Kategoriarkiv: Allt annat

Träning som kallas fettförbrännande ökar matintaget

För någon vecka sen skrev jag om en studie där man resultatet visade att människor tenderar att äta mindre mat efter träningen om de upplevt träningen som kul, Är träningen rolig äter du bättre efter den. Idag tänkte jag ta upp en studie som i princip visar på samma sak men med en liten annan vinkling.

Appetite. 2014 May 28.
Labeling exercise fat-burning increases post-exercise food consumption in self-imposed exercisers.
Fenzl N, Bartsch K, Koenigstorfer J.

The goal of the study was to determine whether the label given to an exercise bout affects immediate post-exercise food intake. The authors hypothesized that explicitly labeling an exercise bout ‘fat-burning’ (vs. labeling an exercise bout ‘endurance’ exercise) would increase post-exercise food intake in individuals who self-impose physical activity, because they are more likely to see the label as signal of activated fat metabolism and license to reward oneself. No such effect was expected for individuals who do not self-impose physical activity but consider exercise enjoyable. Ninety-six participants took part in an experiment manipulating the label given to an exercise bout (fat-burning exercise or endurance exercise) between participants. They cycled on an ergometer for 20 minutes at a consistent work rate (55-65% of predicted VO2 max) and were offered ad libitum food (i.e., pretzel pieces) after the exercise bout. The results showed that self-imposed exercisers, that is, individuals with low behavioral regulation and individuals with high psychological distress, high fatigue levels, and low positive well-being when exercising, ate more food after exercise when the bout was labeled fat-burning exercise rather than endurance exercise. The results help develop health interventions, indicating that the tendency to compensate for energy expended following physical activity depends on both the label given to the exercise bout and the degree to which individuals self-impose physical activity.

Det som har undersökts i den här studien är dels precis samma sak som man tittade på i den förra studien. Alltså om personer som anser att träning är tråkigt eller svårt att genomföra regelbundet är mer benägna att kompenserar för träningen med extra mat efter jämfört med personer som tycker att träning är kul och tränar regelbundet. Men förutom den vinklingen så la man till ytterligare en variabel. Forskarna ville också se hur olika ”etiketter” på träningen påverkade deltagarna.

Forskarnas hypotes var att personer som inte tränar för att de tycker träningen är kul är mer benägna att ge sig själv en belöning i form av mat efter träningen om träningen kallas för ”fat -burning” (eg fettförbrännande) istället för något mer neutralt, i det här fallet ”endurance”. Som jag har skrivit flera gånger om här på bloggen så tenderar människor att äta mer av mat när de tror att maten är nyttig, Äter folk mer om det står light på förpackningen?. Det här gäller väldigt många typer av ord som egentligen inte har någonting alls med nyttigt att göra så som ekologiskt, fitness, mer av vitamin x osv. Får du människor att tro att det är någonting bra med någonting de äter så äter de sannolikt mer av det, särskilt om de är på ett humör där de anser att de själva är värda en belöning.

Det forskarna tänkte med studieupplägget var att etiketten fat-burning också skulle kunna fungera som en signal för människor att de gjort någonting bra och att de därmed är mer troliga att belöna sig själva. Och särskilt då personer som normalt inte tränar för att det är kul utan som istället kanske tränar för att de känner att de ”verkligen borde träna” eller ”behöver det för att komma i form” osv.

Fettförbrännande träning sågs som en större orsak till belöning

Och resultatet visade sig stödja forskarnas hypotes. Deltagarna i studien som normalt inte tyckte att träning var särskilt kul eller som hade svårt att komma igång med regelbunden träning åt mer mat efter träningen när man kallade den för fettförbrännande.

Många äter mer mat efter träning om de tror att träningen varit fettförbrännande

Beroende på vilken etikett man sätter på ett träningspass så kommer människor att äta olika mycket mat efter. Människor som främst har en yttre motivation till träning (lågt värde på ”behavioral regulation in exercise) kompenserar mer för träning som kallas ”fettförbrännande” jämfört med annan träning med mer neutralt namn. Man fann precis det motsatta resultatet hos deltagarna som tränade mer regelbundet och med mer inre motivation då de tenderade att äta mer efter träningen som kallades för ”endurance”.

Ett överraskande fynd i den här studien var att personerna som hade en större inre motivation till träning och som gjorde det mer regelbundet för att de tyckte det var kul faktiskt kompenserade mer för träningen när den kallades för ”endurance” istället för ”fat-burning”. Detta var ett resultat som forskarna inte hade väntat sig när de planerade studien och det är oklart varför det är så. Kanske vill dessa personer mer ge sig själva en belöning när de upplevt att de tränat för att förbättra sin prestation (passet kallades ju endurance) eller så kanske de helt enkelt bara tänkte att de skulle kompensera för energin de gjort av med träningen så de skulle orka träna igen senare?

Upplägget på den här studien är ganska primitivt och personligen tycker jag inte att man kunde gjort den mer lik verkligheten än vad man har gjort. Hela studien är utförd i ett laboratorium och som träning fick deltagarna cykla på ett bestämd motstånd på en cykel under en bestämd tid. Motståndet och tiden var exakt den samma i de två situationerna och det var alltså bara själva etiketten på träningen som skiljde sig. Efter själva träningen fick deltagarna servera sig själva med en skål salta kringlor (typ kex) samtidigt som man bad dem svara på ett frågeformulär. När deltagarna var klara med att svara på frågorna fick de sen gå hem.

Att rikta fettförbrännande träning mot överviktiga

Det är inte direkt någon hemlighet att träning som marknadsförs som fettförbrännande allt som oftast riktar sig mot personer som just vill gå ner i vikt. Resultatet från den här studien visar att på ett komplext problem då den träningen som överviktiga troligen dras till mer är samma träning som troligen kommer att göra så de äter mer efter träningen.

