Kategoriarkiv: Marknadsföring

Två läsk för priset av en när du köper läsk?

3

Det har ju skrivits en hel del kring förbudet att sälja stora läsk i New York de senaste månaderna. Först när det togs fram som ett förslag och sen när en domare beslutade att förbudet inte fick genomföras. Jag har också skrivit lite kort om det här på sidan i texten, Kan det hjälpa att minska maxstorleken på läsk?.

Det jag trodde då var att förbud mot större läsk skulle innebära att folk drack mindre läsk. Det tror jag fortfarande under förutsättningen att företag inte kommer på sätt att gå runt lagen. Ett exempel på hur det skulle kunna gå till publicerades igår i tidskriften PLUS one.

Wilson BM, Stolarz-Fantino S, Fantino E (2013)
Regulating the Way to Obesity: Unintended Consequences of Limiting Sugary Drink Sizes.
PLoS ONE 8(4): e61081. doi:10.1371/journal.pone.0061081

Objectives: We examined whether a sugary drink limit would still be effective if larger-sized drinks were converted into bundles of smaller-sized drinks. Methods: In a behavioral simulation, participants were offered varying food and drink menus. One menu offered 16 oz, 24 oz, or 32 oz drinks for sale. A second menu offered 16 oz drinks, a bundle of two 12 oz drinks, or a bundle of two 16 oz drinks. A third menu offered only 16 oz drinks for sale. The method involved repeated elicitation of choices, and the instructions did not mention a limit on drink size. Results: Participants bought significantly more ounces of soda with bundles than with varying-sized drinks. Total business revenue was also higher when bundles rather than only small-sized drinks were sold. Conclusions: Our research suggests that businesses have a strong incentive to offer bundles of soda when drink size is limited. Restricting larger-sized drinks may have the unintended consequence of increasing soda consumption rather than decreasing it.

Det man har undersökt i den här studien är hur mycket läsk personer köper och hur stor vinst företag går med när de erbjuder olika typer av menyer till sina besökare. En av menyerna var en klassisk meny med tre olika storlekar på läsken. I den andra menyn såldes en mellan läsk, en 2för1 liten läsk och en 2för1 mellanläsk. I den tredje menyn fanns endast den lilla läsken till försäljning.

Först och främst ska det påpekas att vi inte pratar om liten, mellan eller stor läsk i Svenska mått. Detta är amerikanska mått så liten är 0,5 liter, mellan är 0,75 liter och stor är 1 liter. De tre olika menyvalen var alltså som du kan se i bilden här under. Notera att jag inte kunde hitta bilder exakt på de storlekar som användes i den här studien men proportionerna är de rätta. Du får bara dra bort ca 1-2 dl på de olika storlekarna.

Olika val när det gäller storlek på läsk

Exempel på hur de tre olika menyerna såg ut i den här studien. Översta är det klassiska valet som vi flesta ställs inför idag. Den andra är den modifierade versionen som forskarna ville testa. Den tredje är en enkel variant med endast ett val.

Totalt var det faktiskt 10 olika menyer med i den här studien som försökspersonerna fick beställa från där alla typerna av mat kunde variera. Detta för att deltagarna inte skulle kunna ana sig till vad forskarna var intresserade utav. Det var dock endast de tre menyerna där endast drickvalen skiljde sig som användes i resultat.

Priserna på läsken var tagna från McDonalds meny när de utförde den här studien och följde alltså en ganska klassisk stegring när det gäller pris. Konverterat till svenska kronor var priserna ungefär 10 kr, 11,50 kr och 12,70 kr från liten till stor till liten i meny 1. Priserna på de andra menyerna var precis de samma sett till mängden läsk. Två stycken 12 oz kostade alltså lika mycket som en 24 oz. Helt enkelt har man testat om detta kan vara ett sätt för snabbmatsrestaurangerna att komma runt det eventuella förbudet mot stora läsk som man funderat på att införa i USA.

Effekten av menyn på läskköp

Effekten av de olika menyerna på hur mycket läsk deltagarna uppgav att de troligen skulle köpa

Svaret på deras fråga blev att det troligen inte bara är ett sätt att komma runt reglerna. Det kanske till och med är ett mer effektivt sätt att sälja läsk jämfört med det nuvarande systemet. Här till höger kan du nämligen se hur mycket läsk som deltagarna i den här studien sa att det troligen skulle köpa om de gick in i en restaurang med dessa menyer.

Vinsten för försäljning följer i princip samma utveckling då kostnaden för mugg och lock bara kostar några få ören. Så resultatet antyder att företag faktiskt skulle kunna tjäna pengar på ett förbud mot stora muggstorlekar under förutsättningen att de får börja sälja dubbelförpackningar av mindre läsk till samma pris som en läsk av den dubbla storleken tidigare kostat.

Tveksamheterna i studien

Där finns ett par frågetecken kring den här studien. Den största bristen tycker jag är att deltagarna inte faktiskt fick dricka läsken. De blev bara tillfrågade vad de skulle beställa om de fått den bestämda menyn framför sig. Vi vet alltså inte om deltagarna faktiskt hade druckit upp allt som de beställde i den här studien.

Det finns ju till exempel en hel del evidens för att folk äter mer om de får en stor förpackning jämfört med en liten, Stora förpackningar, stora portioner och ökat kaloriintag. Det är ju mycket möjligt att det även hade gällt i det här fallet och folk då dricker mindre ur två små muggar än en stor.

I praktiken kanske det mycket väl blir så att folk som beställer väljer att köpa två muggar för att sen dela med en vän?

Summering – Vi luras att köpa mer genom grupprabatt

Är detta en trolig konsekvens av förbudet mot stora läsk i New York?

En trolig konsekvens av förbudet mot stora läsk i New York?

Alla känner vi till den klassiska ta tre betala för två typen av rabatt som varuhusen ofta använder sig av i sin marknadsföring. Det finns en orsak till att denna metod används, den får oss människor att köpa mer av varan än vi annars hade gjort. Den här typen av rabatt är ovanlig i restaurangbranschen än så länge och det är väl egentligen bara på bilmackar och biosalongen som jag kan komma att minnas att jag sett det.

Ett förbud av den typen som är föreslagen i New York hade kanske alltså inte alls fått de konsekvenser som den är tänkt att ge.

Personligen anser jag dock att en studie av den här typen inte säkert visar på en given effekt. Det är väldigt svårt att förutse människors beteende i den här typen av situation. Men studien visar onekligen på svårigheterna i att försöka reglera livsmedel. Jag tror personligen att det måste till regler för att hindra folk från att äta fel mat och förstöra sin hälsa men samtidigt verkar det vara väldigt svårt att verkligen komma på ett regelverk som fungerar i praktiken.

