Framsidan till boken Zoobiquity. Helt klart en läsvärd bok
För nästan snart ett år sen skrev jag ett inlägg med titeln Djur blir fetare de med där jag tog upp en studie som visade på att djur som lever i närheten av människor eller som användes som försöksdjur blir fetare de med.
För någon vecka sen fick jag tipset om att läsa boken Zoobiquity och jag beställde den därför idag som ebook via Amazon och just nu sitter jag och läser på delen kring övervikt hos djur. Mycket av det som tas upp där är väldigt relevant för människor med tycker jag.
Det som är mest intressant tycker jag faktiskt är att man har sett att många djur som normalt går i vinterdvala numera gör det under en kortare period på grund av global uppvärmning. Effekten blir att de har längre tid på sig att äta och resultatet av detta är att de numera väger klart mer än de gjorde för några decennier sedan. Jag har hittat en artikel om det i naturenews om du är intresserad, Marmots fatten up on climate change.
Det ges även lite andra exempel i boken från djur som väljer bort sin egna föda i förmån för mer kaloririk mat när de ges tillfälle och som också äter sig feta om möjligheten finns. Till exempel lejon som började äta mindre och mådde bättre efter att man endast gett dem tillgång till mat tre gånger i veckan istället för varje dag. Så vi människor är inte unika i att äta för mycket om tillfället ges. Problemet är att vi i princip alltid är i en situation där vi kan få tag i precis det vi vill ha.
Några andra intressanta aspekter i boken är att författaren berättar att i alla fall vissa djur nutrtionister läs sig frasen ”Feed the gut bugs first, then the animal” väldigt tidigt i sin utbildning. Detta är intressant eftersom det under de senaste åren kommit mer och mer studier på människor där fokus varit på magfloran och bakterier i magen och hur dessa påverkar vår hälsa och vikt.
Tydligen blir djur också fetare på mindre mat och de samtidigt ges antibiotika som förstör eller försämrar tarmfloran. Så den antibiotika som ges till många djur vid uppfödning för att minska risken för sjukdom på grund av minst sagt tveksamma förhållanden i övrigt leder alltså till att djurhållaren dessutom inte behöver ge djuren lika mycket mat för att de ska bli större och således ge mer kött vid slakt. Att använda antibiotika regelbundet är inte tillåtet i EU men använda på andra delar av jorden.
Att antibiotika kan påverka vikten är något man även visat hos människor. Till exempel har man sett att barn som får antibiotika går upp mer i vikt än barn som inte får det (1). Detta är innebär givetvis inte att man ska sluta ta antibiotika i de fall då det behövs men det är ju också väl dokumenterat att läkare ibland skriver ut antibiotika i situationer där antibiotika inte hjälper bara för att en patient tjatar sig till det. Så om du är en av dem som brukar tjata dig till antibiotika gör du nog bäst i att sluta med det
Det här är data från två år tillbaka men jag stötte på den först nu i publicerad form så jag tänkte att jag skulle skriva lite kort om det här. Som många säkert känner till så planade övervikten ut under några år i början på 2000-talet här i Sverige och många hoppades då att trenden hade börjat vända och att det i alla fall inte var fler som blev överviktiga.
Tyvärr var det inte så och trenden har startat igen de senaste åren och numera verkar uppgången vara lika stark som den var innan den temporära utplaningen. Grafen här under har jag satt ihop från lite olika källor. Dels statistiska centralbyrån (1), dels två olika studier (2, 3). Jag har kombinerat från flera källor eftersom jag ville få jämna värden mellan årtalet så det skulle bli lättare att tolka grafen. Jag hittade dock inget värde för 1992 så det är bara medelvärdet mellan 1988 och 1996, det är därför linjen är helt rak.
Observera också att det endast är två år mellan 2000 och 2002 i grafen.
Trenden när det gäller medel-BMI i Sverige. Efter att ha planat ut i början på 2000-talet har den nu ökat igen.
