där vi bor nu för att må väl men man kan väl i alla fall testa dessa dieter innan man hittar på egna och sen testar dessa en väldig massa gånger om och om igen och tror man ska hitta den där magiska siffran för fett, kolhydrater och protein som av någon underlig oförklarlig anledning skulle vara så otroligt mycket bättre än alla andra fördelningar.

Jaja, nog med raljerandet. Det sista jag tänkte ta upp i den här korta serien i återgång till en traditionell diet är faktiskt en anekdot. Det som gör denna anekdot intressant är för att den innefattar en tidigare väldigt överviktiga pimaindian. Pimaindianerna är välkända inom fetmaforskningen eftersom de är bland de fetaste i hela världen. De har utan tvekan otroligt dåliga gener för dagens samhälle.

En annan sak som är intressat med pimaindianerna är att deras ursprungliga diet. Den som de åt innan de började äta en mer västerländs kost full av tillsatt socker och fett var en diet med väldigt mycket kolhydrater. Och den innehöll inte bara väldigt mycket kolhydrater. Den innehöll dessutom en större mängd spannmål (1). Huvudfödan var bönor, majs, squash och cerealier. Detta blandades sen med främst grönsaker och andra fiberrika plantor. Utöver det fångade man lite fisk och då och då åt man kött.

Tyvärr finns det ingen precis data för pimaindianernas ursprunliga diet. Detta är ganska genomgående för de flesta traditionella kulturerna i världen. De har många gånger blivit studerade vid första kontakten med västvärlden men deras kost har sällan varit i huvudfokus utan istället har man tittat på kulturerna i helhet. Så vi vet vilken föda som var stapelföda och vi vet vad man åt vid fest och olika tillfällen på året men inte några exakta proportioner. Men en uppskattning av pimaindianternas traditionelal diet lägger den omkring 70-80E% kolhydrater, 8-12 E% fett och 12-18 E%.

Pimaindianerna var smala och friska innan de började äta en västerländsk kost

Om det här varit en bild tagen idag hade omkring 70-80 procent av de på bilden varit överviktiga eller feta.

Vi har alltså en folkgrupp som idag är en av de allra mest utsatt i hela världen när det gäller övervikt, fetma och metabola syndromet. Och dessa lyckades alla hålla sig smala, friska och alerta på en kost med stora mängder kolhydrater och spannmål. Svårt att få ihop med det vi får ”lära oss” från kvällspressen, TV och internet idag inte sant?

Något som är lite komiskt i det hela är att Gary Taubes använder pimaindianerna som exempel i sina böcker och föreläsningar på en kultur som blivit förstörd av kolhydrater. Bilden här under är från en av Gary Taubes föreläsningar. Jag hittar tyvärr inte den nu men letar du så hittar du den säkert, den är vanligt förekommande.

Skillnaden i hälsa hos pimaindianerna vid olika tidpunkter.

Taubes bild över pimaindianerna och deras hälsa vid olika tidpunkter. Till vänster åt de massor av kolhydrater form av bönor, majs, cerealier och grönsaker. Till höger mer socker, fett och ordentligt raffinerade kolhydrater. Det ska även sägas att omkring 1900 verkar de flesta pimaindianerna fortfarande ha varit vid god hälsa. Deras ohälsa tog riktig fart först lite senare.

Från 110 till 70 kg med mycket kolhydrater och spannmål

Här under kan du läsa den korta anekdoten. Denna är publicerad i en artikel i NY Times för nästan precis 12 år sen:

When Earl Ray, a Pima Indian who lives near Phoenix, switched to a more traditional native diet of mesquite meal, tepary beans, cholla buds and chaparral tea, he dropped from 239 pounds to less than 150 and brought his severe diabetes under control without medication

Och det är allt vi får veta tyvärr. I övrigt står det i artikeln att man även genomfört en liten studier med 11 deltagare men denna hittar jag inte. Där står i alla fall att när deltagarna fick denna diet fick de bättre koll på sitt blodsocker och blev mer känsliga för insulin. När de sen började äta lika många kalorier av sin vanliga västerländska kost så fick de högt blodsocker igen och insulinkänsligheten försämrades.