Fitnesspåstående på förpackningar får dig att äta mer

4
Produkter som sägs vara bra för tränade personer är oftast skit

Fitness Yoghurt – Flingor som på något obegripligt sätt tydligen ska få dig vältränad enligt tillverkaren

Om du brukar läsa här på bloggen så är du nog märkt att jag är för ganska hård reglering av framför allt hur mat, eller rättare sagt allt som vi äter och dricker, får säljas och marknadsföras. Jag är väl medveten om att allting kan skrivas ner till eget ansvar och om du verkligen vill äta bra, leva väl, gå ner i vikt etc så är det fullt möjligt att göra så. Oavsett hur regler och annat ser ut.

Samtidigt tycker jag att det är otroligt blåögt, för att inte säga nästan korkat, att påstå att detta är en rimlig väg att gå för hela befolkningen. Med tanke på utvecklingen de senaste 30-40 åren är det ju ingen tvekan om folk överlag inte klarar av det. Och ska vi ha ett samhälle där vi hjälper varandra som vi har idag, och där sjukvården är ett lysande exempel, så måste vi också få ställa motkrav eller bestämma lite över folk.

Många kan bli upprörda av det här och påstår att det skulle innebära någon typ av storebrorsamhälle där vi alla blir förklarade inkompetenta att ta hand om oss själva av staten. Det stämmer ju till viss del men återigen så är det ju uppenbart att folk överlag inte klarar av att göra bra beslut som samhället ser ut idag. Att införa någon form av lagar, skatter eller vad som helst för att förhindra utvecklingen är egentligen inte konstigare än att vi har extra skatt på alkohol, förbjuder rökning på arbetsplatser osv.

Detta är exempel på beslut som är tagna av staten för den generella befolkningens bästa och de fungerar. Sveriges befolkning idag mår bättre tack vara dessa initiativ. De innebär att mindre av våra skattepengar går till folk som skadar sig själva.

Med den långa och lite raljerande inledningen tänkte jag presentera en studie som publicerades i dagarna som är en av en otrolig massa studier som visat att vi människor inte gör särskilt logiska val och beslut när det gäller mat utan blir väldigt påverkade av vår omgivning.

Appetite. 2013 Feb 5.
Eat fit – get big? How fitness cues influence food consumption volumes.
Koenigstorfer J, Groeppel-Klein A, Kettenbaum M, Klicker K.

Fitness cues on food packages are a common marketing practice in the food sector. This study aims to find out whether and how fitness cues influence food consumption. The results of two field studies show that, even though eating fitness-cued food does not help consumers become more fit, the claims on the packaging increase both serving size and actual food consumption. This effect is mediated by serving size inferences. Also, consumers feel less guilty and perceive themselves closer to desired fitness levels after having consumed the food. The findings show that packaging cues relating to energy expenditure can increase energy intake despite the fact that consumers are not engaged in any actual physical activity while eating the food.

Det man har studerat i den här studien är alltså hur människor påverkas av fitnesspåståenden på förpackningar. Fyndet blev som du kan läsa av abstraktet att människor åt mer när det som de skulle äta hade ett fitnesspåstående på förpackningen.

Försöket i den här studien gick till som så att man raggade upp personer i ett varuhus och tog dem till en avskiljd del av affären. Där sa man till deltagarna att man ville ha deras åsikt angående en ny produkt som de skulle få provsmaka. I det här fallet en så kallad trail mix vilket verkar säljas en hel del i USA enligt min egna erfarenhet. Det är vanligen en blandning av nötter, russin och ibland även non-stop liknande choklad. I det här fallet endast nötter och russin.

Deltagarna fick den här mixen presenterad för sig på ett av två möjliga vis. I det första testet var det en förpackning med texten ”fitness trail mix” och i det andra var det endast ”trail mix”. Sen fick deltagarna ange hur många gram av produkten som de ansåg skulle kunna vara en portion (serving size) och därefter fick de också hälla upp en mängd motsvarande den som de skulle kunna tänka sig att äta just då. Deltagarna fick sen smaka på produkten och därefter svara på ett par frågor kring hur ”skyldiga” de kände sig när de smakat mixen och hur nära de upplevde att de var sin ideala ”fitness” på en skala från 0-100.

Tror folk att de äter nyttigt tror de att de sköter sig bättre

Deltagarnas upplevda fitness efter det att de fått äta samma mix men med olika namn.

Resultatet blev en väldigt tydlig skillnad. När personerna skulle uppskatta en lämplig portionsstorlek sa de i snitt 60 gram av ”fitness trail mixen” jämfört med 40 gram för samma produkt när den bara hette ”trail mix”.

När personerna sen fick hälla upp en portion som de själva kände att de skulle kunna äta just då hällde personerna 45 gram när de fick ”fitness trail mix” jämfört med 31 gram av ”trail mix”. Det låter kanske inte så värst mycket då det bara är 75 kcal mer men procentuellt så var ökningen hela 45 procent.

Deltagarna kände sig också mindre skyldiga efter att de ätit av ”fitness trail mix” jämfört med ”trail mix”. De upplevde också att deras var närmre sina fitnessmål efter det att det fått smaka på ”fitness trail mix” jämfört med ”trail mix”.

Hade försökspersonerna verkligen ätit mer?

Den här studien är ju intressant i sig men en väldigt väsentlig fråga som kvarstår är om försökspersonerna verkligen hade ätit mer av produkten? I den här första studien fick deltagarna nämligen bara uppskatta hur mycket de skulle ätit sen smaka på produkten. Forskarna gjorde därför ytterligare ett försök.

I det här försöket tog man vanliga universitetsstudenter som försökspersoner. Deltagarna fick frågan om de ville svara på ett antal frågor kring skolan överlag och hur de trivdes på campus. Medan de svarade på frågorna sa man till studenterna att de fick hälla upp och äta så mycket de ville av en trail mix som tack för hjälpen. Hälften av studenterna fick dock ”fitness trail mix” medan andra hälften fick samma mix men med texten ”trail mix”.

76 procent av studenterna som blev serverade ”fitness trail mix” valde att hälla upp och äta av mixen medan de svarade på frågorna. Motsvarande siffra för de som bara fick en enkel ”trail mix” var 42 procent. Av de som valde att äta av mixen åt de som fick ”fitness trail mix” 33 gram jämfört med 24 gram i gruppen som fick ”trail mix”. En skillnad på 37 procent.

Kortare reflektion av resultatet

Det här är enligt mig resultat som väldigt tydligt visar hur lättpåverkade människor är av sin omgivning. Bara genom att sätta fitness framför ordet på en förpackning ökade man uppskattade portionsstorleken med 50 procent och själva intaget av produkten med 37 procent. Och så ska man tänka på att det var klart fler som valde att ta av produkten överhuvudtaget när det stod fitness på den.

Den här studien fick mig av någon anledning att tänka på Kelloggs Special K. Jag ska villigt erkänna att jag inte studerat hela deras sortiment men de produkterna jag har sett är i princip alla skit. Det är verkligen inget man borde äta om man vill gå ner i vikt. Inte heller är det något nyttigt med produkterna utan det är raffinerade kolhydrater spetsade med socker och ibland choklad.