En intressant kurva tycker jag och det är ju kul att spekulera kring vad som orsakat den tillfälliga utplaningen? GI-metoden blev ju populär omkring 2003-2004 och kanske har den en liten del i det hela. Men samtidigt verkar ju kvinnorna börjat minska i vikt lite tidigare än så.
Det här är för övrigt självrapporterad data och även om jag inte kan komma på någon orsak till att folk skulle börja ljuga mer just omkring början på 2000-talet så är det en möjlig förklaring. Det som ser ut som en utplaning är då bara en ökning av det systematiska fel som redan finns när folk själva ska ange hur långa de är och hur mycket de väger. Vi brukar nämligen gärna vilja lägga till någon cm och dra bort något kilo när vi blir intervjuade över telefon
De två normalfördelningskurvorna här under är också intressanta. De visar nämligen att de smala verkar hålla sig smala. Personer med BMI under 21-22 ungefär är lika vanliga nu som för 10 år sen. Personer med lite högre BMI än så verkar dock har blivit något tyngre de senaste 4-5 åren och det är dessa personer som höjer medel-BMI för hela Sverige.
Fördelningen av människor med olika BMI i Sverige och hur den förändrats de sen 2002.
Mitt sett att se på det när det gäller övervikt och den miljö vi lever i idag är att de allra flesta människor som är smala är det för att de har bra gener, inte för att de verkligen äter bra mat. Jag har givetvis inga säkra belägg för detta men ser man till gemene svensk kostmönster så är det allt som oftast väldigt dåligt.
Den här kvinnan har en kroppsfettprocent på 36 trots normalt BMI.
Tittar man på de som faktiskt är smala så är det än stor andel av dessa människor som faktiskt är feta om du ser till deras fettmassa, 50 % av alla tjejer och kvinnor är överviktiga trots normalt BMI. De ser helt enkelt smala ut eftersom de inte har några muskler på kroppen. Ge dessa personer normalt med muskelmassa och de skulle haft en BMI som motsvarat övervikt.
Tittar vi istället på hur folk faktiskt äter så är det horribelt där med. Den värsta datan här från Sverige är ju från Riksmaten barn från 2003 där man fann att det genomsnittliga Svenska barnet idag får i sig 25 procent av sina kalorier från godis, läsk, snacks, glass, efterrätter och bakverk (1).
Så de allra flest som är smala idag är det inte på grund av deras kost utan de är det trots deras kost. Vi har ju alla vänner som vi tycker äter totalt värdelöst men som ändå är smala och orsaken är enligt mig allt som oftast bra gener.
Googlar du school lunch så får du inte direkt fram bilder på nyttiga måltider
Hur som helst. Orsaken till att jag skriver det här inlägget är för en ny studien från USA som jag tyckte var lite intressant. I USA har man precis som i Sverige ett livsmedelsverk. Detta kallas för USDA och precis som i Sverige verkar de ha ett lite för starka band till jordbruksindustrin. Men hur som helst har de också minimumkrav på kvalitén på skolmaten i USA. Och jag skriver minimum för det är verkligen en låg ribba. Men den finns där i alla fall.
Det finns dock olika stater och regioner i USA där man valt att höja ribban för vad som är godkänd mat för skolbarnen. Saker så som ett högre krav på tillgång till frukt och grönsaker, mer fullkorn, mindre transfett, tillgång till lättmjölk mm är exempel på regler man kan addera.
Det man har gjort i studien här under är att man har jämfört vikten hos barnen som går i skolor som endast uppfyller minimumkraven jämfört med skolor som har höjt ribban något på sin skolmat.
JAMA Pediatr. 2013 Apr 8:1-8. doi: 10.1001/jamapediatrics.2013.399. [Epub ahead of print]
Association Between State Laws Governing School Meal Nutrition Content and Student Weight Status: Implications for New USDA School Meal Standards.
Taber DR, Chriqui JF, Powell L, Chaloupka FJ.