Det bästa är givetvis om man slutat kalla träningar för fettförbrännande. Särskilt med tanke på att användningen av energisubstrat under ett träningspass oftast är ganska ointressant när det gäller viktnedgång. Men att företag och människor som tjänar pengar på att locka till sig folk som vill gå ner i vikt ska sluta använda en av de mest effektiva termerna för att just locka till sig dessa människor känns inte särskilt troligt. Så världen kommer troligen att snurra vidare precis som den gör nu och människor som börjar träna för att ”bränna fett” kommer känna sig mer värda av en belöning i form av mat efter träningen om träningen varit ”fettförbrännande”.

Övervikt och fetma ur ett 80-tals perspektiv

Stephen Guyenets delade i går natt med sig av en artikel publicerad i The American Journal of Nurition från 1985 som jag tyckte var väldigt intressant och värd ett inlägg på här bloggen.

Idag skuldbeläggs ju i princip kolhydrater för allting när det gäller övervikt och kostrelaterad ohälsa i bantningsböcker och från enskilda gurus på internet som påstår sig ha hittat den magiska lösningen på all problem. På 80- och 90-talet var dock situationen en helt annan och det var istället fettet som fick skulden för det mesta. Skillnaderna mellan idag och för 20 år sen är dock tack och lov att de flesta officiella organ och forskare inte har hängt på den nya trenden utan numera verkar faktiskt de flesta forskare och andra utbildade personer förstå att det inte är så enkelt så man kan lägga skulden på en sak.

Hur som helst så tyckte jag att den här artikeln från 1985 gav ett väldigt bra perspektiv på hur situationen såg ut för nästan 30 år sen och vilken data det var som gjorde att man la så stor skuld på just fett när det gäller övervikt.

Am J Clin Nutr May 1985 vol. 41 no. 5 1132-1145
Diet and obesity
Danforth, E. Jr.

A review examines energy balance and its regulation, obesity and its causes, and dietary alterations thay may affect obesity. The components of energy expenditures are discussed, including resting metabolic rate, obligatory and facultative thermogenesis, and the thermic effect of food. Fat accumulation in the obese state is examined with respect to dietary carbohydrate vs. dietary fat intakes. Preliminary evidence suggests that increasing dietary carbohydrate at the expense of dietary fat may reduce obesity risk. Further studies are needed to assess the effect of dietary carbohydrate on nutritionally-induced thermogenic thyroid hormonal adaptations, as they relate to obesity. Data on the resting metabolic rate in obese vs. lean subjects also are discussed.

Amerikaner åt klart mer fett 1985 jämfört med 1910

Amerikaner åt klart mer fett 1985 jämfört med 1910

Artikeln öppnar upp nästan direkt med att visa grafen här till höger. Den här typen av information framställd på ett liknande sätt har du troligen stött på många gånger tidigare om du läst någon propaganda från LCHF. Skillnaden är ju då att deras påstående är precis det motsatta. Enligt dem äter vi idag mycket mer kolhydrater och mindre fett och det är det som gjort alla människor feta. Skillnaden här är väl att det egentligen inte finns några större belägg för att vi äter en särskilt mycket större andel kolhydrater idag jämfört med förr (Äter vi en större andel kolhydrater idag än förr?).

Både den gamla slutsatsen att det är fettets fel, från diagram som det här till höger, och dagens slutsats att det är kolhydraternas fel är dock oavsett hur graferna ser ut lika felaktiga. Det är förståeligt att den här typen av grafer är lockande men det som grafen inte visar någonting alls om är kvalitén på maten. Ändå används den typen av grafer som belägg för att styrka ett påstående och på 80-talet så såg man just grafen här ovanför som ett av beläggen för att det främst var fett som var orsaken till övervikt

Hur såg kostrekommendationerna ut på 80-talet?

I artikeln nämner man också kostrekommendationerna som gällde på 80-talet och jag tycker också det är intressant med tanke på historieförvanskningen som finns idag kring vad det verkligen var som rekommenderades. Här under är en kort summering från texten:

This publication recommended maintaining ideal body weight, eating a variety offoods, including more complex carbohydrates (and fiber), and avoiding excess intakes of saturated fat, cholesterol, sugar, sodium and akohol

Jag har markerat det som är intressant här. Socker har aldrig varit rekommenderat av någon. Det är faktiskt så att man la lite extra fokus på socker och rekommendationen att minska på socker hamnade under rubriken ”Nutrient Danger”. Något som faktiskt kritiserades av forskare för att vara för dogmatiskt och sakna vetenskapligt stöd (2).

Meningen med kostrekommendationerna var att folk skulle äta mindre raffinerad mat med mer främst kolhydratkällor med låg energitäthet. Något som vi vet aldrig hände.

Kostrekommendationerna var också främst framtagna för minska risken för hjärt- och kärlsjukdom. Deras huvudsyfte var alltså inte att minska på eller motverka övervikt. Författarna ansåg dock att råden troligen skulle kunna fungera mot övervikt då mängden fiber i maten och matens låga energitäthet skulle ge ökad mättnad.

Om du äter för mycket blir du tjockare av extra fett

Man refererade även till studier som visat att det var lättare att överäta på fetare mat än fettsnål mat. Här under är en av graferna som man har med i artikeln som visar just detta.

Mer fett i kosten när du överäter innebär att du lagrar in mer fett

Mer fett i kosten när du överäter innebär att du lagrar in mer fett. Det här är resultat från en studie där fångar i ett fängelse gick med på att frivilligt försöka äta sig feta. Det var mycket lättare för fångarna att gå upp i vikt när de fick en kost med mer fett.

Detta är ett fynd som bekräftats många gånger sen dess. Fett är helt enkelt lättare för kroppen att lagra som fett. Ganska logiskt med tanke på att det redan kommer i rätt form medan kolhydrater, protein och alkohol behöver konverteras till fett.