Nästa tänka serie – kosten hos jägar och samlarfolk

Jag erkänner att den här anekdoten från NY Times är tämligen intetsägande. Den är intressant men det går ju inte att säga något utifrån bara den. Orsaken till att jag tog upp den var istället för att få en liten övergång till de inlägg som jag tänkt att jag från och med nu också ska publicera då och då. Nämligen lite kortare inlägg kring olika jägar och samlarfolk världen över. Både de som fortfarande finns kvar och de som fanns förr.

Så det här blev det första inlägget i den serien med.

Summering

Jag tror inte på något sätt att den diet som pimaindianerna åt för var en särskilt optimal diet. Om inget annat är det en diet som någon nog rent praktiskt skulle få svårt att efterlikna idag. Den har nog dessutom varit enformig och tråkig. Men samtidigt har ju dieten onekligen fungerat väl både för hälsa och kroppsvikt. Så ytterligare ett exempel av en otrolig lång lista med folkgrupper som levt väl på ett intag av stora mängder kolhydrater. Så Kvalitén är viktigare än mängden kolhydrater, fett och protein!.

Idioti på internet – Matfusket och aspartam

Matfuskets totalt korkade text kring aspartam

Tryck för att läsa hela texten. En liten varning dock. Det kommer vara några minuter som du aldrig får tillbaka av ditt liv.

Jag vet inte egentligen varför jag skriver det här då det kommer få mig att börja koka framför tangentbordet men jag antar att någon måste göra det då det har fått en otroligt stor spridning och fortfarande sprids med enorm fart.

Det jag syftar på är sidan Matfusket på Facebook som i veckan la upp en text kring aspartam. Om du är en av de troligen få lyckliga som inte redan har fått den här texten framför dig på Facebook och känner att du vill slösa några minuter av ditt liv så kan du läsa hela deras inlägg om du trycker på miniatyrbilden här till höger.

Hela deras inlägg kan i princip annars summeras med inte ett enda rätt. Men vi börjar från början och går igenom allting punkt för punkt.

Fenylalanin – en aminosyra som vi alla äter varje dag

Det första vi får veta i Matfuskets inlägg är att Fenylalanin finns i aspartam. Du har säkert läst den lilla varningen som står på alla produkter sötade med aspartam:

Innehåller fenylalaninkälla

Med dagens fobi för i princip allting så är detta nog för att få många människor att undra och bli oroliga och detta har givetvis Matfusket spelat på i sitt inlägg.

Men vad är då Fenylalanin? Jo det är en av de 20 aminosyror som vår kropp behöver varje dag för att din kropp ska kunna fungera. Det är till och med så att fenylalanin faktiskt är en av de 8 aminosyror som du MÅSTE få i dig via kosten för att du ska kunna överleva. Din kropp måste ha denna aminosyra för att kunna bygga det material som behövs för din överlevnad och det enda sättet för din kropp att få tillgång till Fenylalanin är att du äter det.

Är det då svårt att få i sig fenylalanin? Det är inte svårt alls. Varje dag får genomsnittssvensken i sig kanske 2-4 gram fenylalanin. Om du tränar och äter lite extra protein och då gärna fullvärdigt protein så kommer du ligga högre än så i intaget.

Hur mycket fenylalanin kommer då från lightläsk? Det beror givetvis på hur mycket du dricker men undersökningar på den generella populationen visar att i medeltal får vi i oss ungefär 1,5 mg fenylalanin från olika lightprodukter varje dag (1). De som dricker allra mest lightläsk kan komma upp i ungefär 5-7,5 mg under en ”bra” läskdrickardag.

Så även storkonsumenter av lightprodukter sötade med aspartam får alltså i sig mindre än 1 procent av sitt dagliga intag av den essentiella aminosyran fenylalanin från lightläsk.