IMPORTANCE This study assessed whether stronger school meal nutrition standards may improve student weight status. Results have immediate implications because of the ongoing implementation of new nutrition standards for the National School Lunch Program. OBJECTIVE To determine if state laws with stricter school meal nutrition standards are inversely associated with adolescent weight status, while controlling for unmeasured state-level confounders. DESIGN Quasi-experiment. SETTING Public schools. PARTICIPANTS Four thousand eight hundred seventy eighth-grade students in 40 states. Students were categorized by type of school lunch they usually obtained (free/reduced price, regular price, or none). INTERVENTIONS State laws governing school meal nutrition standards. States with standards that exceeded US Department of Agriculture (USDA) school meal standards were compared with states that did not exceed USDA standards. The parameter of interest was the interaction between state laws and student lunch participant status, ie, whether disparities in weight status between school lunch participants and nonparticipants were smaller in states with stricter standards. MAIN OUTCOME MEASURES Body mass index percentile and obesity status. RESULTS In states that exceeded USDA standards, the difference in obesity prevalence between students who obtained free/reduced-price lunches and students who did not obtain school lunches was 12.3 percentage points smaller (95% CI, -21.5 to -3.0) compared with states that did not exceed USDA standards. Likewise, differences in mean body mass index percentile between those student populations were 11 units smaller in states that exceeded USDA standards (95% CI, -17.7 to -4.3). There was little evidence that students compensated for school meal laws by purchasing more sweets, salty snacks, or sugar-sweetened beverages from other school venues (eg, vending machines) or other sources (eg, fast food). CONCLUSIONS AND RELEVANCE Stringent school meal standards that reflect the latest nutrition science may improve weight status among school lunch participants, particularly those eligible for free/reduced-price lunches.
Som du kan läsa ut av abstraktet här ovanför visar den här studien att barn som går i skolor där man satt högre krav på kvalitén på skolmaten faktiskt väger mindre. Ett bra exempel på att om du ändrar miljön så ändrar du människor.
Att tro att människor ska ändra sig i den miljön som vi lever i idag är naivt. Det har man trott/hoppats på i ett par decennier nu och trenden är väldigt tydlig, det fungerar inte särskilt bra. Som individ kan du alltid ändra dig. Men vill vi få en förändring i samhället i stort fungerar det inte att utbilda och uppmuntra.
Jag fick tips om den här studien via facebook idag. Tänkte bara snabbt lägga upp den här med en liten kommentar
Diabetes Care. 2013 Apr;36(4):810-6.
Dietary Fat Acutely Increases Glucose Concentrations and Insulin Requirements in Patients With Type 1 Diabetes: Implications for carbohydrate-based bolus dose calculation and intensive diabetes management.
Wolpert HA, Atakov-Castillo A, Smith SA, Steil GM.
OBJECTIVE Current guidelines for intensive treatment of type 1 diabetes base the mealtime insulin bolus calculation exclusively on carbohydrate counting. There is strong evidence that free fatty acids impair insulin sensitivity. We hypothesized that patients with type 1 diabetes would require more insulin coverage for higher-fat meals than lower-fat meals with identical carbohydrate content. RESEARCH DESIGN AND METHODS We used a crossover design comparing two 18-h periods of closed-loop glucose control after high-fat (HF) dinner compared with low-fat (LF) dinner. Each dinner had identical carbohydrate and protein content, but different fat content (60 vs. 10 g). RESULTS Seven patients with type 1 diabetes (age, 55 ± 12 years; A1C 7.2 ± 0.8%) successfully completed the protocol. HF dinner required more insulin than LF dinner (12.6 ± 1.9 units vs. 9.0 ± 1.3 units; P = 0.01) and, despite the additional insulin, caused more hyperglycemia (area under the curve >120 mg/dL = 16,967 ± 2,778 vs. 8,350 ± 1,907 mg/dL·min; P < 0001). Carbohydrate-to-insulin ratio for HF dinner was significantly lower (9 ± 2 vs. 13 ± 3 g/unit; P = 0.01). There were marked interindividual differences in the effect of dietary fat on insulin requirements (percent increase significantly correlated with daily insulin requirement; R(2) = 0.64; P = 0.03). CONCLUSIONS This evidence that dietary fat increases glucose levels and insulin requirements highlights the limitations of the current carbohydrate-based approach to bolus dose calculation. These findings point to the need for alternative insulin dosing algorithms for higher-fat meals and suggest that dietary fat intake is an important nutritional consideration for glycemic control in individuals with type 1 diabetes.
