Kategoriarkiv: Allt annat

Sportdryck och prestationsförmåga i verkligheten

Jag har skrivit om sportdryck många gånger om både här och på Traningslara.se och lite kring dess vara eller inte vara inom träning.

Väldigt kortfattat så kan man säga att det sällan finns någon större orsak att dricka sportdryck i samband med träning, Förstör sportdrycken ens träningseffekt?. Detta är också en av de huvudsakliga punkterna som kritiserades i en ett helt nummer av BJM, Sportdrycker sågas i senaste numret av BMJ.

När det gäller sportdryck i samband med tävling är det dock en annan fråga eftersom målet är att prestera så bra som möjligt vilket skiljer sig från målet vid träning som är att förbättra prestationsförmågan. När det verkligen gäller att prestera så har konsensus sen tidigare varit att ska du arbeta i mer än ungefär 90 minuter så kan sportdryck hjälpa dig att prestera bättre, Vatten vs sportdryck.

Det finns också studier som har visat att vid kortare lopp än så kan du troligen förbättra din prestation lite bara genom att skölja munnen med kolhydrater. Detta har jag skrivit om i Skölja munnen med sportdryck för prestationsförbättring.

Sportdryck har även visats sig kunna förbättra prestationen vid så korta tester så som 60 minuter men resultaten är blandade i dessa studier, Sportdryck före och under kortare (~60 min) tävlingar/tester. Överlag verkar det som att om uppladdningen inför testet varit dåligt och försökspersonerna fått fasta eller äta bara lite mat så har sportdrycken hjälpt. Har de istället fått äta sig mätta på mat innehållandes kolhydrater innan testerna så har inte sportdrycken bidragit med något extra.

Och det är här som den studie jag tänkt ta upp idag kommer in i bilden. En klar majoritet av alla de studier som är utförda på sportdryck är nämligen utförda på personer i fastande tillstånd. I abstraktet till studien väljer man att kalla det för ”highly standardized”. Personligen tror jag som är lite konspiratoriskt lagd att det nog också kan bero på att en väldig massa av dessa studier är utförda eller sponsrade av olika sportdrycksföretag, framför allt då Gatorade Sport Science Institute som ägs av Pepsi Co.

I den här studien valde man därför att göra en systematisk genomgång av studier på sportdryck där man endast använt sig av realistiska testprotokoll. För att vara helt korrekt så tittade man faktiskt på studier som använt sig av kolhydratuppladdning med men endast två av studierna testade detta så jag skriver sportdryck då det i huvudsak är det som testats.

Nutr J. 2013 Jan 28;12:16.
Carbohydrates and exercise performance in non-fasted athletes: a systematic review of studies mimicking real-life.
Colombani PC, Mannhart C, Mettler S.

There is a consensus claiming an ergogenic effect of carbohydrates ingested in the proximity of or during a performance bout. However, in performance studies, the protocols that are used are often highly standardized (e.g. fasted subjects, constant exercise intensity with time-to-exhaustion tests), and do not necessarily reflect competitive real-life situations. Therefore, we aimed at systematically summarizing all studies with a setting mimicking the situation of a real-life competition (e.g., subjects exercising in the postprandial state and with time-trial-like performance tests such as fixed distance or fixed time tests). We performed a PubMed search by using a selection of search terms covering inclusion criteria for sport, athletes, carbohydrates, and fluids, and exclusion criteria for diseases and animals. This search yielded 16,658 articles and the abstract of 16,508 articles contained sufficient information to identify the study as non-eligible for this review. The screening of the full text of the remaining 150 articles yielded 17 articles that were included in this review. These articles described 22 carbohydrate interventions covering test durations from 26 to 241 min (mostly cycling). We observed no performance improvement with half of the carbohydrate interventions, while the other half of the interventions had significant improvement between 1% and 13% (improvement with one of five interventions lasting up to 68 min and with 10 of 17 interventions lasting between 70 and 241 min). Thus, when considering only studies with a setting mimicking real-life competition, there is a mixed general picture about the ergogenic effect of carbohydrates ingested in the proximity of or during a performance bout with an unlikely effect with bouts up to perhaps 70 min and a possible but not compelling ergogenic effect with performance durations longer than about 70 min.

