Kategoriarkiv: Min träning

Kreativ träning under rehabilitering

Jag har ännu inte blivit av med mina ljumskproblem som jag skrev om för ungefär en månad sen men det har blivit något bättre. Nu är det så bra så att jag faktiskt kan träna på ordentligt även om jag fortfarande inte är i närheten av att kunna spela fotboll och det gör även lite ont när jag kör lite tyngre övningar på gymmet.

Enbensträning går dock utmärkt och igår på träningen hade jag lite kul och försökte mig på ett gäng med utmaningar. Jag filmade det hela mest för att titta på min teknik i efterhand. I efterhand tänkte jag dock att det också kunde vara bra att lägga upp här som exempel på att det faktiskt går att träna på bra och ganska tungt även vid skada.


När det gäller tekniken i klippet så är den inte direkt 100% men jag filmade bara de tyngre så…

Reflektioner från instruktörsutbildningen i RKC

Som jag skrev för nästan precis två veckor sen här på bloggen så var jag förr förra helgen på RKC instruktörsutbildningen i Göteborg. RKC står för Russian Kettlebell Challenge och startades upp av Pavel Tsatsouline för över 10 år sen nu. Pavel är den som sägs ha populariserat kettlebellen i västvärlden/USA och RKC utbildningen är utan tvekan den mest kända och antagligen mest välrenommerade när det gäller kettlebells. Jag tänkte i det här inlägget skriva lite om hur jag upplevde utbildningen.

Allmänt om RKC utbildningen

RKC-utbildningen är som sagt en instruktörsutbildning och om du klarar de olika momenten under utbildningens tre dagar får du ett certifikat som gäller i två år och du kan alltså kalla dig RKC instruktör. De moment som fanns med under utbildningen var:

  • Chinstest – 5 chins för män och kvinnor behövde endast hänga med full flektion i armbågen i 15 sekunder. Det här är busenkelt om man tränar regelbundet, jag tror inte någon missade här.
  • Tekniktest i de sex olika huvudlyften/övningarna som man lär sig under utbildningen. Den här delen var svårare, i alla fall om man är som jag och inte alls är förberedd eller ens tränat vissa av övningarna. Här var de också ganska strikta när det gäller tekniken tycker jag även om det var någon med lite halvtaskigt utförande pga dålig rörlighet som ”kom igenom”
  • Snatchtest – 100 snatch på 5 minuter. Männen ska klara det med 24 kg och kvinnorna med 16 kg. Det här är ganska tufft men det lät mycket värre än vad det verkligen var. Är man något sånär vältränad och har koll på tekniken klarar man det.
  • Coachingtest – Denna del visste jag inte att den ingick men den var väldigt bra. I korthet går det ut på att du får instruera en person som kommer utifrån i ungefär 40 minuter i övningarna swing och get-up. Under tiden går instruktörer runt och observerar dig och ger dig betyg på din pedagogisk, korrigeringsteknik mm.
  • I övrigt blir du också bedömd över hur du beter dig under utbildningen. Att du visar upp ett sunt förnuft, tänker på säkerheten, har en bra inställning och god anda samt att du följer RKC ”code of conduct” som du säkert kan googla dig till om du är intresserad av den.

Under utbildningen delas alla deltagarna in i mindre grupper om ungefär 14-18 stycken. I varje grupp delades man sen också in två och två och den partner man fick då jobbade man mest med under resten av dagarna. De här grupperna fick sen en huvudinstruktör (master instructor) och två RKC instruktörer som hjälpte en. Utöver detta gick Pavel själv runt i de olika grupperna och hjälpte till en del. Det var med andra ord tätt med instruktörer som hjälpte en med tekniken om det behövdes. Min grupp fick Brett Jones som master instructor och han var väldigt bra på att lära ut och dessutom väldigt rolig. Till sin hjälp hade han Sofie Eckerman och Joakim Bom som alltså är RKC instruktör. Särskilt Joakim Bom hjälpte mig en väldig massa och ibland kändes det som att jag hade en personlig coach. Något som behövdes då jag nog var bland de sämre deltagarna när det gäller teknik i flera övningar.

Min grupps instruktörer. Sofie Eckerman, Brett Jones och Joakim Bom

Min grupps instruktörer. Sofie Eckerman (RKC instruktör), Brett Jones (Master instruktor) och Joakim Bom (RKC instruktör)

Här under följer en liten återgivning av mitt deltagande i utbildningen under de olika dagarna. Om du skiter i hur det gick för mig så kan du hoppa ner en bit i inlägget till rubriken ”min syn på hela utbildningen” för att bara läsa vad jag mer tycker om själva utbildningen i sig :)

Första dagen – Swingar, cleans och military press

Jag kommer att använda mig av de engelska orden för övningarna i det här inlägget. Personligen tycker jag normalt att det låter väldigt töntigt när man använder de engelska orden när det finns svenska men då kettlebellrörelsen är så hårt inspirerad från USA använder man sig inom kettlebell (i alla fall vad jag har varit med om) alltid de engelska orden och då blir det ju bara fel om jag översätter dem här.