Det man har gjort i den här studien är att man har tagit typ 1 diabetiker och gett dem två olika måltider. Måltiderna har innehållit precis lika mycket kolhydrater och protein men har skiljt sig i mängden fett. Det är alltså två olika kalorimängder på måltiderna.
Ser man till den väldigt förenklade bilden att det är kolhydrater som styr insulinproduktionen och ju snabbare kolhydraterna frisätts desto mer insulin behövs så skulle resultatet från det här testet bli att det krävs mindre insulin när deltagarna äter mer fett. För fett i maten innebär att kolhydraterna kommer ut i blodet lite långsammare.
Resultatet i studien blev precis tvärt om. Deltagarna behövde mer insulin när de åt måltiden med mer fett. Trots att de alltså inte åt varken mer kolhydrater eller protein så höjdes deras insulinbehov.
Vad säger då det här rent praktiskt? Om du är frisk och av någon underlig anledning är fixerad på andel kolhydrater, fett och protein i din kost så säger den här ingenting egentligen. För hade de adderat ytterligare en måltid i den här studien där man låtit deltagarna äta lika många kalorier som när de åt mer fett fast denna gång adderat kolhydrater istället så hade ju också insulinbehovet ökat. En frisk kropp kommer att producera insulin efter en måltid.
Det man kan ta med sig från den här studien är att det som diabetiker är väldigt svårt att reglera insulinproduktionen för ett stabilt blodsocker. Hade du gett friska personer dessa två måltiderna hade deras kroppar själva reglerat insulinproduktionen och de behöver inte fungera på blodsockret.
Är man däremot diabetiker är det meningen att man ska sköta detta själv med hjälp av injektioner och då kommer det bli fel. Det kommer inte att bli en kopia av kroppens egna system.
Det här är en väldigt talande figur när det gäller Amerikanernas diet och var de får sina kalorier ifrån. Datan är från USDA databas och visar hur det såg ut 2008.
De stora källorna till kalorier i den genomsnittliga amerikanens diet.
Det du kan se är att tillsatt socker och tillsatt fett bara på egen hand står för 40 procent av det totala energiintaget. Spannmål står ju också för 23 procent och sannolikt är det en stor andel av dessa kalorier som kommer från väldigt raffinerad spannmål.
Kvar har vi alltså strax under 40 procent av kalorierna som ger någon betydande näring till dieten. Visst är det väldigt konstigt att de har sån stora problem med övervikt i USA?
Det du också ska tänka på är att detta är medelvärden. Det finns alltså många som äter mycket sämre än så här.
Sockerkonsumtionen har minskat
Det som också är intressant med dessa data från USA är att konsumtionen av tillsatt socker faktiskt har minskat de senaste tio åren. 1999 var intaget som högst och låg då uppe på 20 energiprocent. Samma år var intaget av tillsatta fetter 19 energiprocent.
Vad var det då som hände kring år 2000 i USA? Jo det var en stor lågkolhydratkosttrend som kom igång samtidigt som en väldig massa negativ PR för framför allt socker och läsk. Lösningen från livsmedelsföretag blev givetvis att minska på mängden socker i sina produkter.
Men tar man bara bort mängden socker så blir inte maten lika belönande så vad gjorde livsmedelsföretagen då? Jo de tillsatte givetvis mer fett. Och vad konsekvensen blev på övervikten i USA kan du se i grafen här under.