Kelloggs Special K är inte nyttigt

De flesta som brukar läsa här skrattar nog mest åt Kelloggs Special K och dess marknadsföring men bara att den associeras med hälso och träning får säkerligen många att köpa den oftare och äta mer av den. Det finns forskning som backar upp det påståendet och det säger ju sig själv att Kelloggs använder den marknadsföring som de gör av en orsak.

Summering

Som enskild konsument kan man ju tycka att folk borde förstå allt det här själv. Och jag kan många gånger komma på mig själv att tänka precis likadant. Men det är uppenbart i alla fall för mig att på befolkningsnivå fungerar det inte att lämna över ansvaret till gemene man. Det är ju bara att jämföra vilken intervention som skulle krävas här. Antingen så får man försöka utbilda alla personer som går på marknadsföring av den här typen och alla andra knep som finns för att få folk att köpa och konsumera mer. Eller så reglerar man helt enkelt på ett sådant sätt att det företag inte blir fria att göra den här typen av marknadsföring.

Det första alternativet har man väl mer eller mindre försökt sig på i en väldig massa år nu utan egentligen någon framgång. Det är också det alternativ som i princip alla livsmedelsföretag och skitmatsförsäljare står bakom. Förklaringen till att de står bakom den och pratar om att utbilda konsumenten osv är enkelt. De vet att den inte fungerar men samtidigt gör det dem skuldfria. För köper vi den här idén är det ju alltid individens ansvar och det är inte tillverkarnas fel att folk blir feta och får hälsoproblem.

Det andra alternativet är testat i väldigt begränsat omfång när det gäller mat. I storbritannien har man till exempel sett att ett förbjud mot att marknadsföra skitmat till barn på TV har lett till en minskning i försäljning av just den typen av mat som tidigare marknadsfördes till barnen (1), I Kanada förbjöd vissa regioner på samma vis reklam till barn i slutet på 80-talet och där såg man också en minskad konsumtion av framför allt snabbmat (2). Det finns ju också många exempel från andra områden likt rökning där förändring i regelverk förbättrar folks hälsa.

Det här är ingen åsikt som jag ensam om. De senaste 3-5 åren har det dykt upp en väldig massa artiklar i olika vetenskapliga tidskrifter med samma budskap (några exempel 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9). Det som behöver förändras är miljön.Så sent som igår publicerade The Lancet en artikel med titeln, Profits and pandemics: prevention of harmful effects of tobacco, alcohol, and ultra-processed food and drink industries.

Så egentligen är frågan väldigt enkel. Man kan välja att tro på den forskning och vetenskap som finns och börja reglera marknaden bättre så människor inte i samma utsträckning blir lockade och lurade att stoppa i sig massa skitmat. Eller så fortsätter vi låta företagen ”utbilda” oss om vikten av motion och en balanserad kost samtidigt som de fortsätter att tjäna en väldig massa pengar på människors ohälsa.

Jag avslutar med den korta presentationen som Yoni Freedhoff släppte på Youtube för några månader sen. Presentationen var tänkt för livsmedelsindustrin men utan någon motivering så fick Yoni inte komma och hålla sin presentation så han la ut den på nätet istället. Jag la upp den här på sidan då med och det är ett av de mest populära inläggen jag haft sett till delningar. Och det finns en orsak till varför. Även om du såg den förra gången så titta på den igen. Vi behöver påminnas då och då.

Kan livsmedelsföretagen ändra sin agenda?

2

Dags för ännu ett inlägg där jag belyser livsmedelsindustrins agenda och hur den inte passar ihop med allmänhetens agenda om en bättre hälsa för sina invånare. Den här gången handlar det om en lång artikel i magasinet Economist om hur matindustrin förhåller sig till dagens problem med övervikt och ohälsa.

Där finns mycket läsvärt i artikeln och jag tycker att du ska läsa den om du anser att du har tid. Där finns även flera intressanta grafer som visar hur försäljningen av färdigmat ökat väldigt mycket de senaste åren i världen och den största ökningen sker i länder med stor utveckling och de närmar sig en kost som vi ätit här i västvärlden under några decennier nu.

Här tänkte jag endast ta upp en av sakerna som det berättas om i artikeln då den är väldigt talande. I slutet på 2000-talet så anställde PepsiCo en ny VD som i sin tur anställde en man vid namn Derek Yach som tidigare arbetat med tobak och hälsofrågor för WHO. Målet var att minska på mängden salt, mättat fett och socker i PepsiCo’s produkter. Alltså att helt enkelt försöka göra deras produkter mindre ohälsosamma.

Som ett led i den processen valde man 2010 att inte göra någon marknadsföring för sina produkter under Super Bowl som annars är marknadsförarnas mecka i USA. Det är mer reklam än sport egentligen och folk ser i allmänhet fram nästan lika mycket mot att få se de nya reklamerna än att få se på själva Super Bowl. Istället för att göra reklam för sina produkter började PepsiCo istället starta en kampanj för ”social causes” som de kallar det i artikeln. Precis vad det var vet jag inte.

De här besluten är ju utan tvekan positiva sett ur ett perspektiv där allmänhetens hälsa är det som är viktigast. Mindre marknadsföring av skitprodukter och istället mer pengar och uppmärksamhet till någon form av socialt positiv rörelse/organisation. Gissa vad som hände?

Aktieägarna i PepsiCo visade givetvis sitt missnöje. Och som alla aktiebolag var då PepsiCo givetvis tvungna att göra som ägarna säger. Den nya VDn fick backa tillbaka lite och Derek Yach slutade på sin position något år senare. I år när Super Bowl gick av stapeln hade PepsiCo inte bara med reklam utan de sponsrade dessutom halvtidsunderhållningen.

Berättelser likt den här tycker jag visar väldigt väl den slutliga agendan för livsmedelsföretag. Det är inte deras jobb att se till att vi äter nyttigt eller lever hälsosamt. Deras jobb är att sälja det vi köper och skitmaten som smakar väldigt gott är lätt att sälja och den ger stor vinst.

Pepsi Co vill sälja mycket skitmat till dig

Pepsi Co – målet är att sälja så mycket som möjligt för så stor vinst som möjligt

 

 

Amerikanska dietistförbundet och intressekonflikter

26
Framsidan på rapporten And Now a Word from Our Sponsors: Are America’s nutrition professionals in the pocket of Big Food?

Det här är framsidan på rapporten som tittat på hur industrin påverkar det amerikanska dietistförbundet

Den här rapporten publicerades för några dagar sedan av organisationen Eat Drink Politics. I den har man gjort en djupdykning i det amerikanska dietistförbundets (AND) och hur de beblandar sig med industrin.