Men det här är ju resultat från studier där personer verkligen försöker att överäta. Om du däremot vill ”lura” folk till att omedvetet överäta fungerar läsk och annan sockersötad dryck bäst och därefter produkter med både gott om fett och socker. Det här hade man aningar om även på 80-talet men det var inte lika väl bevisat som idag. Särskilt inte när det gäller socker i dryck.

I artikeln påpekas också att det fanns bevis redan på den tiden att förändring i makronutrientfördelning, alltså en förändring mellan mängden kolhydrater, fett och protein, inte hade någon betydande effekt på övervikt. Så man påpekar att sannolikheten är liten för att fördelningen mellan kolhydrater, fett och protein skulle vara en viktig faktor. Men om det skulle spela in så pekade alltså bevisen mot att fett var lite ”farligare” för vikten än kolhydrater och protein.

Kolhydrater höjer energiförbrukningen efter maten

Kolhydrater höjer energiförbrukningen mer än fett

Efter en måltid höjs din energiförbrukning då de kostar energi att bryta ner maten. Denna höjning i energiförbrukning såg man blev större om måltiden innehöll mer kolhydrater

Ett annat fynd som flera studier hade visat på denna tid var att ökningen i energiförbrukning som kommer efter en måltid, kallad Termic Effect of Food eller TEF, ökade mer om människor åt mer kolhydrater. Här till höger kan du se en av graferna som är med i studien som stödjer detta.

Detta var också ett resultat som man ansåg gav stöd till att fett var ett större problem än kolhydrater när det gäller övervikt. I artikeln uttrycker sig forskaren dock ganska pessimistiskt kring det hela och hans formulering är mer i stil med ”då folk kommer att äta för mycket kommer de troligen att bli mindre tjocka om de främst äter för mycket kolhydrater”.

Summering

Det är lätt att peka fingrar i efterhand när man har mer kunskap. Poängen med det här inlägget var att belysa lite mer att de kostråden som man kom med på 80-talet inte var påhittade från ingenting. Allt det jag tagit upp här ovanför stämmer även idag givetvis. Om du äter för mycket kalorier så kommer mer av det att bli till fett om du har en större andel fett i din mat. I länder där man äter en större andel fett är människor i snitt också fetare. Här är en graf som visar förhållandet mellan fett i kosten och övervikt som är baserad på aktuell data för hela världen från FAO och WHO.

I länder där man äter mer fett är övervikt vanligare

I länder där man äter mer fett är övervikt vanligare

Det var med andra ord inget fel med tanken mad hade att fett är en betydande orsak till övervikt. Problemet var att man överskattade styrkan i bevisen som fanns, man överskattade effekten från fett och underskattade effekten från många andra faktorer. Man drog alltså för starka slutsatser baserat på bristande information. Men sen följde ju folk ändå inte kostråden så frågan är ju vilken roll kostråden verkligen spelat in på folks kostvanor. Effekt har den garanterat haft. Men personligen ser jag inte dåvarande eller nuvarande kostråd som någon väldigt viktig faktor.

Högre stegfrekvens kan möjligen minska din skaderisk

En ökad stegfrekvens innebär troligen lägre skaderiskDen här översiktsartikeln publicerades för några dagar sen. Syftet med artikeln var att summera vad man vet kring hur steglängd och stegfrekvens påverkar biomekaniken vid löpning. Steglängd och stegfrekvens hänger ju ihop ganska mycket då en ökad stegfrekvens oftast innebär en kortare steglängd och vice versa om du behåller din löphastighet.

Det här är en så kallad systematic review vilket innebär att författarna berättar ganska precist hur de gått till väga i sin sökning efter studier och sen redovisar de kort resultatet för alla studier som de funnit som stämt med deras kriterier. Den här typen av artiklar brukar generellt anses ha aningen bättre evidens än vanliga review-artiklar som mer är en eller några forskare som mer återger sin egna åsikt och då selektivt väljer vilka studier de tar upp och redovisar.

Sports Health: A Multidisciplinary Approach May/June 2014 vol. 6 no. 3 210-217
Influence of Stride Frequency and Length on Running Mechanics – A Systematic Review
Schubert AG, Kempf J and Heiderscheit BC

Context: A high number of recreational runners sustain a running-related injury each year. To reduce injury risk, alterations in running form have been suggested. One simple strategy for running stride frequency or length has been commonly advocated. Objective: To characterize how running mechanics change when stride frequency and length are manipulated. Data Sources: In January 2012, a comprehensive search of PubMed, CINAHL Plus, SPORTDiscus, PEDro, and Cochrane was performed independently by 2 reviewers. A second search of the databases was repeated in June 2012 to ensure that no additional studies met the criteria after the initial search. Study Selection: Inclusion criteria for studies were an independent variable including manipulation of stride frequency or length at a constant speed with outcome measures of running kinematics or kinetics. Study Design: Systematic review. Level of Evidence: Level 3. Data Extraction: Two reviewers independently appraised each article using a modified version of the Quality Index, designed for assessing bias of nonrandomized studies. Results: Ten studies met the criteria for this review. There was consistent evidence that increased stride rate resulted in decreased center of mass vertical excursion, ground reaction force, shock attenuation, and energy absorbed at the hip, knee, and ankle joints. All but 1 study had a limited number of participants, with several methodological differences existing among studies (eg, overground and treadmill running, duration of test conditions). Although speed was held constant during testing, it was individually self-selected or fixed. Most studies used only male participants. Conclusion: Despite procedural differences among studies, an increased stride rate (reduced stride length) appears to reduce the magnitude of several key biomechanical factors associated with running injuries.

Som du kan läsa ur abstraktet här ovanför så fann man totalt 10 studier där man på antingen förändrat steglängden eller stegfrekvensen som enda variabel. Det man fann var att de studier som finns ganska enhälligt visade att med en ökad stegfrekvens så minskar flera biomekaniska faktorer som man tror ökar risken för skada.