Som du kan se får den här studien fram ett resultat som inte är lika solklart som tidigare översiktsartiklar och meta-analyser på området.Endast en av fem studier där man tittat på prestationen vid tester kortare än 70 minuter visade på positiva resultat. Detta är i sig ganska väntat och passar ju precis med vad jag skrivit tidigare och som andra tidigare översiktsartiklar på området funnit.

När det gäller tester längre än 70 minuter fann man att 10 av 17 studier visat på en positiv effekt av sportdryck. Detta visar enligt mig på att det troligen finns en effekt men den är inte alls lika övertygande som den varit tidigare. Den faktiska effekten i de studier som fann en sådan varierade mellan 1-13 procent.

Utforskande kontra applicerande forskning

Det finns lite andra intressanta saker värda att ta upp i den här studien. När forskarna letade studier fann de hela 150 stycken som verkade passa in sett till abstraktet. När de däremot läst igenom alla studierna fann de att endast 17 av dessa studier undersökte förhållanden som kunde sägas efterlikna det som sker i verkligheten.

Det är ju inte fel att man till exempel gör studier där man testar fastande personer. I början när man undersöker ett område kontrollerar man väldigt mycket för att kunna se om det ens är möjligt att där finns en effekt. Det här kallas ofta för utforskande vetenskap. När man väl har genomfört den typen av studier är det dags att gå över till så kallad applicerad vetenskap, alltså studier där man försöker testa kunskapen i verkligheten.

I artikeln nämner man att flera studier uteslutits eftersom det inte funnits tillräckligt med information i artikelns metoddel. Det är alltså möjligt att fler studier egentligen skulle platsat för den här översiktsartikeln men eftersom redovisningen var bristfällig kom det inte med. Med det sagt så tycker jag ändå att förhållandet mellan utforskande och applicerande studier är väldigt skevt inom det här området.

Effekten av ett sådan snedfördelning kan bli att alla de utforskande studierna inkluderas med de mer verklighetsriktiga studierna i till exempel översiktsartiklar eller meta-analyser. Detta ger ju då i sin tur en möjlig skev bild av den verkliga effekten under verkliga förhållanden.

Väldigt få grupper är undersökta

Cykling är den överlägset mest använda testmetoden när det gäller studier på sportdryck

En annan väldigt intressant observation är att av de studierna som klarade av inklusionskriteriet i den här studien var inga på verkliga elitidrottare. Där fanns faktiskt inga studier på verkliga amatörer heller utan VO2max hos deltagarna låg mellan 60-70 ml/kg/min. Förutom två studier var även alla studier utförda på en cykel.

Ännu sämre är det när det gäller tester på kvinnor och endast en studie inkluderade kvinnor bland testpersonerna och den studien hade mixat dessa med män.

Jag kan inte säga någon bra orsak till varför de här resultaten inte skulle gälla både amatörer, elit och kvinnor. Hade jag fått satsa pengar hade jag satsat dem på att det fungerar även för dessa grupper. Men tills det verkligen är testat så vet man ju faktiskt inte något säkert.

Summering

Jag tycker artiklar av den här typen är väldigt bra. Det är inte bara det att de ger ny intressant information men de tvingar också forskare att vara ännu mer noggranna när de utför sina studier samt när de sen ska skriva sina artiklar om dem. Detta är också en trend som jag tycker mig kunna uppfatta överlag om att ribban för vad som räknas som bra studier höjs mer och mer vilket givetvis ger högre kvalité på den vetenskap som kommer från studierna.

När det gäller sportdryckens effekt på prestationsförmågan så tycker jag faktiskt att de är lite väl nedlåtande i abstraktet här ovanför. Som jag nämnde i början inkluderade man även två kolhydratuppladdningstudier och båda dessa visade på icke signifikanta resultat på tester >70 min. Tar vi bort dessa var det alltså 10 av 15 studier som visade på signifikant resultat för sportdryck.