100 gram kycklingfile innehåller faktiskt hela ~250 mg fenylalanin. Ett endaste glas mjölk innehåller ungefär 180 mg fenylalanin. LÅT OSS ALLA NU BLI RÄDDA FÖR KYCKLING OCH MJÖLK!!! Vi måste börja sprida detta till massorna!!! Kanske skapa en grupp på facebook där vi skrämmer upp folk med svåra ord som vi säger är ord på giftiga ämne trots att det är något vi äter i stora mängder varje dag och måste få i oss för att överleva?

Nä, tillbaka till allvaret, eller så allvarligt som ett sånt här inlägg kan bli med tanke på seriositeten i det inlägg som bemötts. Varför finns då informationstexten ”Innehåller fenylalaninkälla” på alla lightprodukter? Jo för att det faktiskt finns en verklig sjukdom där de får svårt att ta till vara på fenylalanin och får de i sig för mycket kan de få allvarliga skador (2). Dessa personer måste hålla en väldigt strikt diet, särskilt under uppväxten, för att inte riskera allvarliga skador. Dessa personer behöver därför veta att det finns fenylalanin i produkter sötade med aspartam. Men det innebär inte att de bara undviker aspartam, de måste undvika en väldig massa annat med, bland annat kycklingfilé och mjölk ;) I princip lever de på en lågproteindiet, just för att det finns rikligt med fenylalanin i de allra flesta proteinsorter, särskilt animaliska.

Asparginsyra – ännu en aminosyra som du dagligen stoppar i dig

Punkt två på listan med ”farliga kemikalier” som vi tydligen ska vara rädda för är asparginsyra. Trots sitt kanske lite exotiska namn så är det inget ovanligt ämne. Precis som fenylalanin är nämligen asparginsyra en av de där 20 aminosyrorna som allt protein i din kropp är uppbyggt av. Det är också en aminosyra som du äter rikligt av varje dag och den mängd du får i dig via aspartam kan du högaktligen skita i :)

Metanol som bryts ner till formaldehyd

Nästa sak vi ska bli rädda för när det gäller aspartam är enligt gänger på matfusket metanol. Denna hemska ”kemikalie” får vi veta bryts ner till formaldehyd som sen tydligen blir kvar i kroppen enligt matfuskets säkra källor (läs Aftonbladet, Mercola och andra randomsidor på nätet).

Metanol finns i flera vanliga livsmedel, inte bara i aspartam

Innehållet av metanol i några vanliga livsmedel

Men hur mycket metanol får vi då i oss när vi dricker lightläsk sötad med aspartam? Den vanliga dosen ligger på 55 mg/liter och det finns ingen anledning att tro att den skulle skilja sig betydligt mellan olika tillverkare eller typer av läsk. Aspartam är nämligen väldigt sött och tillsätts i väldigt små doser och skulle man ändra dosen lite skulle skillnaden i sötma bli stor.

55 mg/liter säger inte speciellt mycket för sig själv. Är det en stor dos, monsterdos eller en liten dos? För att försöka få en liten bild av det så kan vi ju titta på lite andra livsmedel. Metanol finns nämligen även i annat vi äter.

Apelsinjuice till exempel kan, beroende på tillverkningsprocess och förvaring, innehålla mellan 20-640 mg/liter (2). Egenhandpressad ligger vanligen lite lägre än den du köper i butik men det finns fortfarande där, och ofta i större mängder än det du får från aspartam.

Det är inte heller bara juice som ger metanol. Nästan alla frukter ger det i olika mängder och även flera spritsorter. Det är faktiskt till och med så att våra kroppar producerar metanol helt på egen hand. Inte i de doser som vi kan få i oss det via kosten men samtidigt visar det att metanol för sig själv inte på något sätt är giftigt/farligt. Det är givetvis en dosfråga.