Det här kan låta ganska övertygande och ska man ge sig på en kvalificerad gissning så skulle jag satsat mina pengar på att det stämmer men det är fortfarande ett resonemang i form av ”om a leder till b och b kanske leder till c så kanske det är så att a påverkar c”. Kort och gott så är det många ”om i fall att” i det här resonemangen. Det låter ju rimligt att högre krafter borde öka risken för skada men det är faktiskt inte bevisat att det faktiskt är så.

Det här går dock ganska mycket hand i hand med riskerna vid så kallad overstriding som innebär att man tar för långa steg när man springer. När man gör detta så landar foten en bra bit framför kroppen vilket innebär att kroppen får absorbera en hel del kraft vid varje fotisättning. Dels blir detta en form av inbromsning som troligen leder till sämre löpekonomi (Bättre löpekonomi med högre stegfrekvens) och dessutom leder det alltså till krafter som troligen ökar risken för skador.

Så poängen är väl som vanligt att du inte ska ta för långa steg. Ett bra sätt att undvika att ta för långa steg är att försöka öka stegfrekvensen. Att medvetet bara försöka korta ner steget leder troligen till att man börjar trippa fram. Det är i alla fall vad jag rent anekdotiskt skulle tro. Men min erfarenhet av ren löpning är väldigt begränsad så någon löpkunnig får gärna kommentera på det här med….

Blir idrottare verkligen snabbare, större och starkare?

I december tipsade jag om boken The Sports Gene av David Epstein i en kortare recension här på TränaStyrka, Boken The Sports Gene. Boken handlar kort och gott om hur gener och träning interagerar för att maximera prestationsförmågan hos idrottare. En väldigt bra bok som till skillnad från mycket annat trams som påstår att allting bara handlar om en massa träning (10 000 timmar myten) så tar boken upp en mer vetenskaplig förankrad bild som visar att du behöver både rätt grundförutsättningar när det gäller gener och sen efter det träna väldigt hårt. Beroende på sport så kommer generna att ha olika stor inverkan på resultatet men det är aldrig så att det bara är träning eller bara gener.

Den här TED föreläsningen med David Epstein kom ut på Youtube igår och jag har redan blivit tipsad om den tre gånger via mina läsare (vilket jag verkligen uppskattar!!) så jag tänkte att jag skulle dela med mig av den här. I det här klippet så tar Epstein upp en liten annan fråga än i sin bok även om det är relaterat. I den här videon tar han istället upp frågan om vi människor verkligen blir snabbare, större och starkare. En väldigt intressant föreläsning.

Gillar du den här typen av information så är som sagt boken boken The Sports Gene en bok som jag verkligen rekommenderar. Du kommer få en helt annan syn på elitidrott efter att du läst den boken.

FMS och fortsatta studier om dess stora brister

Jag börjar nästan känna mig lite ”taskig” som fortsätter påpeka alla bristerna med Functional Movement Screen (FMS) men då det fortfarande uppenbarligen används så känns det också relevant att fortsätta att påpeka att det inte fungerar. Och när jag skriver att det inte fungerar så är det verkligen så. FMS har inte visat sig fungera för någonting. Varken för att förbättra prestation, förutspå skador, hitta brister i rörelsemönster (mer än deras egna påhittade brister) m.m…

Kort och gott så finns det idag inga belägg för att använda FMS som någon form av generell screening för någonting. Det finns säkert tillfällen då det kan vara motiverat men då ska det verkligen finnas en motivering. Inte bara något i stil med ”vi ska hitta brister i rörelsemönster bla bla bla…”

Den här studien publicerades för några dagar sen:

Hartigan EH et al.
Relationship of the Functional Movement Screen In-Line Lunge to Power, Speed, and Balance Measures
Sports Health: A Multidisciplinary Approach May/June 2014 vol. 6 no. 3 197-202

Background: The in-line lunge of the Functional Movement Screen (FMS) evaluates lateral stability, balance, and movement asymmetries. Athletes who score poorly on the in-line lunge should avoid activities requiring power or speed until scores are improved, yet relationships between the in-line lunge scores and other measures of balance, power, and speed are unknown. Hypothesis: (1) Lunge scores will correlate with center of pressure (COP), maximum jump height (MJH), and 36.6-meter sprint time and (2) there will be no differences between limbs on lunge scores, MJH, or COP. Study Design: Descriptive laboratory study.
Level of Evidence: Level 3. Methods: Thirty-seven healthy, active participants completed the first 3 tasks of the FMS (eg, deep squat, hurdle step, in-line lunge), unilateral drop jumps, and 36.6-meter sprints. A 3-dimensional motion analysis system captured MJH. Force platforms measured COP excursion. A laser timing system measured 36.6-m sprint time. Statistical analyses were used to determine whether a relationship existed between lunge scores and COP, MJH, and 36.6-m speed (Spearman rho tests) and whether differences existed between limbs in lunge scores (Wilcoxon signed-rank test), MJH, and COP (paired t tests). Results: Lunge scores were not significantly correlated with COP, MJH, or 36.6-m sprint time. Lunge scores, COP excursion, and MJH were not statistically different between limbs. Conclusion: Performance on the FMS in-line lunge was not related to balance, power, or speed. Healthy participants were symmetrical in lunging measures and MJH. Clinical Relevance: Scores on the FMS in-line lunge should not be attributed to power, speed, or balance performance without further examination. However, assessing limb symmetry appears to be clinically relevant.

Ett av testen i FMS

Ett av testen i FMS kallat in-line lunge som var det man undersökte lite mer ingående i den här studien

Det här är en ganska enkel studie där det enda anmärkningsvärda enligt mig är forskarnas faktiska hypotes från början. Deras hypotes var nämligen att in-line lunge testet skulle korrelera med prestationsförmågan vid sprint och maximala upphopp. Förhållandet mellan FMS och andra typer av prestation har testats tidigare och där har inte funnits några tydliga samband så jag har svårt att se vad som fick det dem att tro detta.