Några av studierna som inte fann någon signifikant effekt visade också på imponerande resultat rent procentmässigt. Till exempel visade två av studierna som inte fann någon signifikant effekt på tester >70 min en procentuell förbättring på över 5 procent.

Jag skulle uppskatta att dricka sportdryck på gymmet är onödigt i 99,9 procent av alla fall

Så frågar du mig så finns det gott om stöd för att sportdryck fungerar, om den används när den ska användas. Att dricka sportdryck när du springer ett motionslopp på kanske 10-20 km är däremot av allt att döma meningslöst. Oavsett vad sponsorerna till dessa lopp säger till dig innan tävling

Sportdryck är till för långa tävlingar eller tester likt maraton, ultramaraton, länge cykellopp, fotbollsmatcher mm.

Sportdrycker som du köper i en vanlig affär fungerar bra men bäst är det att blanda sin egen beroende på ens individuella förutsättningar och behov. Det blir dessutom billigare. Vill du veta hur du bör blanda din sportdryck så har jag spekulerat kring det på Traningslara.se baserat på en studie som tittade på doseffekten av sportdryck, Mer kolhydrater ger förbättrad prestation – till en gräns.

MR vid utstrålande ryggsmärta är sällan användbart

En schematisk bild över hur ett diskbråck i ryggen ser ut.

Trots att min officiella utbildning är sjukgymnast så skriver jag sällan om sjukgymnastik här på sidan. Dels för att jag faktiskt inte arbetar så mycket med sjukgymnastik förutom att jag tittar en hel del nyligen skadade fötter och knän inom fotboll. Och dels för att jag inte tycker att det är möjligt att ge särskilt bra allmänna råd kring skador och rehabilitering över nätet.

Ett av de första inläggen jag skrev på traningslara.se var dock kring fotledsskador, Fotledsskador, del I. Jag kan berätta att det är väldigt många gånger som jag tänkt stänga av möjligheten att kommentera det och efterföljande inlägg eftersom folk av någon anledning tror att det är en gratis ”fråga sjukgymnasten”-tjänst.

Så redan nu vill jag påpeka att detta inlägg inte är till för att du ska fråga om dina ryggproblem. Jag vet inget om dem, jag vill inte veta något om dem i fall jag inte träffar dig i något sammanhang där jag är sjukgymnast och du patient och jag vill inte heller sitta och lägga ner min tid på att svara på frågor som endast hjälper en enskild person. Har du allmänna frågor så varar jag väldigt gärna, alltså frågor som troligen intresserar flera och där mitt svar också är intressant för flera. Om detta inte stämmer på din fråga så sök upp en sjukgymnast, läkare eller liknande som kan hjälpa dig.

Nog med raljerande. Det jag tänkte ta upp lite kort idag är användbarheten av röntgen och magnetkamera (MR) när det gäller ryggsmärta. Jag vet inte hur ofta jag hör folk som beklagar sig över att de antingen inte får någon röntgen eller MR-undersökning av sin läkare eller att en röntgen eller MR-undersökning har visat att deras rygg är ”helt förstörd”.

Det folk behöver veta är att vad du hittar på en röntgen eller en MR oftast inte säger någonting om hur ont du har eller hur väl din skada kommer att läka. Detta är kunskap som har funnits inom medicinen i många många år nu. Vi snackar om årtionden nu. Trots detta fortsätter folk att propsa på att de minsann ska ha en röntgen för annars kan man ju inte veta vad som är fel med deras rygg.