Hur är det då med den farliga formaldehyden som bildas? Nja, så farligt är det inte direkt och även detta är ett ämne som kroppen dagligen själv producerar samt bryter ner. Uppskattningsvis bildar kroppen dagligen 50 000 mg formaldehyd varje dag som kroppen direkt metaboliserar igen (5). Det sätter ju lite perspektiv på det där få extra milligrammen du kan få från aspartam.

Aspartam, cancer, huvudvärk med mera…

Ska man då vara rädd för aspartam? Det finns faktiskt ingen vettig anledning till att vara livrädd för aspartam. Det finns någon enstaka studie på gnagare där man sett en ökad risk för vissa typer av cancer om de utsätts för aspartam dagligen under hela livet från innan de föddes (15, 16, 17). De här studierna kommer alla från samma labb som har fått motta en hel del kritik från andra forskare då det som de rapporterar som cancer lika väl kan vara annat som de inte kontrollerat för (18, 19, 20). När FDA kontaktade labbet för att få ta del av all data och inte bara den som är publicerad så fick de aldrig den (21, 22). Ett ganska säkert tecken på att det pågår något fuffens på det där unika laboratoriet med andra ord.

Det ska ju också nämnas att labbet som påstår cancer från daglig livstidsexponering av aspartam inte heller har någon hypotes om varför den här cancern skulle uppstå. Som jag gått igenom i det här inlägget så bryts aspartam ner till ämnen som vi alla redan har i kroppen och även äter dagligen.

Vuxna som dricker en liter lightläsk var fjärde timme utan att äta något annat får ingen förändring i blodnivåer av metanol eller formaldehyd. Nivåerna av fenylalanin höjs dock mätbart men höjningen är mindre än den du normalt kan se efter en måltid med protein (7).

Hur är det då med de mindre allvarliga sakerna som påstås kring aspartam. Här finns det ju inte heller någon bra förklaring till varför det skulle bli några effekter men det är ändå testat i ett par studier på människor. Här är några exempel.

1987 genomfördes en kontrollerad dubbelblind studie på en avdelning med personer som tidigare anmält till amerikanska FDA att de var övertygade om att aspartam gav dem huvudvärk (8). Deltagarna lades in på en avdelning och fick en standardiserad kost. Därefter fick de en dag en placebo och en annan dag aspartam motsvarande mängden från ungefär 4 liter läsk. Resultatet visade att 35 procent av deltagarna fick huvudvärk när de fick aspartam. Det låter ganska högt men sen ser man att 45 procent fick huvudvärk när de fick placebo och man inser att deltagarna bara var ett gäng med väldigt känsliga personer och aspartam hade inte någon inverkan.

En annan studie med 108 deltagare gav hälften aspartam motsvarande 10 liter lightläsk varje dag under ett halvår och andra hälften placebo (9). När det hade gått 6 månader fanns det inga signifikanta skillnader mellan deltagarna i de två grupperna.

Jag har tidigare skrivit om flera långtidsstudier där deltagare fått dricka aspartamsötade drycker under lång tid och det har inte haft någon effekt på deras vikten eller något annat mätbart (11, 12, 13, 14).

Summering

Hela texten från matfusket är ett utmärkt exempel på den fobi som folk idag har för ”kemikalier”. Det spelar ingen roll om ämnet är hur vanligt som helst och något vi exponerats för så änge människan funnits eller till och med något vi stoppat i oss dagligen sen historiens början. Sätter du ett okänt namn på det hela så skrämmer du folk. Något som utnyttjas otroligt mycket av populistiska tramssidor på nätet.

Hela den här historien påminner väldigt mycket om följande lilla roliga reportage där Penn och Teller lurar folk att skriva på ett förbjud mot diväteoxid, eller som vi också ibland kallar det….vatten :)

Innan du låter dig skrämmas rekommenderar jag att du i alla fall googlar de där ”farliga orden”. Om inget annat så för att en väldig massa andra människor ska slippa se skiten i sitt flöde på facebook.