Trenden i övervikt, fetma och extrem fetma i USA. Det har inte skett någon större förändring de senaste 10 åren
Om du inte kan se någon större trend så är det för att det inte skedde något speciellt anmärkningsbart. Mindre socker och mer fett gav ingen förändring i övervikt. Min förklaring är för att det är mer skitmat i amerikanernas mat nu än då.
Och bara så ingen kommer in och säger något i stil med ”de äter kanske mindre socker nu men de äter definitivt mer kolhydrater” så kan du se grafer när det gäller förändringen i mängden kolhydrater och fett hos deltagarna med.
Förändring i procentuellt kolhydratintag från 1971 fram tills 2004 i USA. Sen år 2000 har intaget av kolhydrater minskat
Förändringen i procentuellt fettintag sen 1971 enligt deltagarnas självrapporterade intag. Sen år 2000 har fettintaget ökat.
Summering
Att fokusera på kolhydrater, fett eller någon annan enskild faktor är totalt meningslöst och ger ingenting mer än försäljning av böcker. Det är dags att fokuset börjar hamna på matkvalité.
De senaste åren har det kommit mer och mer forskning som visat att många människor har för lite D-vitamin i kroppen. Huvudförklaringarna till detta är att vi äter ganska lite mat med D-vitamin och att många människor inte vistas tillräckligt mycket ute i solen. Här i norr är det dessutom så att solen inte är tillräckligt stark under vinterhalvåret och det hjälper inte då om vi är ute i solen under denna tid.
Hur som helst så har man också sett att överviktiga generellt sett har lägre nivåer av D-vitamin i blodet än normalviktiga personer och när man finner den här typen av korrelationer är det också vanligt att det då kommer hypoteser om att D-vitamin kan vara en orsak till övervikt.
Vad som orsakar vad vid den här typen av förhållande är dock svårt att veta med hjälp av epidemiologi men i studien jag tänkt ta upp idag har man med hjälp av lite avancerad statistik i alla fall försökt få ett preliminärt svar på den frågan.
PLoS Med. 2013 Feb;10(2):e1001383.
Causal Relationship between Obesity and Vitamin D Status: Bi-Directional Mendelian Randomization Analysis of Multiple Cohorts.
Vimaleswaran KS et al
BACKGROUND: Obesity is associated with vitamin D deficiency, and both are areas of active public health concern. We explored the causality and direction of the relationship between body mass index (BMI) and 25-hydroxyvitamin D [25(OH)D] using genetic markers as instrumental variables (IVs) in bi-directional Mendelian randomization (MR) analysis. METHODS AND FINDINGS: We used information from 21 adult cohorts (up to 42,024 participants) with 12 BMI-related SNPs (combined in an allelic score) to produce an instrument for BMI and four SNPs associated with 25(OH)D (combined in two allelic scores, separately for genes encoding its synthesis or metabolism) as an instrument for vitamin D. Regression estimates for the IVs (allele scores) were generated within-study and pooled by meta-analysis to generate summary effects. Associations between vitamin D scores and BMI were confirmed in the Genetic Investigation of Anthropometric Traits (GIANT) consortium (n=123,864). Each 1 kg/m(2) higher BMI was associated with 1.15% lower 25(OH)D (p=6.52×10(-27)). The BMI allele score was associated both with BMI (p=6.30×10(-62)) and 25(OH)D (-0.06% [95% CI -0.10 to -0.02], p=0.004) in the cohorts that underwent meta-analysis. The two vitamin D allele scores were strongly associated with 25(OH)D (p=8.07×10(-57) for both scores) but not with BMI (synthesis score, p=0.88; metabolism score, p=0.08) in the meta-analysis. A 10% higher genetically instrumented BMI was associated with 4.2% lower 25(OH)D concentrations (IV ratio: -4.2 [95% CI -7.1 to -1.3], p=0.005). No association was seen for genetically instrumented 25(OH)D with BMI, a finding that was confirmed using data from the GIANT consortium (p=0.57 for both vitamin D scores). CONCLUSIONS: On the basis of a bi-directional genetic approach that limits confounding, our study suggests that a higher BMI leads to lower 25(OH)D, while any effects of lower 25(OH)D increasing BMI are likely to be small. Population level interventions to reduce BMI are expected to decrease the prevalence of vitamin D deficiency.