Den här studien publicerade för mindre än ett dygn sen och den är ytterligare ett exempel på hur lite nytta en MR verkligen har om den används rutinmässigt.

el Barzouhi et al.
Magnetic Resonance Imaging in Follow-up Assessment of Sciatica
N Engl J Med 2013; 368:999-1007March 14, 2013

Background: Magnetic resonance imaging (MRI) is frequently performed during follow-up in patients with known lumbar-disk herniation and persistent symptoms of sciatica. The association between findings on MRI and clinical outcome is controversial. Methods: We studied 283 patients in a randomized trial comparing surgery and prolonged conservative care for sciatica and lumbar-disk herniation. Patients underwent MRI at baseline and after 1 year. We used a 4-point scale to assess disk herniation on MRI, ranging from 1 for “definitely present” to 4 for “definitely absent.” A favorable clinical outcome was defined as complete or nearly complete disappearance of symptoms at 1 year. We compared proportions of patients with a favorable outcome among those with a definite absence of disk herniation and those with a definite, probable, or possible presence of disk herniation at 1 year. The area under the receiver-operating-characteristic (ROC) curve was used to assess the prognostic accuracy of the 4-point scores regarding a favorable or unfavorable outcome, with 1 indicating perfect discriminatory value and 0.5 or less indicating no discriminatory value. Results: At 1 year, 84% of the patients reported having a favorable outcome. Disk herniation was visible in 35% with a favorable outcome and in 33% with an unfavorable outcome (P=0.70). A favorable outcome was reported in 85% of patients with disk herniation and 83% without disk herniation (P=0.70). MRI assessment of disk herniation did not distinguish between patients with a favorable outcome and those with an unfavorable outcome (area under ROC curve, 0.48). Conclusions MRI performed at 1-year follow-up in patients who had been treated for sciatica and lumbar-disk herniation did not distinguish between those with a favorable outcome and those with an unfavorable outcome

I den här studien har man tagit folk med utstrålande smärta från ryggen, det som vanligen kallas för ischias. Detta tror man ofta beror på diskbråck vilket en situation där en mer geleaktiv del av disken mellan kotorna skjuter igenom diskens hölje och trycker på nerverna som går ut från ryggen. Du kan se en bild på detta i toppen av detta inlägg.

Ryggskador på en MR säger inget om hur mycket smärta personen har

En MR kan inte berätta hur ont en person har.

I studien tittade man på hur väl en MR kan användas för att urskilja de vars ryggsmärta inte blivit bättre efter ett år. Resultatet blev att MR inte bidrog med någon information alls. Av de som inte blev bra hade 35 procent ett synligt diskbråck medan de fann precis lika många med diskbråck i gruppen som blev bra.

Det kanske kan låta lite konstigt att 35 procent av de som hade friska ryggar hade diskbråck men detta är en ganska standardsiffra. Olika undersökningar ger olika värden men generellt sett brukar man finna att ungefär 20-50 procent av den friska befolkningen har diskbråck om du undersöker dem med en MR (1, 2). Så gruppen i den här studien hade en förekomst av diskbråck som var helt normal. Och det samma gällde ju de vars ryggsmärta inte försvann efter ett år.

När man summerade resultatet såg man inget samband mellan om det fanns diskbråck på MR och utfallet ett år senare. Inte heller såg man något samband mellan typen av diskbråck enligt MR och utfall. När man tittade på hur mycket som disken tryckte på själva nervroten enligt MR gav inte heller det någon hjälp att förutspå utfallet av skadan. Allt som allt kan man summera det hela med att MR inte gav någon bra information överhuvudtaget enligt den här studien.

När ska man då använda MR vid diskbråck?

Svaret på den frågan är för närvarande att det inte ska användas på rutin. För det kostar en massa pengar och ger ingen extra information. Sen kan givetvis läkare och ortopeder använde det av andra orsaker så att kanske utesluta annan sjukdom eller för att införskaffa mer information före en eventuell operation. Men att bara använda det för att ta reda på ”hur illa diskbråcket är just nu” är totalt meningslöst. För det säger ingenting om hur patienten kommer må i framtiden.

Så om du är hos doktorn så lite på att doktorn vet vad han eller hon gör. Nu är det givetvis inte alltid fallet att doktorn verkligen är bra på just din typ av skada men han är med väldigt stor sannolikhet bättre än dig. Så sannolikheten att hans ”gissning” är rätt är större än din och nu vet du också att även om man tagit en MR så hade inte sannolikheten att du ska få ett bättre utfall i slutändan ökat.