Första dagen på RKC var den absolut jobbigaste. Efter en kortare introduktion där vi blev indelade i grupper blev det en väldig massa kring tekniken vid swing och även en hel del träning i form av ”workouts” som vi hade några gånger om dagen under hela utbildningen. Till en början får du lära dig marklyft enligt RKC. Detta är inte den teknik du normalt använder vid ett marklyft med stång även om det skulle gå att använda i princip samma teknik och göra säkra marklyft. Det är bara inte den teknik som normalt används av de som är bra på marklyft.

När vi gått igenom marklyftet gick vi vidare till swingen där det var väldigt mycket övning och väldigt många repetitioner. Nu tror jag inte det var någon som räknade precis men gissningsvis var vi uppe i en 700-800 swingar totalt när dagen var slut. Vikten man använde då var från 24 kg och uppåt beroende på hur stark man kände sig. Personligen var jag som mest uppe på 32 kg tror jag men sen var jag som sagt också inte alls förberedd för detta rent träningsmässigt och jag var lite rädd för hur min kropp skulle må dagen efter. Men där var många väldigt imponerande karlar och kvinnor som körde på väldigt hårt.

Genomgången av swingen var som sagt väldigt grundlig och även om jag tyckte att jag kunde den något sånär innan jag åkte på utbildningen så har jag långt mycket bättre teknik nu och jag upplever också att övningen blivit bra mycket roligare nu än den var tidigare på grund av det.

Efter swingen var det dags för cleans och här fallerade jag totalt. Jag ska ärligt säga att jag aldrig någonsin hade gjort cleans innan den här utbildningen och det var en väldigt dålig idé. Jag använde mig i början av en teknik med influenser från min tyngdlyftning och det var ingen bra idé. Jag slog i handleden med klotet ganska ordentligt och fick ganska ont. Efterhand blev tekniken något bättre men då var det för sent, mina handleder var ömma. Personligen fick jag aldrig till tekniken första dagen men då nästan alla andra fick till övningen bra och jag också blev klart bättre efterhand får man nog säga att teknikgenomgången även här var väldigt bra. När det gäller säkerhetsaspekten var man väldigt noga hela tiden under RKC utbildningen.

Jag blir instruerad av Pavel Tsatsouline i pressteknik

Jag blir instruerad av Pavel i pressteknik framför de andra deltagarna.

Efter cleans var det dags för military press och förutom att jag är ganska svag i övningen så gick denna del bra. Under den här delen gick även Pavel igenom en rad tips som kan hjälpa många att få ut lite mer kraft och fokus när de ska utföra pressar. Efter denna del var det faktiskt en ganska bra andel av deltagarna som slog till med personbästa. Personligen hade jag bara tränat med en 24 kg kettlebell tidigare men efter denna del var jag nära att få upp 36 kg vilket jag inte trodde att jag skulle ens vara nära på och 32 kg gick förvånansvärt lätt. Den pressen gjorde jag dock framme på scen och jag har alltid haft förmågan att pressa mig lite extra under press.

När dagen var slut mådde jag förvånansvärt bra. Mina händer höll ihop bra och förutom lite smärta kring handlederna så hade jag inga krämpor. Min fantastiska bror hade också ordnat ett gratis rum till mig på ett väldigt fint hotell inne i stan så dagen fick en go avslutning :)

Andra dagen – Get ups, front squats och snatch

Jag vaknade andra dagen med en ganska go träningsvärk i baksida lår och rumpa. Den var ändå inte så farlig som jag hade väntat mig och efter uppvärmning senare störde den mig inte direkt. Handlederna var en helt annan historia dock. De var riktigt ömma och andra dagen hade jag svårt att bara vila ett klot mot underarmen. Andra dagen körde jag därför en del med lindor, inte för att skydda handlederna utan för att skydda underarmen mot klot :)

Andra dagen var betydligt lättare än den första. Jag är faktiskt inte helt säker på schemat den här dagen men jag har för mig att vi började med get-up. Detta är den övning jag gillade mest innan utbildningen och det är också den jag gillar mest fortfarande. Övningen har stor tyngd inom RKC och instruktörerna är väldigt noga med att belysa hur bra övningen är. Trots detta läggs det förhållandevis ganska lite tid på övningen jämfört med swingen. Samtidigt kan jag förstå att det inte finns lika mycket ”knep” och detaljer att lära ut i den övningen som i swingen och swingen är ju också basen till både clean och snatch. Men lite mer övning på tekniken hade jag nog uppskattat. Sett till antalet reps så var det väldigt få get-ups som utfördes jämfört med de andra övningarna på den här utbildningen.

Efter detta var det dags för squats. Precis som med military press fick vi här lära oss en hel del knep hur man hjälper folk att komma djupare i sin böj. Han jag arbetade med var dock ganska duktig på att komma djupt och jag har själv inga problem så testningen av dessa tekniker blev inte lika bra som dagen tidigare men jag lärde mig ändå några knep som jag tror att jag kommer få nytta av.

För min egen del var detta en enkel del av utbildningen för mig som har god rörlighet och är van vid knäböj. När vi hade en av våra workouts här så skulle man till exempel stanna i bottenläget med kettlebellen i ”rack position”, alltså den ska vara vilandes när du har armen helt flekterad intill kroppen. När vi gjorde detta hade de flesta det väldigt jobbigt i botten innan instruktörerna sa till oss att vi kunde resa oss. Jag satt dock ganska bekvämt där nere och kunde stödja min armbåga på mitt lår. Jag kände mig därför ganska fräsch när det var dags för lunch vilket kändes bra.