Resultatet i den här studien är intressant då det visar att det troligen är så att ett högre BMI ger lägre D-vitaminnivåer medan lägre nivåer av D-vitamin troligen inte är en orsak till högre BMI.
Att högre BMI ger lägre nivåer av vitamin D är något som man redan trott stämt och det här är ännu lite mer information som stödjer den teorin. Så att människor idag har låga nivåer av D-vitamin inte bara beror på att vi är ute mindre i solen utan också på att folk idag väger bra mycket mer än de gjorde för bara några årtionden sen.
Det finns faktiskt randomiserade interventionsstudier på effekten av D-vitamin och vikt publicerade med. I dessa studier har man alltså gett en grupp D-vitamin och en grupp placebo för att sen följt deltagarna för att se vad som förändras. Resultatet från dessa studier är dock blandade och vissa studier har visat på en liten viktnedgång (1) medan de flesta studierna inte visat på någon effekt (2, 3, 4).
Så man kan väl summera det hela med att det inte verkar som att D-vitamin har någon större effekt på vikten. Det finns ju många orsaker att se till att man får i sig tillräckligt med D-vitamin men det går inte att motivera det genom att det skulle hjälpa en att hålla vikten bättre. Har man däremot övervikt så belyser resultat som den här att det är svårare att uppnå tillräckliga nivåer av vitaminet i blodet. Så kanske är det ännu mer motiverat för personer med lite extra fett på magen att använda sig av tillskott i det här fallet.
Det är dags att utnämna några vinnare i en tävling. För mer än åtta månader sen skrev jag ett inlägg där jag tog upp att Andreas Eenfeldt som nog är mer känd som Kostdoktorn eller Doc, hade lovat att bemöta kritiken mot förklaringsmodellen kolhydrater->insulin->övervikt, Doc lovar bemöta kritik mot LCHFs förklaringsmodell.
Som en liten rolig grej i slutet på inlägget så bad jag läsarna gissa när svaret skulle komma. Då en tävling givetvis måste ha en slutdatum så satte jag den vid 6 månader och den tiden har ju gått ut nu sen några månader tillbaka.
Ancestral Health Symposium är en träff för förespråkare av de som säger sig arbeta ur ett evolutionärt perspektiv på hälsa. En väldigt god tanke men kvalitén på föreläsarna varierar dock väldigt mycket.
Kostdoktorn var inne och kommenterade mitt tidigare inlägg själv nästan direkt och svarade då att vi skulle satsa på den 10 Augusti eftersom det enligt honom skulle vara hans ämne på AHS och att han då skulle bemöta allting. Videor på presentationer från dessa dagar har publicerats lite då och då sen ett antal månader tillbaka och för nästan en månad sen kom då äntligen Kostdoktorns presentation upp.
Jag har väntat lite med att lägga upp den här eftersom att jag tänkte att Kostdoktorn själv nog ville ha upp den på sin sida men nu tycker jag det har gått så lång tid att det är okej för mig att lägga upp hans föreläsning här. Tyvärr finns det inga slides till föreläsningen att tillgå ännu men det saknas inte någon information enligt mig.
Kostdoktorn har själv inte skrivit något om föreläsningen i fråga så innan det här klippet kom upp visste ingen något om hans föreläsning förutom de som var där och lyssnade. Det enda som egentligen funnits kring föreläsningen på nätet är skrivet av Stephen Guyenets på hans blogg där han skrev följande:
On the reasonable side, Andreas Eenfeldt made an important point that I’ve tried to convey on my blog at times. It’s basically this: if you think junk food is fattening (regardless of why), and you think one of the reasons people eat junk food is that they’re drawn to it and they like it, then you believe food reward contributes to obesity. For example, if soda weren’t tempting and enjoyable to drink, people wouldn’t choose it over water. Regardless of whether you think it’s the excess calories, the sugar, or something else that’s fattening at that point, food reward is what got it to your lips.