Musik kan förbättra effekten av din uppvärmning

Egentligen gillar jag inte att skriva den här typen av kortare inlägg inom ett område där jag inte är så insatt eftersom det så lätt blir att jag skriver om en studie som visar en sak när det egentligen finns 10 studier som fått andra resultat.

Det jag vill ha sagt är alltså att jag inte vet om det gjorts tidigare studier på det här ämnet som visat att effekten inte är där. Eller att effekten kanske bara finns i vissa situationer helt enkelt. Det här är alltså i klass med de typiska artiklarna du läser i din lokala dagstidning eller i träningsmagasin. Kontextlöst.

Men ibland får det bli det ändå pga tidsbrist och jag lägger mitt förtroende i att författarna i den här studien återger en rättvis bild av tidigare forskning i diskussionsdelen av artikeln. En sak som man givetvis hade hoppats var självklar men tyvärr är inte ens forsknignsartiklar fria från bias, särskilt inte i diskussiondelen där det är ganska fritt.

Asian J Sports Med. 2012 Dec;3(4):233-8.
The Effects of Music on High-intensity Short-term Exercise in Well Trained Athletes.
Jarraya M, Chtourou H, Aloui A, Hammouda O, Chamari K, Chaouachi A, Souissi N.

PURPOSE: The purpose of this investigation was to assess the effects of listening to music during warm-up on short-term supramaximal performances during the 30-s Wingate test in highly trained athletes. METHODS: Twelve young male athletes (20.6±1.8 yrs, 177±4.4 cm and 72.3±5.3 kg) underwent two Wingate tests in separate sessions with a recovery period of 48 h in-between, either after a 10 min of warm-up with (MWU) or without (NMWU) music. High tempo music (>120 to 140bpm) was selected for the study. Heart rate (HR) and rate of perceived exertion (RPE) were recorded after the warm-up (for HR = average of warm-up) and immediately after the Wingate test. RESULTS: HR, RPE and the fatigue index during the Wingate test are not affected by the incorporation of music during warm-up. However, power output (P(peak) and P(mean)) was significantly higher after MWU than NMWU (P<0.05). The relative increases were 4.1 ± 3.6 and 4.0 ± 3.7 W·kg(-1) for P(peak) and P(mean) respectively. These findings demonstrated the beneficial effect of music during warm-up on short-term supramaximal performances. CONCLUSIONS: As it’s a legal method and an additional aid, music may be used during warm-up before performing activities requiring powerful lower limbs’ muscles contractions during short-term supramaximal exercises.

Det man har undersökt i den här studien är alltså effekten av uppvärmning med musik på prestationsförmågan jämfört med uppvärmning utan musik. Deltagarna fick alltså vid olika tillfällen antingen värma upp med musik i lurarna eller värma ut med lurarna på utan någon musik. Musiken i sig hade hög takt och den spelades upp via kassettband

I den här studien spelade man upp musiken genom kassettband, väldigt retro

Efter de olika uppvärmningarna fick deltagarna genomföra ett wingatetest vilket innebär att du på 30 sekunder ska försöka få ut så mycket effekt som möjligt på en cykel.

Resultatet blev att när deltagarna fick värma upp till musik fick de ut mer effekt i sin cykling. Både den maximala effekten och medeleffekten blev högre. I övrigt var det ingen ingen skillnad i upplevd ansträngning, puls samt fatigue index som är ett mått för hur mycket effekt deltagarna tappar i slutet mot testet jämfört med början.

Den här studien är intressant då den dels testar anaerob aktivitet medan nästan alla andra tidigare studier testat om musik har en effekt på aerob aktivitet. Dessutom har de i den här studien använt sig av lite mer realistiskt upplägg då deltagarna fick lyssna på musik inför själva testet. Som idrottare får man ju allt som oftast inte ha någon musik i öronen när man väl tävlar.

I diskussionsdelen tar författarna upp några studier till som också verkar ha visat på en liknande effekt. En stor nackdel än så länge med de här studierna är ju att de inte har testat något som man verkligen tävlar i. Försökspersonerna i den här studien var enligt författarna väldigt vältränade och tillhörde nationell eller regional nivå i Tunisien men de säger inte inom vilken sport

Det hade ju varit mer intressant om de till exempel tagit 400 meter sprinters och låtit dem värma upp med eller utan musik inför ett antal pass och sen tittat på deras tid på 400 meter.