Efter lunch var det dags för teknikträning av snatchen och precis som för clean så hade jag inte tränat snatch alls. Min erfarenhet begränsade sig till tre träningar om ungefär 20 repetitioner totalt veckorna inför utbildningen. Jag behöver väl knappast säga att jag var ganska usel. Men även här blev tekniken aningen bättre så fort vi kom igång men mina värkande underarmar gjorde det lite tråkigt för mig att öva. För andra gången blev jag också uppdragen inför alla andra som exempel ”på något” och då blev tekniken genast bättre.

Jag utför dubbelswingar inför alla.

Jag utför dubbelswingar inför alla. Syftet här var att jag skulle lära mig bli bättre på att använda höften även när jag körde med lättare vikter vilket jag hade svårt för i början. Efter den här sessionen satt i alla fall swingarna bra mycket bättre men snatchen fortsatte att vara lite knackig.

Som du kan se så utfördes denna del utomhus. Vädret var tyvärr inte det bästa under utbildningen så vi var inomhus större delen av tiden. Det fungerade bra det med och hallen var väldigt fint iordningsställd men det var ändå betydligt skönare att vara utomhus. Just att det var fint väder just denna eftermiddag gjorde nog också att det blev en spontan förändring i schemat här. Snatchtestet var egentligen planerat för den tredje dagen men den blev framflyttad och direkt efter genomgången av snatchen var det alltså dags för snatchtest.

Jag sitter och funderar på varför jag sa att jag skulle göra testet

Jag sitter och funderar på varför jag sa att jag skulle göra snatchtestet medan tre andra från gruppen håller på att utföra det.

Innan utbildningen hade jag i princip redan bestämt mig för att inte utföra detta test. Då jag knappt klarade 20 reps utan någon tidspress när jag testat tidigare tänkte jag att det var ganska meningslöst och målet för mig med att gå den här utbildningen var aldrig att bli instruktör. Men när de sa att det var dags för testet så kunde jag ändå inte låta bli att ställa göra det. Testerna utfördes i de grupper som vi var indelade in och våra instruktörer stod och räknade och bedömde vår teknik när vi gick fram tre och tre. När det gäller tekniken här så var dock inte reglerna att det skulle vara snyggt utförande. Reglerna var enklare än så och det var tur för mig :)

Efter att jag sett de flesta i min grupp genomföra testet och de flesta klara det så blev jag allt mer fundersam på varför jag sagt att jag skulle göra det men jag gick upp och gav det ett gott försök. Min teknik fallerade väldigt tidigt och jag började mest göra enarmsryck med tyngdlyftningsteknik men då jag klarade låsa ut och jag fått en något snäll domare så körde jag på ganska bra. När det var en minut kvar så var jag på 77-78 repetitioner och helt plötsligt insåg jag att jag kanske skulle klara testet. Mitt grepp om klotet, som varit ett problem i alla enhandsövningar, började dock att släppa lite. Jag hade tidigare använt ganska gott om krita men då det var ont om tid tänkte jag skit i det och började köra på. När jag kom till 84 tappade jag dock tyvärr klotet på vägen ner. Tråkigt men väntat och jag är faktiskt ganska nöjd med att jag ändå kom så nära. Som en bonus hade jag nu två ganska uppslitna händer.

Jag håller på att utföra snatchtestet

Jag håller på att utföra snatchtestet

Efter snatchtestet började vädret bli sämre igen och vi gick tillbaka in i lokalen för lite teknikträning på alla övningar vi gått igenom. Som

Tredje dagen – Mer teknikträning, tekniktester och coachning

Tredje dagen av RKC utbildningen bestod av mer teknikträning. Den här delen gillade jag och då mina underarmar mådde klart bättre denna dag kunde jag även öva mer på tekniken. Joakim Bom som jag nämnde tidigare hjälpte mig en hel del denna dag och efterhand fick jag till snatchen ganska bra. Särskilt med lite lättare vikt blev det snyggt men när jag gick upp till 24 kg var det lite skakigt och någon repetition blev väldigt bra medan nästa kunde bli lite sämre. Men klara framsteg. När det gäller cleanen var det dock få repetitioner som blev bra.

Efter detta var det dags för individuell bedömning av tekniken i de olika övningarna och för mig gick det ganska väntat. Jag klarade swingen, squat, military press och get up. Cleanen blev klart underkänd och även snatchen fick jag order om att jag behövde förbättra om jag vill bli certifierad.

Dagen avslutades sen med att det kom en hel del personer utifrån som via reklam och vänner fått reda på att de kunde få en timmes gratis coaching inom kettlebells. Då det kommit fler frivilliga ”försökspersoner” än vi var deltagare på RKC utbildningen blev vi tilldelade två ”försökspersoner” var.

Jag fick en kille i 25-30 års ålder som hade tränat en hel del med kettlebells på egen hand men mest lärt sig tekniken via youtube och någon bok samt en kvinna i 50 års ålder som hade varit på en introduktionskurs på kettlebellcenter och tränat hemma några gånger. En väldig skillnad mellan de två med andra ord. Det blev också en utmaning att försöka ge båda en bra instruktioner, anpassade övningar och ett bra träningspass. Jag är van vid att instruera men inte i kettlebells och sällan till två personer med så olika förutsättningar men det gick bra och jag blev också godkänd på denna del.