Men detta var i alla fall deras hypotes. De testade även ytterligare en sak som jag tyckte var mer intressant och det var hur deltagarnas balans var över främre foten när de utförde testet in-line lunge. Man satte helt enkelt en kraftplatta under foten och sen tittade man i efterhand hur mycket deltagarnas tryck under foten hade varierat för att se om en sämre poäng på in-line lunge testet innebar att deltagarna hade sämre balans över foten.

Resultatet – In-line lunge korrelerade inte med någonting

Resultatet i den här studien blev att man inte fann något samband mellan deltagarnas resultat i in-line lunge och något av de andra testerna för spänst, explosivitet eller balans. Här under är de faktiska resultaten med korrelationer. Om det är en perfekt korrelation så ska värdet vara 1. Att du hittar en korrelation som är exakt 1 hittar du i princip aldrig i verkligheten. Ett värde på 0 innebär istället att det inte finns någon korrelation överhuvudtaget. Detta sker också extremt sällan i verkligheten.

In-line lunge i FMS och prestationsförmåga

Förhållandet mellan in-line lunge i FMS och andra prestations och balansmått

Som du kan se i tabellen så är korrelationen mellan testvärden i in-line lunge och de tre andra testvärdena väldigt låg. Detta visar sig i att de flesta värdena är nära just värdet 0.

Där är ett par citat i den här artikeln som jag också tycker är intressanta och värda att ta upp:

Better performance on the FMS in-line lunge was not related to better balance while lunging (smaller COP excursion), greater power generation (MJH), or faster speed (lower 36.6-m sprint time), as hypothesized. However, no significant differences were found between limbs while lunging (scores or COP measures) or jumping. The implication that those with lower scores should not perform power/speed movements until the scores on the in-line lunge improve7 was not supported by our findings. Thus, using the in-line lunge grading criteria to assess limb asymmetries may be clinically meaningful, whereas relating poor lunge performance with readiness to work on parameters of power, speed, and balance is not recommended

Det man tar upp i det här citatet är påståenden från Gray Cook och andra FMSare att du inte kan träna någon för styrka eller explosivitet om de inte klarar av deras ”grundläggande rörelser”. Detta är ett påstående vars budskap har fått ett väldigt stort genomslag inom många delar av både träning och rehabiliteringsvärlden. Men det är viktigt att veta att det bara är ett påstående. Det är inte uppbackat av någon form av fakta.

Det kan mycket väl vara så att påståendet också är sant och det är ju inte svårt att resonera sig till att det troligen stämmer eller är ”sunt förnuft”. Den här studien visar dock inte heller att påståendet i sig inte skulle vara sant. Däremot visar den att de tester som man inom FMS använder med största sannolikhet inte duger för att hitta de här eventuella bristerna som då skulle hindra en från att träna för styrka och explosivitet.

Det man gör med FMS är mer eller mindre att man bara hittar personer som är dåliga på FMS och sen får man dem att träna på att bli bra på FMS och när de sen klarar FMS så säger man att de får lov att träna annat. Istället för att personen i fråga då bara börjat träna annat från början, vilket all data som finns idag antyder skulle fungera precis lika bra.

Det finns ju en väldig massa avarter på FMS nuförtiden och när jag ändå raljerar lite här så kan jag väl påpeka att inga av dessa screeningbatteri har bättre vetenskap bakom sig. De är alla baserade på samma resonemang och detta resonemang låter sunt när man läser det i en bok men det har aldrig visat sig fungera i praktiken.

Det finns studier som publiceras nu för tiden där man använder sig av 3D videoanalys för att försöka hitta olika avvikande mönster vid hopp och liknande och även dessa studier har svårt att verkligen visa på någon betydande riskfaktor för skada (1). Så att då tro att ett långsamt, ibland nästan statiskt test, med generella rörelser framtagna för alla typer av idrottare som utvärderas av en person som ska observera ”allt” från en vinkel vid ett tillfälle känns i alla fall för mig väldigt osannolikt.

Men vem vet, i framtiden kanske det kommer något grymt test som verkligen kan peka ut vissa personer som behöver träna upp någon form av ”basal” rörelseförmåga. Det jag kan säga just nu är dock att FMS inte är det testet. FMS är något som behöver skrotas. En bra tanke med grym marknadsföring är vad det var. Just nu är det tidsslöseri eller ”bells and whistles” som man säger på engelska. Alltså något som ser coolt ut men som inte bidrar med någonting.

Avslutande ord från Mel Siff, skrivna 2003

Mel Siff är inte så känd inom träningsvärlden längre då han tyvärr gick bort för drygt 10 år sen. Innan det så var han dock en väldigt stor källa till information och han var en av de mer framträdande personerna när det gällde att översätta forskning från Östtyskland och Sovjetunionen efter kalla kriget. Till skillnad från en hel del efterföljande personer som bara sa saker i stil med ”rysk forskning har visat” för att sen hitta på i princip vad som helst för att sälja något så backade Siff upp det han kunde med referenser och det mesta han skrev för 10-20 år sen stämmer bra idag med.

Hur som helst så skrev han följande om FMS precis i början när de lanserades:

”Since the entire website refers to ”Functional Movement”, we can safely assume that its methods are meant to apply to *movement* in sport, and more specifically, the ”functional” compound movements involved in all sports. Is it not curious, then, that all of the screening tests are entirely static or slow, and involve little or no dynamic, multiarticular”functional” or sporting movement whatsoever (the overhead squat offers a start but is not adequately utilised)? Moreover, some of these tests are carried out in postures which are not ”functionally” specific or related to many sports.

These tests do not address the compensatory movement strategies which every individual uses to carry out a given physical movement, probably because most ”experts” have led the authors, therapists and the general public to believe that the traditional view that any compensatory movement or muscle action strategies are always a sign of imbalance or pathology.