Landar du på hälen, mellanfoten eller framfoten?

Den här studien har ett antal månader på nacken nu men dess resultat är intressant då våren är på gång och det säkerligen kommer att pågå en debatt kring skor, löpningsteknik mm även detta år.

Studien i fråga finns tyvärr bara publicerad i en väldigt kort form och du kan läsa allt själv om du vill annars summerar jag ännu mer i korthet här. Titeln på studien ifråga har titeln Accuracy Of Self-Reported Footstrike Paterns And Loading Rates Associated With Traditional And Minmalist Running Shoes och det man har undersökt är i exakt det som titeln beskriver.

Belastning vid löpning med minimalistiska skor

Belastningen hos deltagarna med vanliga skor som landade med hälen (TSR), de som sprang med minimalistiska skor och landade på framfoten (MSA) samt de som sprang med minimalistiska skor och landade på hälen (MSR)

55 personer inkluderades i studien och av dessa var det 22 som sprang med ”vanliga” skor och 35 som sprang med så kallade minimalistiska skor eller ”barfotaskor” som det också vanligen kallas. Först frågade man dessa deltagare hur de landade på foten och därefter testade man om de verkligen landade på den delen av foten som de uppgav att de landade på. Samtidigt som man undersökte detta tittade man även på belastningen vid en fotisättning.

Innan testerna uppgav alla de som sprang med minimalistiska skor att de landade på framfoten när de sprang. När man däremot verkligen undersökte detta så landade 1/3 av dessa dock med hälen först. När man tittade på belastningen vid fotisättningen var det dessutom överlägset högst hos dessa personer.

Så läxan från den här studien är att många människor uppenbarligen inte vet precis hur de landar med foten när de springer. Särskilt när de troligen landar med foten ganska platt mot marken. Vi får också veta att löpning med minimalistiska skor inte per automatik innebär att man landar framfoten eller mellanfoten. Att springa med minimalistiska skor samtidigt som man landar med hälen innebär en stor belastning, detta är något jag tagit upp i tidigare inlägg. Till exempel Skor, barfotalöpning, fotisättning (del 5 av 7) – Barfotalöpning, förändringar i teknik och prestationsförmåga och Ett otroligt bra blogginlägg på The Science of Sport.

HPC Powerconvent den 15-17 mars i Växjö

Jag tänkte bara snabbt tipsa om HPC Powerconvent som går av stapeln om några veckor i Växjö. Detta event är tre dagar med föreläsningar och workshops kring framför allt explosiv träning. Det är väldigt namnkunniga föreläsare som kommer att vara där. Bland annat Agne Bergvall, Rickard Nilsson, Kenneth Riggberger, Marco Cardinale, Anders Lindsjö och Jenny Jacobsson.

Boken Strength and Conditioning: Biological Principles and Practical Applications av bland annat Marco Cardinale

Jag ska själv dit och det jag ser först och främst fram emot att få höra Marco Cardinales föreläsning, Power – hur får vi ut den i vår idrott?. Cardinale är chef för sportforskningsdelen för den brittiska olympiska kommittén. Han har skrivit en hel del intressanta texter kring träning som jag läst samt varit huvudredaktör till boken Strength and Conditioning: Biological Principles and Practical Applications som är väldigt bra.

Själva tidsschemat, vilka föreläsare som kommer vara där, workshops mm kan du läsa om här. Anmälan till allt detta kostar 1000 kr. Det är otroligt billigt för nästan två och en halv dag med information av den här typen. Så om du bor i närheten av Växjö eller kan ta dig dit på ett billigt sätt med boende är det här något jag tycker att alla som är intresserade av träning borde gå på.

Anmälan och lite mer information hittar du på http://www.worldindoorthrowing.com.