Summering i hur det gick för mig

För att summera min upplevelse så lärde jag mig väldigt mycket när det gäller träning med kettlebells. Detta var ju också målet och orsaken till att jag anmälde mig till utbildningen från början. Dessutom lärde jag mig en hel små tips om hur man kan lära ut olika typer av rörelser. Förutom detta träffade jag en väldig massa trevliga personer, jag hade väldigt kul och hade även möjlighet att prata lite allmänt om träning med Brett Jones vilket var givande.

Jag klarade som du säkert förstår inte av alla testerna och jag är därför ingen certifierad RKC instruktör. Då jag var ganska nära på de sakerna jag inte klarade av har jag fått möjligheten att komplettera de delarna jag saknar genom att skicka in video på när jag utförd de delar som saknas inom tre månader. Om jag gör detta återstår att se.

Jag tränar egentligen inte med kettlebells och jag rör mig inte i någon miljö där jag regelbundet set andra träna med kettlebells så frågan är ju då om jag verkligen ska vara en instruktör. Personligen hade jag inte tyckt det varit okej om någon annan gått runt och kallat sig fystränare om den personen varken haft någon erfarenhet själv av att träna eller rört sig i en träningsmiljö regelbundet under en längre tid. Det samma gäller fotboll där man antingen ska ha spelat själv eller rört sig i en fotbollsmiljö en längre tid (helt båda) innan jag tycker man ska börja kalla sig själv för tränare.

Så även om jag skulle förbättra min teknik i clean och snatch och genomföra snatchtestet så tycker inte jag att jag är en instruktör. Vad ska jag lära någon om kettlebellträning? Just nu känner jag mig bekväm med att lära ut swingen, squats och get ups på en grundnivå. Så personen i fråga inte skadar sig och får till ett något sånär effekt utförande. Men mer än så är det inte och mer än så kommer det inte bli så länge som jag inte får mer ”kettlebelltid” vilket jag inte tror jag kommer få den närmsta tiden i alla fall. Och då är jag inte en instruktör oavsett vad det står på något papper jag har hemma. De enda jag har nu är en grunduppskattning kring vad kettlebellträning innebär. Så om jag kompletterar testerna för att bli instruktör så blir det för att utmana mig själv.

Min syn på hela RKC utbildningen

RKC är en väldigt bra utbildning. Så enkelt är det. Du lär dig väldigt mycket på tre dagar och enkelheten med kettlebells gör också att det som lärs ut görs det väldigt grundligt. Nu var det flera delar i utbildningen som jag redan tyckte mig kunna när det kommer till allmänna instruktioner och fysiologibitarna som de tog upp men har man ingen utbildning i bagaget lär mig sig en hel del kring detta med. Fysiologin är ganska ytlig men samtidigt får man väldigt mycket kunskap i det man ska kunna, tekniken vid kettlebellträning och tips om hur man lär ut den.

Att man endast lär sig 6 övningar ger också en styrka. Nu har jag aldrig gått någon av de större PT utbildningarna men dessa är normalt på kanske 10-20 dagar beroende på upplägg. På denna tid ska man lära sig en väldig massa övningar och dessutom få in en massa kring muskler, fysiologi mm. Jag ser inte hur man ska klara av detta på den tiden och det övningsutförande som jag sett från vissa PT på gym skvallrar ju om att genomgången inte blir särskilt grundlig i alla fall när det gäller vissa övningar.

På RKC utbildningen är det alltså istället endast 6 övningar. Givetvis är det en hel del korrigeringsövningar förutom dessa 6 men i grund och botten är det endast 6 olika övningar som en RKC instruktör lär ut. Det är dessa du behöver kunna och jag är säker på att de allra flesta som gick ifrån utbildningen nu i Göteborg och som klarade alla test är bra på att utföra övningarna och även lära ut dem. Där är säkert några stolpskott som lyckats ta sig igenom men det är det alltid överallt. Men min uppfattning är alltså att kvalitén på RKC instruktörer är hög i relation till andra liknande certifieringar.

RKC utbildningarna har jag uppfattat har en liten ”hard core” image över sig och många verkar tro att det är brutalt jobbigt att gå utbildningen. Det var också en väldig massa ren träning med alla workouts. Ibland kunde jag väl känna att det blev lite väl mycket av det istället för kanske någon extra teknikgenomgång men så farligt hårt var det ändå inte.

Jag mår lite sådär under en av alla workouts

Jag mår lite sådär under en av alla workouts. Mest för att det var ganska många cleans och mina underarmar gjorde ont.

Om det inte varit för min usla clean och att snatchtestet blev framskjutet en dag pga av att det var fint väder andra dagen hade jag klarat mig igenom det ganska smärtfritt tycker jag. Snatchtestet är väl ganska tufft men jag är knappast någon superatlet och klarade det nästan trots usel teknik så jag tycker nog inte är det är så väldigt svårt som jag trodde det skulle vara innan. Är man van vid att träna med kettlebells och tränar regelbundet tror jag att man klarar det ganska lätt, särskilt när de ger en möjlighet att komplettera inom 3 månader om man är nära att klara det.