Hela titeln på rapporten är, And Now a Word from Our Sponsors: Are America’s nutrition professionals in the pocket of Big Food? och precis som titeln hintar så är det ingen trevlig rapport för dietisterna i USA.

Hela rapporten finns tillgänglig för alla att läsa så jag kommer inte att gå igenom den så värst djupgående här. Det är hela 51 sidor och då detta gäller det amerikanska dietistförbundet så berör det egentligen inte oss svenskar mer än möjligen indirekt då många ”goda råd” från USA lätt verkar spilla över till ”goda råd” i Sverige.

Det huvudsakliga fynden i den här rapporten var följande:

  • Förbundet tar årligen emot 1,85 miljoner dollar från sponsorer men då är inte konventinkomster inräknade. Detta är dock en ganska liten del av deras totala inkomst på 34 miljoner dollar.
  • Antalet sponsorer har dock ökat från 10 till 38 de senaste 10 åren
  • Företag så som Coca-Cola, Kraft, Nestlé, och PepsiCo får via sitt sponsorskap hålla kurser och utveckla utbildningsmaterial som får en ”stämpel” från dietistförbundet, alltså gemensamma utbildningsmaterial som kan delas ut till föräldrar, ungdomar, studenter osv.
  • Bland Coca Colas utbildningsmaterial kan man läsa saker som att socker inte är dåligt för barn och att den nutritionsstandard som Institute of Medicine har på skolmatens är alldeles för restriktiv
  • Vid den senaste träffen som amerikanska dietistförbundet hade 2012 togs 25 procent av utställningsplatsen upp av 18 utställare av de totalt ~360 utställarna. Endast två av dessa sålde produkter som inte var processade
  • På hela utställningen var det endast 12 utställare som sålde frukt och grönsaker. Till dessa 12 procent hade amerikanska dietistförbundet räknat in kokboksföretag, Walmart, matsemesterföretag och utbildningsföretag.
  • Ungefär 23 procent av talarna på denna konvent var på något sätt knutna till matindustrin men få av dem hade uppgett detta innan föreläsningen
  • När dietisterna i föreningen fick svara på ett frågeformulär uppgav 80 procent av dessa att när ett företag sponsrade förbundet så innebar det att förbundet gav stöd till företagets produkter.

Vid konventen 2012 var det också flera utställare som hade utställningar och föreläsningar i speciella salar under konventen. Där kunde man bland annat få information om ”Fructose, Sucrose, and High Fructose Corn Syrup: Danger or Distraction?” och ”High Fructose Corn Syrup: Myths vs. Science” av tillverkarna av High Fructose Corn Syrup. Säkerligen helt objektiv och utbildande information för alla besökande dietister.

Den här rapporten är säkerligen ingen trevlig läsning för de 74 000 dietister som är medlemmar i det amerikanska dietistförbundet, AND. Personen som har skrivit den här rapporten heter Michele Simon och är advokat. Yoni Freedhoff har på sin blogg Weighty Matters fört en personliga konversation med henne angående rapporten och där berättar Michele Simon att där finns tveksamheter i ANDs bokföring och troligen är inte alla pengar som kommer från industrin redovisade på ett tydligt sätt i bokföringen. Du kan läsa mer om det på Yoni Freedhoffs blogg.

Företag som sponsrar amerikanska dietistförbundet

Sponsorer, partners och konventsponsorer för det amerikanska dietistförbundet AND

För mig personligen är den här typen av rapporter bara ett bevis på att industrin inte ska ha någonting med forskning och de som fattar beslut att göra. Ska man ta fram kostråd och policys för allmänheten ska målet vara det som är bäst för människorna i det landet och även resten av omvärlden. Detta beslut ska givetvis baseras på vetenskap.

Beslutet ska inte vara någon form av kompromiss där det på ena sidan står vetenskap och på andra sidan en industri som inte tycker om det som vetenskapen säger. För då blir inte slutsumman ”något som alla kan stå bakom” utan det blir istället felaktiga råd.

Du kan inte ”kompensera” för skitmat med motion

45
En slaska som springer för att bränna kalorier

Att försöka kompensera för skitmat genom att röra sig lite extra fungerar inte i längden

För några dagar sen publicerade Coca Cola en ny reklamkampanj där de försöker lura världen att de visst är engagerade för att arbeta mot övervikten i dagens samhälle. De flesta som läser här har nog redan sett kampanjen som av någon underlig anledning tydligen blivit världsnyheter och deras reklam visade till och med på aktuellt. Bra PR maskin på Coca Cola med andra ord.

Kampanjen från Coca Cola består av två delar där den första annonsen är ett klipp där Coca Cola berättar hur duktiga de är när det gäller att släppa nya produkter på marknaden. De får det att låta som att de minskar på antalet kalorier från sina produkter men så är det ju inte. En Coca cola innehåller precis lika mycket socker idag som för flera decennier sen. Det dem har gjort är istället att de har infört en massa andra produkter till sin produktserie. Men skiten den säljer är fortfarande lika dålig för dig och din hälsa.

Den andra delen är den som jag tänkt kommentera i det här inlägget då det är den som vilseleder folk. Den här kampanjen går ut på att folk ska få veta hur underbart det är att bränna bort de där 140 kcal som en burk Coca Cola ger.

Förutom att själva klippen är totalt missvisande när det gäller vad som krävs för att verkligen göra av med 140 kcal så ger dessa klipp också en totalt missvisande bild av människans fysiologi. En bild som tyvärr väldigt många människor delar med Coca Cola.

Din kaloribalans är väldigt bra reglerad

Vi som människor är fullständigt fantastiska på att hålla vikten. Nästan inga människor räknar alla kalorier de stoppar i sig. Trots detta håller de allra flesta av oss vikten ganska bra. Varje år äter en fysisk inaktiv smal person mellan ungefär 600 000 – 900 000 kcal. Detta är en väldig massa kalorier.

Viktuppgången hos de flesta människor går vanligen sakta och vi pratar om något enstaka kilo varje år, alltså omkring 7000 kcal för mycket. Det innebär en felmarginal på de totala 600 000 – 900 000 kcal som är väldigt liten, vanligen mindre än 1 procent.

Våra kroppar och framför allt vår hjärna har alltså en otrolig imponerande förmåga att kunna registrera de kalorier vi äter och hur energidepåerna ser ut för stunden i kroppen för att sen förändra vår hunger efter det.

Systemet är inte perfekt

Det som dock är uppenbart är att det här systemet inte är perfekt. i dagens samhälle faller det ofta kort för de flesta människor och de går sakta men säkert upp i vikt. Det är någonting som rubbar balansen för mycket och våra kroppar klarar inte av att kompensera för detta.

Det här någonting som förstår våra kroppars balans vet man inte exakt vad det är. Eller rättare sagt så vet man inte med säkerhet alla faktorer som inverkar. Något man däremot vet är att många typer av livsmedel som säljs idag med väldigt stor sannolikhet är en stor bov i dramat. Och överst på den listan när det gäller ”skyldiga” livsmedel finns läsk och andra sockersötade drycker.