HPC i Växjö, väldigt fina lokaler

Insulin och mättnad

Det här blir ett väldigt kort inlägg då studien jag tänkt ta upp dels är väldigt komplicerad och dels utförd på råttor. Ämnet är dock väldigt intressant så jag tar ändå upp det.

Som jag har skrivit flera gånger om så stämmer inte den väldigt förenklade förklaringen kolhydrater->insulin->fetma, Påståendet att insulin gör dig fet är en stor fet lögn!. Något jag också tar upp i det inlägget är att de studier som finns på insulin faktiskt pekar på att det är ett mättnadshormon. Mer insulin innebär alltså mindre hunger.

Det man däremot inte har vetat är hur insulin signalerar mättnaden. Det enda man har vetat är var i hjärnan som denna signalering troligen sker. Men ett gäng forskare publicerade för några dagar sen en studie där de ger mycket mer information i frågan. Här är det ganska krångliga abstraktet till den ännu mer svårlästa studien:

Nat Neurosci. 2013 Jan 27. doi: 10.1038/nn.3321.
Insulin induces long-term depression of ventral tegmental area dopamine neurons via endocannabinoids.
Labouèbe G, Liu S, Dias C, Zou H, Wong JC, Karunakaran S, Clee SM, Phillips AG, Boutrel B, Borgland SL.

The prevalence of obesity has markedly increased over the past few decades. Exploration of how hunger and satiety signals influence the reward system can help us understand non-homeostatic feeding. Insulin may act in the ventral tegmental area (VTA), a critical site for reward-seeking behavior, to suppress feeding. However, the neural mechanisms underlying insulin effects in the VTA remain unknown. We demonstrate that insulin, a circulating catabolic peptide that inhibits feeding, can induce long-term depression (LTD) of mouse excitatory synapses onto VTA dopamine neurons. This effect requires endocannabinoid-mediated presynaptic inhibition of glutamate release. Furthermore, after a sweetened high-fat meal, which elevates endogenous insulin, insulin-induced LTD is occluded. Finally, insulin in the VTA reduces food anticipatory behavior in mice and conditioned place preference for food in rats. Taken together, these results suggest that insulin in the VTA suppresses excitatory synaptic transmission and reduces anticipatory activity and preference for food-related cues.

Det man har funnit i den här studien är alltså att det samma som många andra studier. En höjning av insulinet ledde till att råttorna i den här studien ansträngde sig mindre för att få tag i mat och när de hade mat var de inte lika intresserade av att äta. Här kan du läsa lite mer om studien i en pressrelease från universitetet, The Science Behind Satiety And Overeating.

En möjlig konsekvens av det här resultatet är att personer som är insulinresistenta kanske inte känner av samma effekt. I den här studien gav man i ett försök råttorna en måltid med tillsatt socker och tillsatt fett (dvs skitmat) och sen testade man effekten av insulin igen en timme senare. När råttorna redan haft förhöjt insulin såg man att effekten från insulin igen var lite hämmad. Så insulins effekt är temporär i den mån att konstant förhöjda nivåer troligen inte ger en konstant lika stor effekt.

Det testades aldrig i den här studien men frågan är ju då vad som händer hos en person som är insulinresistent och hela tiden går runt med förhöjda nivåer av insulin? I dessa fall kanske insulin inte fungerar som det är tänkt och den hämmande effekten på aptiten kanske blir minskad.

Om det stämmer så innebär det alltså att insulin inte gör folk feta utan det är när insulin inte tillåts fungera som det ska som andra faktorer gör att folk blir feta. Insulin är alltså inte boven utan en fallen hjälte vars arbete hjälper men inte räcker till eftersom det bara är en del i något väldigt komplext. Det här är en möjlig förklaring som passar otroligt mycket bättre med den forskning som finns.

Varför du aldrig ska handla hungrig

Den här studien kan man ju faktiskt också säga ger lite stöd till den gamla klyschan att man aldrig ska handla mat när man är hungrig. Är du hungrig eller i fastande tillstånd så har du låga insulinnivåer och din förmåga att motstå alla lockelserna som finns i våra varuhus är försämrad. En väldigt populärvetenskaplig och minst sagt ”generös” tolkning av en studier på råttor men lite kul får man ju ha med tankarna på en blogg

Fasta på riktigt

Idag blir det inte någon rykande färsk studie utan istället tänkte jag kort berätta om en studien från 1973 (1). Eller egentligen är det ingen studie utan en fallrapport av något som jag skulle gissa är otroligt unikt.