Säkerhetsaspekten och formen vid utförande av övningarna är nog det jag gillade mest med utbildningen. Om du går till en RKC instruktör och får hjälp med din teknik är jag ganska säker på att du inte kommer åka på någon ordentlig skada. Detta är givetvis under förutsättningen att du lyssnar på det som sägs och inte får hybris efter ett halvt träningspass. Sen kan du säkert få ont i händerna och bli öm på handlederna men det räknar inte jag som en ordentlig skada.

De lite negativa sakerna

Jag har egentligen väldigt lite att anmärka på som jag tyckte var dåligt under de tre dagarna. Det enda jag reagerade på att man vid några tillfällen använde väldigt dåliga argument för varför man skulle utföra något på ett visst vis eller varför något var på det sättet de påstod. Nu var det inte så att det som sades var fel i sig men motiveringen som gavs lämnade en del att önska tycker jag. Låt mig ge två korta exempel:

  1. Handleden ska vara rak när man pressar eller håller kettlebellen i ”rack position”. Detta var den teknik man fick lära sig och när man tränar med en kettlebell ser jag inget fel i det men motiveringen till varför som de tog upp flera gånger om köper jag inte för fem öre. Det som sades var i stil med

    Handleden ska vara rak eftersom när man slår ett slag så slår man alltid med rak handled. Det är där man är som starkast och är handleden antingen böjd framåt eller bakåt kommer handen att vika sig och risken är stor att man skadar sig.

    Detta är sant…..när man slår och kraften går genom knogarna. När man däremot har kettlebellen i handen och kraften inte går genom knogarna är det en helt annan sak. När kraften går från handflatan istället kan man ha handen dorsalflekterad utan problem. Jämför till exempel med hur styrkelyftare håller sina händer när de kör bänkpress, hur en tyngdlyftare har handlederna när det kör överstöt eller varför inte när en kampsportare slår ett slag med öppen hand.

  2. De flesta har inte svårt att komma djupt ner i en knäböj på grund av rörlighetsproblem utan det handlar istället om aktiveringsproblem eller bristande styrka. Här håller jag också med till viss del men illustrationen som skulle ”bevisa” att det var så här lämnar en hel del att önska. Det här ”bevisade man” inför alla genom att en tjej som hade svårt att komma ner djupt vid första försöket sen fick hålla en av instruktörerna i händerna när han stod framför henne. När hon sen utförde knäböjen kom hon mycket djupare och detta sades då visa att hon egentligen inte hade några problem med rörligheten. Detta är fel. De flesta som inte klarar av att gå djupt i en knäböj på grund av dålig rörlighet trillar bakåt eller rundar ryggen när de inte kommer längre ner. Detta gör de eftersom de inte klarar av att hålla sin tyngdpunkt ovanför fötterna. Orsakerna till detta kan vara många men en möjlig orsak kan till exempel vara stela fotleder. Om en person med stela fotleder däremot håller någon i händerna när han eller hon går nedåt kan tyngdpunkten utan problem skjutas förbi fötterna bakåt och personen kommer då att komma ner djupare. Betyder detta att det inte finns några problem i rörligheten? Givetvis inte…

Det var några sådana här mindre saker till som jag vet att jag reagerade på men inte kommer ihåg nu. Detta är mindre saker och egentligen inte viktigt när det kommer till utförande och instruerande av övningarna. När instruktörerna sa detta hörde jag ingen som sa något och jag höll också själv tyst. Det Samtidigt är det dock två uttalanden som lätt kan bli ganska pinsamma för en om någon påpekar felet i det man säger. Om du som instruktör skulle säga detta högt och någon som vill att du ska göra bort dig hör det och har goda kunskaper så skulle han eller hon lätt kunna påpeka bristerna i logik och har man inte en stor auktoritet då kan det bli pinsamt. Så till de eventuella RKC instruktörer som läser här, var försiktiga med när ni använder dessa två argument.

Vem har nytta av att gå RKC?

Som jag har sagt ett par gånger nu så tycker jag verkligen att det var en väldigt bra utbildning. Kostnaden för att gå den är ganska maffig men kanske inte extrem om man jämför med pt-utbildningar. Runt 10000-18000 kr kostar det om man tittar på deras hemsida nu. Om du vill bli instruktör och träna andra och kettlebell är din grej så är det enligt mig inte mycket pengar. Vill du bara lära sig bli bättre själv på kettlebellträning kanske du kommer billigare undan genom att gå till någon instruktör och få lite lektioner. Kettlebellcenter i Göteborg har till exempel introduktionskurser du kan gå för 400 kr och efter det får du träna där under deras öppettider och de har låg medlemsavgift. Efter den här utbildningen kryllar det av RKC instruktörer som tränar där och du kan garanterat få bra hjälp. Hade jag bott i närheten av Göteborg hade jag nog valt detta alternativ själv.

Nu blev det att jag gick RKC utbildnigen istället och det är inget jag ångrar även om jag önskar att jag varit bättre förberedd så jag kunnat ta till mig mer. Nu blev jag mest coachad från dålig till okej av instruktörerna vilket var kul för min egen skull men jag missade säkert många bra tips om hur man tar någon som är okej och gör honom eller henne ännu bättre. När det gick igenom tekniken inför alla var det givetvis väldigt grundligt och där fick jag lite tips men det mesta jag fick höra när vi träna teknik var av naturliga skäl ganska basic då jag var på den nivån i mitt utförande.