If I, for one, did not teach lifters or athletes how to optimise their specific” idiosyncratic” movement strategies, I don’t think that many of them could ever survive, prosper or progress safely and consistently in their respective events. For example, if a novice lifter cannot do the squat or overhead squat with feet shoulder width apart without the butt raising a little, then I allow him/her to take a wider foot stance and to use that butt raise less and less as time goes along. Before long, without any special exercises, stretches or postural alignment toys, that lifter becomes able to move the feet closer and lift with a more erect spine and less butt raising.

Sometimes you will come across a lifter or lineman who simply cannot adopt an entirely or largely erect squatting posture, so, if one accepts this and allows them to use their back muscles more powerfully, they will still become excellent athletes who rarely become injured (except by accident, possibly). If you study lifts by the great Russian weightlifter, Vardanian (222.5 kg jerk at 82kg bodymass), you will note how at least one top lifter managed to lift excellently with a far less erect trunk during the pull. There are many similar examples (some even among post polio persons and amputees).

These tests are also offered without any scientific analysis or studies which show exactly why and how these tests correlate strongly with functional movement in a wide variety of sports. As they stand, these tests appear to have been devised on the sole basis of personal opinion and several old traditional tests. While the authors are to be complimented in attempting to devise some additional field tests to evaluate important motor qualities and abilities in sport, they fall very far short of their target by relying solely on limited static or slow tests of minimal or no proven validity.

My analysis barely scratches the surface of these tests, but I trust that it sets the stage for others to attempt a more thorough job.”

Det här var alltså 2003 och i princip allt han säger har bekräftats gång efter gång i studier. Men nästan exakt ett decennium senare så lanserar ändå SISU och RF tillsammans med Svenska forskare och fysioterapeuter från Bosön ”9+ Screening Batteri” som alltså bigger på exakt samma premisser (mer läsning 9+ Screening Batteri – tillför det något nytt?).

Ibland undrar man om utvecklingen verkligen går framåt….

Största bluffen i träningssverige – Martin Löwgren

Det här är ett inlägg som jag borde ha skrivit för många år sen men jag har flera gånger dragit mig från att skriva det i sista minut då den här typen av inlägg inte direkt är roliga att skriva ihop.

Martin Löwgren, som även kallar sig själv Axon, har blivit blottad så otroligt många gånger nu så jag har väl antagit att folk ska sluta ta honom på allvar men så är det uppenbarligen inte och kritiken har haft en tendens att raderas eller glömmas bort efter hand. Med hjälp av ett gäng ”internetfenomen” med personer som ingen egentligen tar på särskilt stort allvar i verkliga livet så Har Martin Löwgren fortsatt att locka till sig unga okunniga med skenet av att han är en expert.

Så även om kunniga personer inte tar Löwgren på allvar är det onekligen så att han har ett stort inflytande på vissa. Och det är ju inte konstigt, rent ytligt så verkar hans påstådda meriter vara imponerande och även hans texter låter ju väldigt faktabaserade och informativa. Det är helt enkelt den vanliga mixen med lite självklarheter, lite fakta, många överdrifter och en hel del felaktigheter. Utan de rätta förkunskaperna är det då extremt svårt att särskilja dessa saker och hans texter uppfattas då ofta som trovärdiga.

Så det här är väl mitt försök för att göra det hela mer offentligt att Martin Löwgren inte är en bra kunskapskälla och målet är att färre människor blir lurade.

Martin Löwgren är ingen expert

Men jag kan börja direkt med att skriva att Martin Löwgren inte någonsin har gjort någonting som gör honom förtjänt av titeln expert inom träning. Det som Löwgren har gjort i snart 10 år nu är att sno en väldig massa material från andra för att sen framställa det som sitt eget. Det här uppdagades för redan 7 år sen men det har inte fått Löwgren att förändra sitt tillvägagångssätt i någon större utsträckning.

Exempel på äldre plagierade texter av Martin Löwgren

Martin Löwgren har givetvis blivit avslöjad i sin plagiering många gånger. Numera är han bättre på att plagiera och han kopierar inte texter rakt av utan istället så skriver han om texterna lite mer men har du läst den ursprungliga artikeln så är det fortfarande ofta uppenbart att Löwgren inte haft en enda originell tanke när han skrev sin text. Jag kommer att ge exempel på detta senare men först tar vi de äldre väldigt uppenbara plagiaten.

Här är ett exempel på en av de allra första plagierade texterna som uppdagades.

Från Martin Löwgrens ”muskelskola”

Bröstet är en av de visuellt, mest utmärkande, imponerande och kraftfullaste muskelgrupperna. Att träna denna muskelgrupp kan vara väldigt utmanande. Om du tränar bröstet korrekt kan det vara mycket givande för både övre och undre kroppsstyrka. Om du däremot tränar bröstet på ett felaktigt sätt kommer det leda till bortslösade träningspass, dåliga resultat och möjligen skador.

Total utveckling av denna muskelgrupp är så mycket mer än bara hur mycket du tar i bänkpress. Det innefattar ”rörelselängd”, olika vinklar, överbelastning, övningsval och fullständig kontraktion av bröstmusklerna.

Från AST:s hemsida :

Bröstet är en av de visuellt, mest utmärkande, imponerande och kraftfulla muskelgrupperna. Att träna denna muskelgrupp kan vara utmanande. Om du tränar bröst korrekt så kan det vara mycket givande för både övre och undre kroppsstyrka och massa. Om du tränar bröst fel så kan det leda till bortslösade träningspass, dåliga resultat och möjligen skador.

Total utveckling av denna muskelgrupp är så mycket mer än bara hur mycket du kan bänka. Det innefattar ”rörelselängd”, olika vinklar, överbelastning och fullständig kontraktion av bröstmusklerna.

Det här plagiatet är från 2006 och några av Löwgrens artiklar publicerades till och med i Gymgrossistens egna tidning vilket säkert var pinsamt för dem. Tyvärr verkar de flesta av ”Löwgrens” artiklar endast finnas kvar på flashback numera men då, för 4-8 år sen, fanns de lite varstans på olika forum där Löwgren var aktiv (bild AST, bild Flashback).