Jag har kommenterat detta citatet tidigare med att det mest låtit som att Kostdoktorn kommit med någon slags ursäkt som svar. Typ ”även om jag har fel i fakta så har jag rätt eftersom lågkolhydratkost tar bort en hel del belönande mat”.
I själva verket är det ju så att om det är belönande mat som är en av de viktigaste orsakerna till dagens överviktsproblem (vilken är mycket troligt) så är LCHF bara en möjlig lösning som inte heller nödvändigtvis fungerar i alla fall. Och det ger ju inte heller något stöd alls till förklaringsmodellen kolhydrater->insulin->övervikt.
Här under är då föreläsningen. Det är en väldigt bra föreläsning tycker jag och underhållande att lyssna på. Det jag vill att du ska göra är dock att bara mentalt klippa ut alla delarna kring insulin när du hör föreläsningen. Det du kommer märka är att allting som sägs fungerar precis lika bra utan att blanda in insulin. Kostdoktorn drar bara med insulin hela tiden eftersom det finns en korrelation. Det är vanligtvis förhöjt hos överviktiga och minskar när man går ner i vikt. Så korrelationen finns där utan tvekan men där är inget som visar på orsak-verkan.
Undantaget för när det inte fungerar att ignorera insulin i föreläsningen är givetvis de sjukdomstillstånd som han tar upp som är helt andra situationer. Det är liksom ingen som sagt att insulin inte spelar någon roll vid fettinlagring eller liknande. Finns det inte alls så fungerar inte kroppen. Det folk motsäger är ju att insulin har någon avgörande roll, att det är insulin som styr. Att det hos friska personer är kolhydrater->insulin->övervikt som gäller och det är ett direkt orsakssamband mellan dem.
I slutet av föreläsningen är det också en liten kort frågestund som är intressant så missa inte den. Bland annat förklarar Guyenets varför forskare inom övervikt inte tror på att insulin ska vara med som en avgörande orsak bakom övervikt.
Förutom att insulin inte hade behövt vara med i föreläsningen så finns där en annan sak som verkligen är värd att ta upp i det som Kostdoktorn säger.
Skitmat har oftast mer fett än ”normal mat”
När Kostdoktorn diskuterar ”food reward” säger han att det är high carb junk food som har hög belöning. Han lägger sen till att det ibland adderas lite fett för att göra det ännu godare.
Att mat med hög ”food reward” (som ger hög belöning) alltid innehåller mycket kolhydrater stämmer inte med verkligheten. Som jag har påpekat flera gånger om här på bloggen är det generellt så att skitmat överlag faktiskt innehåller lite mer fett än vad som finns i den ”normala” kosten. Detta visar sig också i att överviktiga personer generellt sett äter lite mer fett och lite mindre kolhydrater än normalviktiga personer, Epidemiologi och västerländsk snabbmat. Ett mönster som alltså finns trots att läsk och generellt sett också godis inte innehåller fett.
Om alla svenskar bara skulle leva på Pizzor av den här typen så hade de minskat sitt intag av kolhydrater och ökat sitt intag av fett något.
En Big Mac & co på Mcdonalds med mellan läsk och mellan pommes innehåller till exempel ungefär 38 E % fett. Byt ut läsken mot en lightläsk och du har 45 E % fett och 40 E % kolhydrater. Väljer du istället en pizza från Pizza hut med extra tjock botten och ost i kanterna hamnar du på en nästan identisk fördelning där andelen energi från fett är lite högre än andelen energi från kolhydrater. Avslutar du sen med mjölkchoklad som ger omkring 55-60 E % fett så har du har en festmåltid där fett ligger klart högre än normalen.