Jag har skrivit flera inlägg på Traningslara.se där jag tar upp många studier som visat på just läskens förmåga att rubba människors kaloribalans som tex, 25 cl saftdryck varje dag gör att barn går upp i vikt, Drick inte dina kalorier del 2 – Juice kan också göra dig fet, Drick inte dina kalorier – hur läsk kan göra dig fet!, 1 liter Läsk, lightläsk, mjölk eller vatten under 6 månader!.

Motion och våra kroppars kaloribalans

Coca Cola försöker i sin senaste kampanj få fram att det kan vara kul och roligt att ”bränna bort” de där extra kalorierna som en burk Coca Cola ger. Jag håller till 100 procent med om att det är kul att röra på sig. Det är dessutom väldigt bra för hälsan. Men att man gör av med kalorier och hur mycket är en effekt som egentligen inte är så intressant för gemene man. Låt mig förklara.

De där 600 000 – 900 000 kcal som en inaktiv människa gör av med varje år stämmer givetvis inte för en fysiskt aktiv person. Oavsett som det är ett fysiskt arbete eller fysisk träning så kommer det att leda till ett klart högre kaloribehov. Pratar vi ett verkligt fysiskt jobb eller en ordentlig träningsmängd så kan vi addera nästan 200 000 kcal extra till förbrukningen.

Men alla de här fysiskt aktiva personerna som gör av med alla de här extra kalorierna går inte ner 28 kg fettmassa varje år. En helt absurd tanke faktiskt men det är så många kilo fett som ger 200 000 kcal. Det som givetvis händer de här personerna är att deras kroppar känner av deras extra kaloribehov och de kommer då att äta mat som ger 200 000 kcal extra varje år och i slutändan håller dessa personer också vikten.

Våra kroppar är alltså inte inställda på att äta en viss mängd kalorier varje dag utan de arbetar kontinuerligt hela tiden med att anpassa kaloriintaget efter kaloribehovet så vi hamnar i balans.

Det hopplösa i att försöka kompensera skitmat med motion

Vi har alltså ett system i våra kroppar som hela tiden registrerar hur mycket vi äter och hur mycket vi behöver och korrigerar efter behov. Detta system kan sättas ur spel med hjälp av skitmat där läsk och andra sockersötade drycker av allt att döma är en av de värsta bovarna om man låter den vara det.

Coca Cola vill få dig att tro att du bara kan ta en promenad extra för att kompensera för den burken Coca Cola du drack. Tyvärr så fungerar inte det. För den där extra motionen kommer din kropp att känna av och den kommer att korrigera din hunger efter den.

En korrigeringen som hade fungerat otroligt bra om du gett din kropp bra mat. Nu har du dock gett den Coca Cola och systemet fungerar inte längre lika bra. Det gör det inte oavsett hur mycket du rör på dig.

Låt mig illustrera med ett exempel. Du är normalt fysisk inaktiv och behöver i snitt 2000 kcal varje dag för att hålla vikten. Din kropp är fint inställd och i snitt hamnar du på 2000 kcal varje dag i intag. Du håller vikten. Du börjar sen dricka en burk Coca Cola varje dag som ställer till det lite med din kropps reglage. Istället för att äta i snitt 2000 kcal varje dag börjar du istället äta 2010 kcal varje dag. Ingen större skillnad kan tyckas men över ett år blir det en viktuppgång på nästan precis 0,5 kg.

Du börjar då inse att din vikt är på gång uppåt och du börjar motionera. Du har sett Coca Colas reklam och bestämmer dig för att varje dag bränna bort den där burken Coca Cola som du fortsätter att dricka. Ditt verkliga dagliga energibehov blir nu i snitt 2140 kcal. Du tror baserat på Coca Colas reklam och en väldig massa annat som du läst att du nu är i hamn. Du behöver inte ”oroa dig för Coca Colan” eftersom den bränner du ju bort i promenaden. Tyvärr har din kropp andra planer. Istället för att ställa in hungern enligt tidigare 2010 kcal så ställer den nu in hungern för att kompensera för den fysiska aktiviteten och ditt nya kaloriintag blir därför i snitt 2150 kcal.

Ett år senare när du ställer dig på vågen upptäcker du alltså att du fortsatt gå upp i vikt. Inte så konstigt då du fortsatt hälla i dig saker som gör att din kropps hungersystem inte fungerar som det ska.

Motionens roll i det hela

Exemplet här ovanför är förenklat för att belysa en poäng. Poängen är att så länge som du äter saker som ställer till det med din hunger så kommer du att arbeta i en konstant uppförsbacke om du vill gå ner vikt.

Motion ska dock inte förringas ner så mycket som jag har gjort hittills. Av allt att döma så spelar motion och fysisk aktivitet en betydande roll när det gäller kroppens förmåga att sälla in hungern efter kaloribehovet.

Ju mer du rör på dig desto bättre blir alltså kroppen på att hitta rätt balans. Så istället för 2150 kcal ovan kanske det hade blivit 2145 kcal i snitt varje dag. Eller om du har tur, faktiskt 2140 kcal. Motion verkar alltså ge ett litet skydd och minska de negativa effekterna av skitmat på vårt hungersystem som ska se till att vi håller oss i balans. Men som ett totalt skydd fungerar det inte, i alla fall inte för de allra flesta människor.

När Coca Cola-matematik fungerar

Som en sista poäng tänkte jag berätta när Coca Colas matematik faktiskt fungerar. När det går att dricka en Coca Cola för att sen gå ut och bränna 140 kcal och hamna rätt. Detta är när du har kolla på dit totala dagliga kaloriintag och regelbundet styr din vikt uppåt och nedåt. Det är så här som viktidrottare och byggare sköter sin vikt och det fungerar fin fint. I själva verket är det enda metod som garanterat alltid fungerar.

Om du vet att din kropp i snitt behöver 2500 kcal och du medvetet äter 2000 kcal varje dag kommer du att gå ner i vikt. Då kan du utan problem välja att dricka en cola extra så du får i dig 2140 kcal och sen kompensera för det genom att bränna bort 140 kcal extra i en promenad. Du kommer att vara lite extra hungrig den dagen eftersom du fyllt på med kalorier som inte mättar särskilt bra men så länge du håller ut kommer allting fungera bra.

Men hos alla andra människor. De som inte har stenkoll på sina kalorier så går det inte att tänka att man ska ”kompensera” för skit mat genom att ta en extra lång promenad på kvällen. Det är ett totalt feltänk som kommer leda till ett misslyckande när det gäller vikten om det upprepas för ofta.

Coca Colas kaloriräknare

På Coca Colas brittiska hemsida har man just nu en kampanj där man får veta hur man kan förbränna kalorierna efter en läsk. En matematik som endast fungerar om du har stenkoll på alla andra kalorier som du också stoppar i dig.