Daniel Matsson som brukar kommentera gaska regelbundet här under namnet Styrkelabbet

Daniel Matsson som brukar kommentera ganska regelbundet här på sidan under namnet Styrkelabbet utför marklyft under inspektion av Pavel. Daniel var duktig med kettlebells innan han kom till utbildningen och jag fick i alla fall uppfattningen att han var väldigt nöjd efter trots att han tänkt jobba som ingenjör, inte RKC instruktör. Själva certifieringen klarade han dock galant.

Är du istället är mer van vid kettlebellträning och vill bli ännu bättre är nog RKC något som kan ge dig mycket. Jag skriver nog då jag som jag redan förklarat inte riktigt kan föreställa mig hur det är i den situationen. Men jag har gått många andra utbildningar inom saker där jag är mycket bättre så som fotbollstränarutbildningar, träning med skivstång, vidareutbildningar för sjukgymnaster mm och när utbildarna varit bra i dessa kurser så har jag lärt mig mycket även om jag varit ganska duktig på sakerna redan tidigare. Och Brett Jones som min grupp hade som master instruktör var väldigt duktig och så var även Joakim Bom. De andra instruktörerna fick jag faktiskt inte någon ordentlig uppfattning av, de körde mest framför hela allihop eller med sina egna grupper och jag interagerade därför inte med dem i någon större utsträckning. Pavel snackade jag med några gånger och det var kul, han är ju ändå väldigt stor inom träningsvärlden. Han kan ju också sina saker.

Omcertifieringen – lite av ett rån

Efter dessa två år måste du förnya ditt certifikat till den otroliga summan 600 dollar, eller ungefär 4200 kr när jag skriver det här. Inte kul för den som vill behålla sitt certifikat med andra ord men samtidigt så ger omcertifieringen dig som kund hos en RKC en trygghet att personen du går hos fortsätter att hålla sina kunskaper aktuella. Givetvis hade de inom RKC inte behövt ta 600 dollar för den här certifieringen men i USA är det business med träning.

Under utbildningen jag gick var där instruktörer som assisterade och om jag förstod de rätt så fick de då sin omcertifiering i utbyte mot det arbete som de la ner under tre dagar. Jag är säker på att instruktörerna som var med också lärde sig en hel del under utbildningen och de fick också jobba mycket med sitt coachande så vill man omcertifiera sig och inte lägga ut 600 dollar verkar det vara en väldigt bra lösning, utan tvekan den lösning jag hade valt för mig själv. Du lär dig mycket, får hålla på med träning som jag antar att man älskar om man är instruktör, du får träffa likasinnade och du blir en bättre coach. Win, win, win liksom :)

Summering

Mina tre dagar på RKC var väldigt givande. Om du vill lära dig mer om kettlebellträning eller om du vill få en god kunskap i hur man lär ut grundövningarna med kettlebell är det en bra kurs att gå. Detta är nog det längsta inlägg jag någonsin har skrivit. Nästan 5000 ord. Jag hoppas någon orkat ta sig igenom det :)

Dags för RKC utbildning i Göteborg

Jag sitter just nu, 05.10 och äter frukost och gör mig redo för att köra till Göteborg för att då RKC utbildning nu i helgen. RKC står för Russian Kettlebell Challenge och kursen ska vara en av de bästa som finns när det gäller kettlebells. Jag ser väldigt mycket fram emot kursen men är rädd för att jag är alldeles för dåligt förberedd för att egentligen gå den. Jag har tre kettlebells hemma som jag fått tag på via kettlebellcenter i Göteborg och jag har även varit uppe i Göteborg och fått lite hjälp med min träning och teknik några gånger. Men när det gäller det allra viktigaste kring träning, det där som kallas övande, har jag varit alldeles för dålig på. Jag har helt enkelt prioriterat fotboll och tyngdlyftning och den här helgen kommer jag att straffas för det :?

RKC

RKC

Jag ska försöka hinna med någon uppdatering om utbildningen och svara på eventuella kommentarer men då schemat är ganska packat och jag garanterat kommer vara väldigt trött på kvällarna så lovar jag inget. Jag har även twitter där jag faktiskt uppdaterar någon gång då och då så där kanske det kommer upp något med medan jag är borta. Trevlig helg…

Tyngdlyftning vid stranden

Vi har världens största beachhandbollsturnering i Helsingborg sett till antalet deltagande lag. Det är den lokala handbollsföreningen OV Helsingborg som anordnar turneringen varje år. Turneringen anordnas både för föreningar, företag och skolklasser och olika kategorier spelar under olika helger.

Många av spelarna i OVs senior och ungdomslag är regelbundet nere och tränar tyngdlyftning och allmän styrketräning på HAK Greppet. Igår var näst sista dagen av turneringen och då passade vi på HAK Greppet på att ta oss ner till stranden för att köra lite tyngdlyftning. Som tur var hade vi en väldig tur med vädret om man ser till hur det varit den närmsta tiden och så även idag. Det var väldigt många unga killar och tjejer som ville se om de kunde lyfta stången från marken men även några seniorspelare från andra föreningar som kom från och faktiskt fick lite hjälp med sin teknik.

Tyngdlyftning på stranden

Så här såg det ut där vi hade uppvisningen/träningen.