Detta är en kost som utan tvekan är skitmat och den ska då alltså ska kallas för ”high carb” enligt Kostdoktorn. Ur LCHF-mått är det givetvis också det men sett till hela populationen är det en kost som definitivt inte räknas som high carb.
Men man kanske ska skylla det på vissa typer av kolhydrater då? I vissa fall är detta givetvis fullt möjligt men det är också fullständigt uppenbart att bara extra fett för sig själv kan höja en kosts belönande egenskaper och öka hur mycket folk äter av den kosten. Detta är något vi alla vet. Smör eller olivolja på grönsakerna gör till exempel dem godare och gör det ”lättare” att äta mer.
Jag har även tagit upp ett par exempel på studier hos människor som visar detta i inlägget Vad är skitmat och vad är bra mat?. När det gäller djurstudier så finns det en otrolig massa studier som visat att adderar du tomma kalorier i form av fett så går djur upp i vikt. Här är ett exempel Fastande insulinnivåer vs insulin efter en måltid.
Tillsatt fett för sig själv i kosten kan också leda till högre nivåer av fasteinsulin vilket jag också gick igenom i inlägget Fastande insulinnivåer vs insulin efter en måltid. Det går inte heller att stirra sig blind på blodsockret efter en måltid och tro att det nödvändigtvis är så att högt insulin efter en måltid innebär att fastnivåerna av insulin kommer höjas på lång sikt.
Så att insulin och food reward skulle fungera perfekt tillsammans som Kostdoktorn summerar det med vid 15 minuter stämmer inte. Vissa former av kolhydrater fungerar som en förklaring för en del av det som ger belöning, varken mer eller mindre. I vissa fall är kolhydraterna en av huvudfaktorerna och i vissa fall är de ingen faktor alls.
Summering
Kostdoktorn summerar hela sin föreläsning med att den allra värsta kosten idag är ”high carb junk food”. Plocka bort ”high carb” och du får även med till exempel friterad kyckling från Kentucky Fried Chicken (50 E% fett, 10 E% kolhydrater) och McNuggets från McDonalds (52 E% fett, 26 E% kolhydrater) samt en väldig massa annan skitmat som inte innehåller särskilt mycket kolhydrater.
När det gäller bemötande av själva kritiken av kolhydrater->insulin->övervikt så kan vi summera det hela med att Kostdoktorn inte alls bemött kritiken och det var ingen information i den här föreläsningen som egentligen var ny. Istället för att bemöta kritiken mot argumentet drog han bara upp gamla argument en gång till. Argument som redan är bemötta flera gånger om, exempelvis: Påståendet att insulin gör dig fet är en stor fet lögn! och Insulinbehandling och viktuppgång.
Föreläsningen är nu mer ett ganska långt försök att säga att han tycker att vi ska ha kvar insulin i ekvationen trots att den inte ger någon extra information och det därför inte finns någon orsak att ha med den. Hela föredraget är mest ett försök att försöka rädda det som han kallat för bevisad vetenskap genom att försöka baka in det som en del av andra fullt möjliga hypoteser trots att det egentligen inte passar in.
Friterad kyckling från KFC och McNuggets från McDonalds är skitmat med en väldigt liten andel kolhydrater. Helt ok om vi ska följa Kostdoktorn och bara utesluta ”high carb junk food” istället för all ”junk food” oavsett mängd kolhydrater och fett
Så vinnarna i min lilla tävling blev Stefan Nilsson, JJ, Tim S, Annica, A F Ursprungsliv, Rodeo och Henri. Stort grattis till er alla.
Den enda som hade fel var Kostdoktorn själv och det känns ganska förståeligt varför han aldrig lagt upp sina slides eller den här information i form av något inlägg på sin blogg som en replik trots att han då lovat att han skulle göra det. Bättre att fortsätta bluffa än avslöja att bluffen blivit synad.