Summering

Kroppen är inte så korkad eller simpel så att 140 kcal extra in innebär att du måste göra av med 140 kcal extra ut. För det finns egentligen inget extra 140 kcal. Om du äter ett extra ägg till frukost så innebär inte att du ätit 100 kcal för mycket. Det innebär bara att du ätit ~100 kcal mer den måltiden. Du behöver inte aktivt gå ut och börja promenera extra den morgonen för att ”kompensera”. Den kompensationen fixar din kropp alldeles utmärkt själv genom att göra dit mindre hungrig vid andra tillfällen eller lite mer slösaktiv med rörelserna i vardagen så du förbränner lite extra. Din kropp sköter balansen.

Om du äter saker som rubbar den balansen är inte lösningen att ta en extra promenad eller att skratta lite mer som Coca Cola vill få dig att tro. Lösningen är att sluta äta det som förstör din kropps egen fantastiska förmåga att sköta det där själv. Har du stenkoll på allting kan du givetvis hålla på med plus och minus när det gäller kalorier. Det fungerar utmärkt och det fungerar felfritt. Men det är under förutsättningen att du verkligen har koll. Och det har inte gemene man och det kommer aldrig gemene man att få om du frågar mig.

Så när Coca Cola gör reklamfilmer där de pratar om en balanserad livsstil. Att hålla koll på kaloriintaget. De lanserar applikationer på internet där du kan räkna ut hur mycket du behöver röra dig för att bränna bort en burk Coca Cola osv så gör de inte det för att de vill att du ska må bättre eller för att hälsan hos befolkningen ska förbättras. De gör det för att sprida en vilseledande bild till folk om hur de ska ta hand om sin hälsa.

En bild som gör att de i slutändan kan fortsätta att sälja sina produkter och fortsätta tjäna pengar medan folk som är normalviktiga sitter och dömer överviktiga för att de inte kan räkna med enkla kalorier och överviktiga sitter och är frustrerade för att deras extra promenad varje kväll inte hjälper deras viktnedgång.

Förpackningar som är till för att missleda

21
Äntligen vitt bröd utan fiber är inte nyttigt

Att det står fullkorn på framsidan av en förpackning säger ingenting om hurvida produkten är nyttig eller inte

Jag är som de flesta säkert redan vet inget större fan av livsmedelsindustrin. Det är inte så att jag tror att det är onda människor som arbetar inom den men det är bara det att deras mål allt som oftast är raka motsatsen mot det mål som övriga samhället i alla fall borde ha när det gäller livsmedel.

Livsmedelsindustrin vill att du ska köpa så mycket som möjligt av deras produkt. De vill också ha en så stor avkastning på varje försäljning som det bara går. Effekten av dessa två givna och enkla mål blir att de försöker sälja mer och mer skitmat och mindre ordentlig mat. För det är helt enkelt så att vi som människor älskar skitmaten. Den får oss inte att må bra på längre sikt men just för stunden ger den oss njutning, en belöning som vi av någon anledning tror att vi gjort oss förtjänta av ett par gånger om dagen.

Den här studien publicerades för några dagar sen och jag tycker att den på ett bra sätt belyser livsmedelsföretagens syn på frågan folkets hälsa vs mer försäljning.

Public Health Nutr. 2013 Jan 4:1-10. [Epub ahead of print]
Identifying whole grain foods: a comparison of different approaches for selecting more healthful whole grain products.
Mozaffarian RS, Lee RM, Kennedy MA, Ludwig DS, Mozaffarian D, Gortmaker SL.

OBJECTIVE: Eating whole grains (WG) is recommended for health, but multiple conflicting definitions exist for identifying whole grain (WG) products, limiting the ability of consumers and organizations to select such products. We investigated how five recommended WG criteria relate to healthfulness and price of grain products. DESIGN: We categorized grain products by different WG criteria including: the industry-sponsored Whole Grain stamp (WG-Stamp); WG as the first ingredient (WG-first); WG as the first ingredient without added sugars (WG-first-no-added-sugars); the word ‘whole’ before any grain in the ingredients (‘whole’-anywhere); and a content of total carbohydrate to fibre of =10:1 (10:1-ratio). We investigated associations of each criterion with health-related characteristics including fibre, sugars, sodium, energy, trans-fats and price. SETTING: Two major grocery store chains. SUBJECTS: Five hundred and forty-five grain products. RESULTS: Each WG criterion identified products with higher fibre than products considered non-WG; the 10:1-ratio exhibited the largest differences (+3·15 g/serving, P < 0·0001). Products achieving the 10:1-ratio also contained lower sugar (-1·28 g/serving, P = 0·01), sodium (-15·4 mg/serving, P = 0·04) and likelihood of trans-fats (OR = 0·14, P < 0·0001), without energy differences. WG-first-no-added-sugars performed similarly, but identified many fewer products as WG and also not a lower likelihood of containing trans-fats. The WG-Stamp, WG-first and ‘whole’-anywhere criteria identified products with a lower likelihood of trans-fats, but also significantly more sugars and energy (P < 0·05 each). Products meeting the WG-Stamp or 10:1-ratio criterion were more expensive than products that did not (+$US 0·04/serving, P = 0·009 and +$US 0·05/serving, P = 0·003, respectively). CONCLUSIONS: Among proposed WG criteria, the 10:1-ratio identified the most healthful WG products. Other criteria performed less well, including the industry-supported WG-Stamp which identified products with higher fibre and lower trans-fats, but also higher sugars and energy. These findings inform efforts by consumers, organizations and policy makers to identify healthful WG products.

Den här studien är utförd i USA och resultatet kan därför inte överföras direkt till Sverige. Men det som forskarna gjorde var att de gick ut till två av de största matvarukedjorna i USA och köpte in en väldig massa varor, över 500. Inköpet av dessa varor gjorde man baserat på 5 olika rekommendationer för hur konsumenter ska hitta produkter med mer fullkorn.

De fem olika kriterierna var

  • Produkter med en så kallad ”Whole Grain Stamp” som är en markering framtagen av livsmedelsindustrin själv.
  • Produkter där fullkorn stod som första ingrediens i innehållsförteckningen
  • Produkter där fullkorn stod som första ingrediens i innehållsförteckningen och inget tillsatt socker bland de tre första ingredienserna
  • Produkter med ordet ”whole” (på svenska ”full”) framför vilket ord som helst i innehållsförteckningen
  • Produkter som uppfyller <10:1 kriteriet som innebär att förhållandet mellan kolhydrater och fiber ska vara under 10 i produkten

Alla de här fem olika kriterierna eller rekommendationerna är sådan som en Amerikan kan stöta på. Den första är som sagt framtagen av industrin själv. De två efterföljande är från USDA MyPlate. Den fjärde är från USDAs dietary guidelines 2010 och den sista är från the american heart association.