Det här verkade inte få Löwgren att ändra stil överhuvudtaget men 2010 satte det fart ordentligt kring honom då en väldig massa fler plagiat uppdagades. Här är ett exempel från en text som Löwgren snott från sidan dietist.com och här är Martin Löwgrens ”egna” text. Här är också en synnerligen humoristisk kommentar som Löwgren la efter det att publicerat sin plagierade text.

Martin Löwgren är stolt över sin kopierade text

Det finns onekligen många texter på internet att kopiera. Ingen tvekan om den saken.

Vid den här tiden så plagierade Martin också en text från Träningslära som Joel Hallström hade skrivit. Joel lämnade en kommentar kring detta på Löwgrens blogg men den kommentaren blev givetvis aldrig publicerad. Joel skickade då iväg ett mejl om det här vilket ledde till att Löwgren skrev om sin artikel lite mer (likheterna är fortfarande väldigt stora) och Joel fick dessutom följande härliga kommentar som svar i sista mejlet från Löwgren:

Jag tycker att du ska bli glad och ta det som ett komplimang att min
artikel har likheter och röd tråd med vad du har skrivit

Tydligen ska du alltså vara glad och stolt om Martin Löwgren snor en text från dig som du lagt ner en massa arbete på att skriva ihop. Tyvärr finns inte Löwgrens ursprungliga artikel kvar någonstans då han raderat den på alla forum där han la upp den och den version som finns nu är omskriven ganska ordentligt.

Det finns många många fler exempel från denna tid på plagierade texter och om du söker på google så hittar du mer information kring det, här är ett exempel från Kolozzeums forum. All den här uppståndelsen gjorde till exempel att sidan MMA-nytt avstod från att publicera artikalr av Löwgren som de tidigare sagt skulle komma och efter ett tag skrev faktiskt Löwgren en (ganska dålig) ursäkt på sin blogg. Många tog inte den ursäkten riktigt på allvar och han skrev aldrig heller att han verkligen hade gjort fel. Det här inlägget verkar inte heller finnas kvar längre.

Lögner om meriter

Under tiden som Löwgren plagierade texter så ljög han också en del kring sina meriter. Han påstod att han hade skrivit för en rad träningsmagasin (bla BODY) och figurerat som expert lite varstans. I princip allt av det var lögner och BODY Magazines redaktör Alex Danielsson belyste detta väldigt tydligt efter att Martin Löwgren sagt att han aldrig någonsin skulle läsa BODY på Kolozzeums forum.

Martin Löwgren påstår att han skrivit för BODY och blir sågad

Alex Danielsson, chefsredaktör på BODY Magazine berättar om att Martin Löwgren bett om att få skriva för tidningen flera gånger om

Under den här tiden ska Martin Löwgren också ljugit om att han var legitimerad naprapat trots att han fortfarande höll på att studera.

Expert på annonssidor överallt på internet

Förutom att Löwgren själv kallar sig för expert så är han även utnämnd till expert på lite olika internetsidor. Gemensamt för alla fram tills för några år sen var att deras syfte var att dra in annonsintäkter. De flesta av dem finns inte kvar numera men jag hittade några med hjälp av google, styrketraning.net, weight.se, olikadieter.se, brasmink.se, dietguiden.com, kalorier.eu och kostochtraning.se. Han verkar även kort ha varit expert på en sida som heter Ungdomar.se som verkar legitim men där var han nog inte särskilt långvarig efter ett minst sagt korkat svar. Innan detta svar hann han dock ge ett annat där han klippt och klistrat från Wikipedia. Det här var 2011, alltså ett år efter alla hans tidigare plagiat uppmärksammats.

Mer nutida ”arbeten” från Martin Löwgren

Det här ovanför är som sagt en väldigt liten del av allt det som kom fram för ungefär fyra år sen nu. Då det blev uppenbart för de flesta på denna tid att Löwgren mer eller mindre hade plagierat sig till lite internetkändisskap så var det helt plötsligt många som var väldigt irriterade på honom och hans texter blev därför mer uppmärksammade under ett tag.

Detta gjorde givetvis att fullständigt uppenbara plagiat inte längre går hem. Men det har endast blivit marginellt bättre. För några månader sen var det någon som på facebook länkade ett inlägg som Löwgren la upp på sin blogg kring stretching på sin blogg i maj 2012. Jag påpekade att inlägget inte tog upp något nytt och att hela referenslistan var snodd från ett inlägg på kolozzeum daterat Juli 2005.

I en annan artikel från december 2012 så anger Martin Löwgren en referens som är till en japansk tidskrift (1). Så om han inte har en dold talang och kan läsa vetenskapliga texter på japanska så är den referensen också kopierad från någonstans.

Just den här formen av inklistrade av referenser och använde av fraser likt ”studier visar”, ”forskningen på området”, ”de studier jag läst” mm är det ju väldigt lätt att tro att skribenten är väl påläst och kunnig. Det är först om du letar upp den faktiska referensen och ser att all text är på japanska som du kan veta att författaren faktiskt inte läst studien.

Felaktiga uttalanden om allvarliga sjukdomar

För någon månad sen fick vi även av Martin Löwgren veta att forskning visat att det är okunskap som gör att anorektiker fortsätter med sitt beteende:

Forskning visar tydligt att det är bristande kunskap som får personer med ätstörningar att fortsätta med sitt beteende (ref)

Det påstående är helt fantastiskt fel och tyvärr är det nog många människor som nu tror att det är så. Studier har faktiskt visat på precis motsatsen. Personer med ätstörningar tenderar att ha större kunskap än gemene man när det gäller näringslära (2).

Där är säkert fler fel i den artikeln men jag är ingen expert på ätstörningar. Men tydligen är det väldigt många som delat Löwgrens artikel på nätet som tror att han är expert på ätstörningar.