En ung kille får träna på ryckknäböj

En ung kille får träna på ryckknäböj

För vissa stannade lyftet vid ett marklyft :)

För vissa stannade lyftet vid ett marklyft :)

Ivrig att prova på

Ivrig att prova på

Strandrekort på 90 kg

Strandrekort på 90 kg ;)

Marc hånar mig genom att rycka samma vikt minuten senare

Marc hånar mig genom att rycka samma vikt minuten senare

 

 

 

77,5 kg i ryck och videoanalys av rycket

Idag var jag nere på gymmet och körde lite ryck. Det kändes ganska tungt och rörligheten var inte riktigt på topp då jag spelade match igår men tekniken satt bättre än vanligt så jag testade att höja vikterna eftersom och till sist lyckades jag få till ett ryck på 77,5 kg. Det var inte vackert men det gick :)

När jag kom hem så roade jag mig med att analysera lyftet lite extra på datorn och här under är produkten av det hela. En väldigt bra banan på stången med tanke på att det är jag ändå är ett personbästa sen jag kom hem från min resa. Det man kan se är att stången går lite bakåt under första delen av draget. När man börjar lära ut ryck säger man att stången ska försöka gå helt rakt men efterhand så får alla ända till sin egna lilla variation och i eliten är det fler som drar lite bakåt eller lite framåt än det är lyftare som verkligen drar helt rakt.

Min svaghet i både ryck och stöt är att jag är dålig på att fånga vikten när jag väl fått upp den och det syns även lite i den här videon. Att uppresningen är så väldigt tuff beror nog också på att jag var trött i kroppen överlag.

Om du undrar vad jag använder för att göra videoanalyserna så är det Kinovea. Ett väldigt bra videoanalysprogram som dessutom är GRATIS vilket är helt fantastiskt. Personligen har jag donerat 100 kr till Joan som skrivit programmet och använder man det mer än någon enstaka gång tycker jag det är en självklarhet. Särskilt med tanke på vad de kommersiella videoanalysprogrammen kostar. Jag känner mig nästan snål som bara donerat 100 kr men jag är inte direkt rik jag heller.

 

Ut och resa med fotbollen

Tänkte bara berätta att jag kommer vara borta i en vecka. Ska åka till Holland med HIFs ungdomar på turnering. Förhoppningsvis har jag tillgång till internet och då kanske jag kan lägga upp lite tips på hur man kan hantera småskador mellan matcher och liknande. Finns det inget internet så vet ni varför jag är lite frånvarande ett tag.

Som avslutning tänkte jag lägga upp ett klipp från min egna träning. Det har varit mycket fotboll den senaste månaden och det går ut över tyngdlyftningen. Det blir mest underhåll och teknikträning. Men för typ två veckor sen lyckades jag få till 80 kg i ryck nacke vilket var personbästa. Här är ett klipp när  jag gör det igen i slutet på förra veckan. Tekniken är inte så vacker men det är ju trots att ett tangerat pers så då får det se lite illa ut :)

Ryck nacke är en roligare variant än vanliga ryckböj. Den kräver dock att rörligheten är god innan man börjar och det är gäller att man inte är rädd för att tappa kontrollen på stången när den är över huvudet. Om man inte har god rörlighet ska man inte utföra den här övningen, den ger inte särskilt mycket då och risken för skada skulle jag säga blir onödigt stor..

Nybörjarträning i tyngdlyftning för ungdomar

En 14 årig tjej tränar på för fullt

En 14 årig tjej tränar på för fullt

Det här är lite av ett reklaminlägg för min tyngdlyftningsklubb HAK Greppet i Helsingborg. Det är nämligen så att vi tänker starta upp en nybörjargrupp för ungdomar som vill prova på tyngdlyftning. Även om du inte själv är ungdom längre så hade jag uppskattat mycket om du hjälper till att sprida detta inlägg då jag är säker på att det finns många ungdomar i närheten av Helsingborg som skulle vara intresserade om de kände till att möjligheten fanns.

Träningen övervakas konstant av främst Ola Kristoffersson och Marc Wihlborg som du kan se i bakgrunden av bilden här nedanför. De är båda väldig erfarna lyftare och har tränat samt tävlat i över 30 år. Marc är dessutom, precis som mig, licensierad sjukgymnast.

Där finns även andra tränare som hjälper till då och då, däribland jag själv. Träningen i början är endast med fokus på teknik där de unga får lära sig hålla ryggen, ha bra balans och utveckla rörligheten. Efterhand som det kommer börjar man arbeta mer på tekniken i de faktiska lyften och först efter det blir det egentligen tal om träning med större vikter.

Tyngdlyftning är en extremt säker sport i förhållande till andra idrotter som är populära bland ungdomar. Samtidigt är den en idrott som är väldigt utvecklande för koordination och kroppskännedom. Du kan hitta mycket mer kring styrketräning för barn rent allmänt i inlägget Styrketräning för barn och ungdomar del I – fördelar, risker och ogrundade myter på träningslära. Kom ihåg att det i det här fallet också handlar om träning som hela tiden övervakas av tränare med utbildning och väldigt lång egen erfarenhet. Det är alltså inte det samma som att släppa in en tonåring på gymmet utan direktiv.