Mellan tidig sommar 1965 och sensommaren 1966 var det nämligen en 27 årig man som fastade helt. Vi snackar alltså om 382 dagar utan någon mat!

Stewart WK, Fleming LW.
Features of a successful therapeutic fast of 382 days’ duration.
Postgrad Med J. 1973 Mar;49(569):203-9.

A 27-year-old male patient fasted under supervision for 382 days and has subsequently maintained his normal weight.Blood glucose concentrations around 30 mg/100 ml were recorded consistently during the last 8 months, although the patient was ambulant and attending as an out-patient. Responses to glucose and tolbutamide tolerance tests remained normal. The hyperglycaemic response to glucagon was reduced and latterly absent, but promptly returned to normal during carbohydrate refeeding. After an initial decrease was corrected, plasma potassium levels remained normal without supplementation. A temporary period of hypercalcaemia occurred towards the end of the fast. Decreased plasma magnesium concentrations were a consistent feature from the first month onwards. After 100 days of fasting there was a marked and persistent increase in the excretion of urinary cations and inorganic phosphate, which until then had been minimal. These increases may be due to dissolution of excessive soft tissue and skeletal mass. Prolonged fasting in this patient had no ill-effects.

Det finns ett antal rapporter av den här typen i litteraturen men den här är den längsta jag känner till. Mannen vägde 207 kg när studien började och gick ner i snitt 0,32 kg per dag. När han skrevs ut efter 382 dagar vägde han 81 kg och han hade alltså gått ner hela 126 kg.

Vi snackar alltså över ett år utan någon mat. Det enda som mannen fick var multivitamin, vätska och tillskott av olika mineraler efter behov vilket förändrades efterhand som du kan läsa i abstraktet.

Förutom att jag tycker att detta är en helt enorm bedrift så finns det en annan orsak till att jag tar upp den här studien. Det är för att visa att vi människor inte svimmar av / kollapsar / dör om vi inte får något att äta var 3-5 timme. Kroppen kan använda lagrad energi i form av fett.

Blodsockret sjönk sakta men säkert hos den här mannen de första månaderna men efter 8 månader förblev den oförändrad. Nivån var dock väldigt låg, ner emot 1,7 mmol/L (30mg/dl) men patienten upplevde inga obehag av detta och han var uppe och rörde på sig under hela tiden. När det gäller värdet på 1,7 är jag dock lite misstänksam mot alla blodsockervärdena i den här studien. Det verkar ha varit någon form av systematiskt fel då alla värden är väldigt låga, även innan mannen påbörjade fastan.

Lite rolig (intressant?) mannen gick på toa ungefär var 37-48 dag under den här tiden. Inte mycket att tömma när man inte äter något med andra ord.

Den här typen av fasta ska man givetvis inte ge sig på utan väldigt regelbunden övervakning från läkare. Det finns faktiskt dödsfall i litteraturen med där de flesta verkar ha skett när personerna börjat äta igen och några pga av hjärtfel. Men att du inte äter något på en dag eller under några enstaka timmar ett dygn kommer inte ha någon effekt på din kropp. Vad som är en säker tid är ju svårt att säga men flera artiklar som jag hittat anger upp emot 40 dagar för friska människor (2). Lite kraftigt tycker jag och några av dödsfallen har faktiskt skett inom tre veckor. Men det visar i alla fall att du inte behöver oroa dig för en missad måltid.

Du behöver alltså inte äta ett snickers och en Coca Cola eftersom du känner att du är hungrig och det är det enda som de säljer på macken. Din kropp klarar sig fint ändå. Undantaget givetvis om du är diabetiker och insulinbehandlas, då får man se upp så inte blodsockret blir för lågt.

Träna Styrka

Jacob Gudiols tankar kring träning och kost