När produkterna var inköpte analyserade de sett till fiberinnehåll, mängden socker, kalorier per portion, mängden transfett och mängden salt.

Industrins märkning säger ingenting om produktens kvalité

Whole Grain Stamp vilseleder konsumenten

Whole Grain Stamp vilseleder konsumenten

Jag tänker inte gå djupt in på studiens resultat här. Det är många variabler i den här studien som jag tycker att de inte tar upp på ett tillräckligt bra sätt.

Men det jag tänker ta upp är något som är väldigt tydligt. Livsmedelsindustrins märkning, deras ”Whole Grain Stamp” säger precis ingenting om hurvida en produkt är nyttig eller inte.

Det man fann var att även om dessa produkter innehöll mer fullkorn så innehöll de också mer socker och mer kalorier överlag än produkter utan stämpeln.

Som om inte det var nog så var även produkterna som var den här stämpeln dyrare än produkter utan stämpel.

Här har vi alltså ett lysande exempel på livsmedelsindustrins sätt att försöka lura konsumenter med hjälp av marknadsföring. Genom att sätta på en stämpel som är väldigt tydlig och lätt för konsumenterna att känna igen och som dessutom skickar ut signalen ”det här är nyttigt” så uppnår de sina mål. De kan tillsätta mer billig skit i form av socker (och troligen tillsatta fetter med även om det inte testades här). Tillsatsen av detta gör inte bara att produkten blir billigare utan också att folk gillar den mer, socker och fett är gott!

Sen höjer de priset något för vi vet ju alla att vi måste betala lite mer om vi vill ha de där nyttiga fullkornsprodukterna inte sant?

Livsmedelsföretagen har givetvis redan beklagat sig över den här studien och du kan läsa allt här om du vill, WGC Rebuts Harvard Study; Stands Behind WG Stamp. Även om jag läser det mesta i den texten som gnäll från industrin så finns det också en hel del berättigad kritik. Den viktigaste poängen som tas upp är att the ”Whole Grain Stamp” endast är till för att visa hur mycket fullkorn det finns i produkten. Markeringen är alltså inte till för att berätta någonting annat mer än det.

Men hur tror du att konsumenter tolkar markeringen? På The Whole Grain Councils hemsida kan du läsa bland annat följande om deras markering:

Consumers searching the grocery aisles for authentic whole grain foods now have an effective ”search tool” – the Whole Grain Stamp.

Making it easy for shoppers to spot whole grain foods helps close the Whole Grains Gap and promotes a goal long sought by nutrition and medical experts.

With the Whole Grain Stamp, you don’t need to study ingredients or count grams and ounces to meet the whole grain goals in the latest government guidelines

I deras FAQ har de också frågor i stil med den här under:

Q. If a product does NOT have the Whole Grain Stamp, could it still be a healthy whole grain product?

Budskapet är ju väldigt tydligt. Alla vet att fullkorn är nyttigt och med hjälp av deras markering som syns tydligt på förpackningen så behöver du inte läsa innehållsförteckningen. Du vet det där stället där du hade sätt att produkterna är laddade med socker ;)

Tänk dig nu att du sitter med i styrelsen för ett företag vars enda mål är att förbättra folks hälsa. Ni försöker uppnå detta genom att låta nyttiga livsmedel bära er stämpel av godkännande. Senare kommer det fram att livsmedelsföretagen utnyttjar er symbol för att få sina produkter att framstå som nyttiga trots att de inte är det. Hade du då aningen

  • Börjat beklaga dig över att folk inte förstår vad er markering står för och påstått att allting är som det ska med er markering
  • Genast sagt att ni skulle revidera er markering så detta kryphål för tillverkarna inte längre skulle finnas kvar

Givetvis hade du gjort enligt punkt 2 här ovanför. The Whole Grain Council valde punkt ett vilket säger allt om målet med deras verksamhet. Trots detta så sprids stämpeln. Idag är det 40 länder som använder sig av den och troligen kommer antalet öka. För livsmedelsindustrin är den ju en succé.

Går det att ta fram en bra markering?

De flesta vet inte vad nyckelhålet betyder

Goda intentioner kan lätt missbrukas av livsmedelsindustrin. Tex nyckelhålet som enligt mig fungerar dåligt och ”godkänner” många skitprodukter

Om du tagit dig ner hit har du troligen redan nu tänkt på de svenska motsvarigheterna när det gäller markeringar av den här typen och då framför allt nyckelhålsmarkeringen. Detta är också en markering som även om den inte är påhittad av livsmedelsindustrin ändå missbrukas totalt av den. Tyvärr verkar inte Livsmedelsverket vilja erkänna detta och de fortsätter att rekommendera den.

Precis som när det gäller Whole Grain Stamp så ska inte heller nyckelhålsmärkningen visa vilka produkter som är nyttiga. Den är endast till för att markera ut en produkt som ska vara nyttigare än liknande produkter i samma kategori. Det innebär alltså att du rent tekniskt kan ha nyckelhålsmärkning på godis och kakor. De är givetvis inte nyttiga för det men de är bättre (läs mindre dåliga) än andra typer av godis och kakor.

Det är ju så nyckelhålsmärkningen fungerar. Men det är inte så den hanteras av folk. De tolkar den som nyckelhålsmärkning är lika med nyttigt. Precis som folk i USA garanterat tolkar en produkt med Whole Grain Stamp som nyttig.

Ärligt talat så tror jag inte att någon markering av den här typen kan fungera på ett bra sätt. Oavsett vilka kriterierna som sätts upp kommer det finnas sätt för livsmedelsindustrin att komma runt dem. Jag kan i alla fall inte komma på några bra kriterier för markering.

Men det gör ingenting, för vi har redan innehållsförteckningen och näringsvärdestabellen. Där står det du behöver veta. Det behövs ingen stor fin markering som kan sättas på framsidan som berättar för oss om en produkt är nyttigt eller inte. Läs baksidan och bedöm själv. Detta är lite jobbigt de första gångerna men är du som 99 % av befolkningen köper du oftast samma saker och du behöver ju inte läsa på baksidan varje gång du köper samma sak.