En stor fördel med tyngdlyftning är att du som ungdom endast tävlar mot dig själv. Man behöver alltså inte vara någon större idrottstalang egentligen för att se nöjet i träningen, bara man gillar att lära sig nya saker och utmana sig själv lite. Ett exempel är de lite större och tyngre barnen som allt som oftast annars är bland de mest klumpiga och långsamma på de vanliga idrottslektionerna. De får ofta ett förhöjt självförtroende då de är starkast och därför presterar bäst sett till antal lyfta kilon på träningarna. De små och nätta barnen får istället känna att de blir starkare och starkare.

Träningen innehåller mycket mer än bara ryck och stöt

Till skillnad från när vuxna tränar tyngdlyftning så innehåller träningen för barn och ungdomar klart mer allmän atletisk träning och fokus är inte alls så stort på ryck och stöt.

Tyngdlyftning är också en utmärkt komplementsträning till i princip alla andra sporter som finns. Unga idrottare lär sig använda sin fulla motorpotential och verkligen röra sig explosivt. Något som är väldigt svårt att lära sig och förbättra när man lämnat tonåren.

Träningen är öppen för alla som vill testa på tyngdlyftning oavsett tidigare träningsvana och dagsform. Det enda kravet för att vara med i gruppen är att man är yngre än 17 år. Träningarna är varje torsdag 18.00. Du får jättegärna komma och testa på en eller två gånger gratis. Vill du sen fortsätta kostar det endast 300 kr per år att bli medlem och då får du givetvis träna under alla de andra öppettiderna. Det är i princip alltid någon med tränarutbildning närvarande i lokalen även på andra tider, däribland jag själv ett par gånger i veckan. Säger du till i förväg vilken dag du vill träna så brukar det också gå att synka så att någon av tränarna är där den tiden med.

Lokalen ligger i källaren på Idrottens Hus i Helsingborg. Det krävs ingen föranmälan utan det är bara att dyka upp ombytt. Omklädningsrum finns också i anslutning till lokalen om du vill använda det.

Uppriggat för nybörjarträning på HAK Greppet

Uppriggat för träning på HAK Greppet. I bakgrunden ser du huvudtränarna Ola Kristoffersson och Marc Wihlborg

För er som är äldre än 17

Om du är äldre än 17 år och vill prova på träningen är du givetvis varmt välkommen du med. Det är egentligen bara att söka sig ner till gymmet under dess öppettider och sen går du fram till någon av de som lyfter när de sitter och vilar och presenterar dig så får du snabbt hjälp med att komma igång. Träningen blir dock inte lika övervakad som vid nybörjarträningen på torsdagar men där finns ändå möjlighet till massor av hjälp. Kunskapen i lokalen är väldigt stor och flera av Sveriges bästa lyftare genom tiderna är alla nere i lokalen ett par gånger i veckan. Kostnaden att bli medlem i klubben för en senior är 1200 kr/år vilket är löjligt billigt med tanke på möjligheterna i lokalen och att man får gratis hjälp av tränare.

Öppettider för gymmet hittar ni HAK Greppets hemsida.

Två bra debattartiklar i SvD om coaching…

Det här är väl semirelaterat till de ämnen jag brukar ta upp här på bloggen men det finns faktiskt coacher inom träning och kost med. Oavsett så är det två väldigt bra debattartiklar enligt mig och de belyser ju ett problem som inte bara gäller coachning utan egentligen alla former av utbildningar som ger ut certifierade, diplomerade, auktoriserade eller ackrediterade utövare.

Relaterat till dessa två debattartiklar hade man i SvD även en artikel kring TV-programmet Coacherna som jag själv aldrig har läst men i artikeln finns det ändå ett klockrent citat som jag tänker upprepa här:

Problemet är att man lider av inkompetensens dubbla förbannelse; dels saknar man kunskap om psykologi och använder metoder som inte fungerar, och dels saknar man kunskapen och de kritiska verktygen för att vara medveten om sin egen bristande kunskap.

Nu snackar de i artikeln om så kallade livsstillscoacher men det här med omedvetet inkompetent är något som gäller inom högsta grad i träning med. När någon börjar träna så är de oftast i det här stadiet. De utför övningar fel och de är inte medvetna om att de utför något fel. Som tränare är det ens jobb att medvetengöra för idrottaren eller klienten att utförandet är fel och försöka förklara för honom eller henne vad som behöver åtgärdas.

Efter detta börjar oftast den tunga perioden i träningen där man är medveten om att man gör fel men fortfarande inte kan få det att bli lätt. En av tränarna på tyngdlyftningsklubben där jag tränar brukar skoja med folk när de blir irriterade på sig själv att ”det bara är de sex första åren som är för jävliga”. Under den här tiden anser jag att det oftast är bäst att bara försöka se till att den man tränar har en korrekt bild inom sig av vad de försöker uppnå och sen är man sparsam med att muntligt lägga in korrigeringar under träningen. Om personen själv känner att det som görs är fel så behöver man inte påpeka det.

Istället för att bara säga ”fixa det” eller ”gör såhär” frågar man utövaren vad de själva tyckte om deras utförande först. Ofta kan de då komma på själv vad som var fel och vad de kan göra för att förbättra tekniken. På detta vis får man inte bara en bra utövare, man får också en idrottare som kan hjälpa andra som är i samma situation.