I den här studien hade man ju faktiskt med ett urvalskriterie som använde sig av innehållsförteckningen som jag skulle säga är något sånär bra. Det är att någon typ av fullkorn skulle stå först och socker skulle inte vara på de tre platserna efteråt. Den metoden fungerade också bra i att den identifierade produkter med mycket fullkorn och lite socker samt kalorier. Denna metod blir dock ”bortvald” i studien på grund av att de tyckte att den valde ut för få produkter och för att det är en metod som de tror är svår och opraktisk för konsumenter. Att den identifierar får produkter tycker jag dock inte är särskilt överraskande, det säljs väldigt mycket skitmat i matvaruhusen, särskilt i USA :D

Köp råvaror istället för matvaror och du slipper ”oron”

Förutom att lära sig tolka en innehållsförteckning och näringsvärdestabell finns det ett annat stensäkert sätt att undvika att bli lurad. Detta är att köpa råvarorna var för sig och inte köpa färdiga produkter. Att blanda sin egen müsli är varken svårt eller tidskrävande. Att göra egna köttbullar tar bara några minuter mer än att köpa färdiga osv…

Onyttiga flingor som marknadsförs som nyttiga

Alla flingorna här ovanför har en Whole Grain Stamp på sig. Ingen av dem är något som någon borde äta mer än som lördagsgodis

Nyhetsbrev från Coca-Cola

1
Första nyhetsbrev från Coca-Cola

Första nyhetsbrevet från Coca-Cola

För några veckor sen skrev jag att jag hade fått ett brev på posten från Coca-Cola, Personligt brev från Coca-Cola. I en del av detta brev stod det att jag skulle få regelbundna utskick från dem och det första dök upp i brevlådan för några dagar sen.

Överlag är det ungefär precis vad man jag hade förväntat mig. I totalt fyra sidor får du väldigt vinklad information. Det är taktiska drag där man lämnar ute en viss information och återger annan information partiskt. Hela tiden kan du också märka av små val av ord som gör att en viss del blir betonad medan en annan lätt glöms bort.

En av huvudrubrikerna tycker jag är väldigt talande för hur de med hjälp av väl valda ord försöker vinkla sin information. Hela den långa titeln som du är enligt följande:

Utbildning och ökad fysisk aktivitet – Centralt vid förebyggande av fetma och övervikt hos barn

Den här rubriken kan man givetvis inte säga något emot. Det är sant att det är viktiga punkter. Men vad borde den där utbildningsdelen innehålla? Givetvis att du gör bäst i att hålla dig borta från Coca-Colas produkter.

I själva artikeln intervjuar man en forskare som har genomfört en så kallad tvärsnittsstudie genomförd i Spanien där man tittat på en mängd vanor hos ungdomar och sen på deras kroppsfett och midjemått (1). Med tvärsnittsstudie menas att man frågat barnen en väldig massa om deras vanor och sen har man gjort mätningar och därefter försökt hitta samband.

Det man fann var att barn med mer regelbundna matvanor hade lägre kroppsfett och lägre midjemått. Det fanns också ett samband mellan att de som hade dessa bättre matvanor var mer fysisk aktiva. När man däremot tittade på fysisk aktivitet för sig själv var det endast kroppsfett hos pojkar som var lägre hos de med högre fysisk aktivitet.

När barnen skulle berätta hur de vanligtvis åt använde man sig av en metod som innebar att barnen fick försöka minnas vad de ätit de senaste 24 timmarna. Med den här tekniken såg man inget samband mellan läskdrickande och kroppsfett eller midjemått.

Frågorna till forskaren är sen väldigt tydligt upplagda för att inte säga någonting egentligen. Vi får av den intervjuade forskaren veta det väldigt uppenbara att kalorier från läsk inte gör folk tjockare än andra kalorier.

Det som aldrig nämns

Det som inte tas upp i studien är att prospektiva studier på barn visat att en ökad vikt leder till en minskad fysisk aktivitet men en låg fysisk aktivitet från början är ingen riskfaktor för viktuppgång (2, 3, 5). Andra studier har visat på ett visst samband men då har det endast funnits mellan vissa åldrar och det har varit svagt (4).

Fysisk aktivitet kan onekligen förbättra hälsan och det kan också ge en viss viktnedgång hos vissa personer men det finns faktiskt inte särskilt mycket som säger att det är en viktig faktor när det gäller att hindra viktuppgång.

När det gäller att en kalori från läsk inte är något speciellt så är ju det självklart. Men det man inte nämner är att människor oftast stoppar i sig mer kalorier en de verkligen behöver när de dricker läsk.

Studie efter studie som kommer ut har visat att om du säger till folk att dricka läsk går de upp mer i vikt än folk som du säger till att inte dricka läsk. Detta gäller med största säkerhet även för barn även om man endast testat saftdryck hos dessa, 25 cl saftdryck varje dag gör att barn går upp i vikt.

Vätskebalans vid träning och tävling

På sista sidan av nyhetsbrevet får vi veta att elektrolyter är en av fördelarna med sportdryck. Någon referens till detta påstående ges egentligen inte men man hänvisar till Europeiska vetenskapskommittén för livsmedel. Det som man mer specifikt syftar på antar jag är att de har godkänt hälsopåståenden relaterade till sportdryck (8).

Det godkännandet har i sig fått utstå en hel del kritik i sig (7) men särskilt när det gäller elektrolytdelen av sportdrycker så finns det faktiskt inte en enda studie som visat att det hjälper prestationen (6). Det enda som elektrolyter i sig möjligen kan hjälpa till med är att snabba på upptaget av vatten från magsäcken.

På samma sida i nyhetsbrevet kan du också läsa följande text:

Coca-Cola om varför sportdryck är bättre än vatten

Coca-Cola om varför sportdryck är bättre än vatten för att undvika hyponatremi

Det här är fullständigt skitsnack. Det är inte heller bara felaktiga råd utan helt felaktiga råd. För att bekämpa hyponatremi ska du dricka efter törst. Att dricka sportdrycker eller drycker med hög natriumhalt kommer inte att hjälpa dig. Ett av de mest kända dödsfallen av hyponatremi drabbade en person som enligt sina vänner drack sportdryck.

Det finns även studier på deltagare i maratonlopp som visat att hyponatremi efter loppet är lika vanligt hos personer som dricker sportdryck som hos personer som endast dricker vatten (9).

Summering

I stort ser jag det mesta i nyhetsbrevet som ett försök från Coca-Cola att förbättra bilden av dem för att försöka belysa andra faktorer än den som de själva bidrar med som viktigare än vad de verkligen är. Eller som Yoni Freedhoff beskrev det på Twitter: (SSB står för sugar sweetended beverages.)

No single raindrop ever thinks it’s responsible for the flood. Of course SSB = one ginormous raindrop

Coca-Cola skriver i ett brev tillsammans med det här ”nyhetsbrevet” att de skickar ut det till folk som jobbar med hälsa. Förhoppningsvis är det ingen som verkligen gör det och som får detta nyhetsbrev som tar det på allvar. Information om hälsa ska man inte få via Coca-Cola.

Allting i nyhetsbrevet var dock inte fel. Där var till exempel en intressant artikel kring hur vätskeintaget varierar mellan sommar och vinter i Grekland. Jag kollade upp siffrorna som de anger där och allting verkar stämma. Men med tanke på hur svårt det är att skilja på vad som stämmer och inte stämmer i den här typen av pressrelease är det lika bra att ignorera dem. Du får lika tillförlitlig information från Aftonbladet vilket säger en del :)