Överdrivna påståenden om effekter från kosttillskott

Han har också berättat för sina läsare att L-Glutamin hjälper immunförsvaret. Detta har han kommit fram till efter att ha läst:

Jag har läst mängder av studier angående L-Glutamin. Vissa påstår att man har stor nytta av att dricka ett separat glutamintillskott medan andra säger att de räcker med att dricka ett vanligt proteinpulver som har en bra blandning av aminosyror så får man i sig glutaminet ändå.

I själva verket finns det inga studier som talar för att L-Glutamin som kosttillskott ger någonting till personer som tränar. Det har nu varit konsensus i flera år att det verkar vara ett meningslöst kosttillskott för dessa personer (4, 5, 6, 7). Så antingen ljuger Löwgren om alla studierna han läst (och inte refererat) eller så är jag extremt dålig på att hitta studier med positiva resultat då jag bara hittar negativa.

Generellt sett skulle jag säga att du som regel kan anta att om Löwgren anger en referens så har han kopierat den från samma ställe som han hittade materialet till sin artikel. Han har inte läst själva referensen och adderat den. Det här förklarar varför du hittar fler vetenskapliga referenser i gamla inlägg från tiden då Löwgren plagierade mer friskt än vad han gör nu.

Knepig matematik – hur mycket muskler kan du bygga?

Mitt favoritexempel på hur okunskap kan lysa igenom är från ett inlägg där Löwgren skriver om hur mycket muskler du kan lägga på sig under ett års träning. Där skriver han att du kan lägga på dig 2 kg muskelmassa per år samtidigt som han dessutom börjar snurra till det kring frågan om vattenvikt:

Denna siffra tycker jag stämmer väl överens med siffran 2kg muskelmassa per år (7kg med vattnet) som ofta används bland fackfolk och den är även helt enhetlig med vad jag själv uppnått och vad insatta läkare, sjukgymnaster och forskare jag talat med påstår.

Den här siffran på 2kg muskelmassa per år är inte på något sätt något som är vanligt bland fackmän. Faktum är att jag aldrig någonsin hört den innan Martin Löwgren hittade på den. Och det finns ju en god orsak till det. Den är fullständigt orimlig.

För det första tar den ju inte i beaktande att du kommer att få mindre och mindre tillbaka av din insats allt eftersom du blir bättre tränad. En nybörjare lägger givetvis mycket lättare på sig muskler än någon som tränat i ett par år. Så att använda en statisk siffra och tro att den ska gälla för all tid framåt är korkat.

Sen finns det ju ingen som helst poäng i att dela upp muskelmassa i ”torr” muskelmassa och muskelmassa med vatten. Orsaken är ju helt enkelt för att när musklerna sitter i din kropp så får du vätska med dina muskler. Så när man pratar om muskelmassa inkluderar man givetvis allt det som väger någonting, inklusive vätskan som finns bunden i musklerna.

Men för skojs skull så räknar vi ändå lite på Löwgrens siffror och använder han själv som exempel. Enligt honom så passar ju hans värde 2 kg muskler per år väldigt bra på hand själv.

Jag själv startade min karriär som en spinkig 75kgs grabb och nu 11år år senare har jag lyckats lägga på mig cirka 2kg muskler varje träningsår så att jag idag ligger runt 90-95kg beroende på säsong. Första åren la jag nog på mig uppåt 5kg varje år men då var som sagt det berömda vattnet inräknat så det är svårt att säga exakt hur mycket jag lagt på mig varje år…..

Den här matematiken går verkligen inte ihop. Tydligen så gick Löwgren upp uppåt 5 kg varje år i början men detta var en hel del vatten. Numera så väger han dock omkring 90-95 kg varav då ingenting alls är vatten :???: Herr Löwgren har alltså adderat en massa torrvikt till sina muskler. För annars så borde han ju kunnat ha lagt på sig omkring 70 kg från muskler och vatten under den här tiden men bara lyckats med 20 kg.

Om du tycker det är förvirrande så är det för att det är förvirrande. Det finns ingen som helst logik i hela det där inlägget. Det är Löwgren som bara hittat på något så det låter som att hans träning har varit näst inpå optimal över 11 år och han har precis nått upp till hans egna påhittade maxgräns. Att han sen får stryk av de flesta andra som tävlar beror då givetvis på att alla andra är dopade…

Fördöm Coca-Cola sen tackar ja till sponsring från Coca-Cola

Det här är ett fint exempel på hur Löwgren fungerar när det gäller kritik och ifrågasättande. I slutet på förra året tog han det minst sagt udda beslutet att påbörja ett samarbeta med Coca-Cola. Kostdoktorn tog underhållande fasta vid detta och la upp ett inlägg om det på sin blogg vilket ledde till att Löwgren fick ta emot en hel del kritik. Lösningen för honom blev att radera alla kommentarer och numera verkar det inte ens gå att kommentera på hans blogg överhuvudtaget.

Nästan direkt efter uppdagades det att Löwgren hade ett äldre inlägg där han kritiserat just Coca-Cola och andra sockersötade drycker. Kostdoktorn påpekade då detta och resultatet blev att Löwgren raderade hela det äldre inlägget. Löwgren har dock fortfarande kvar ett inlägg på sin blogg där han använder Coca-Cola som referens när han skriver upp dolda sockerfällor. Nummer två på listan är juice som då ska vara precis lika illa som Coca-Cola när det gäller socker.

Summering – Säger Martin Löwgren det så kan du inte lita på det

Som jag skrev i början så är detta ett inlägg som jag funderat på att skriva väldigt länge, flera år faktiskt. Orsaken till att det blev just nu var för att jag fick ett mejl från en vän till mig som tyckte att ett av Löwgrens inlägg var en rip off på en av mina artiklar som jag har haft med i BODY. Den artikeln han länkade till då var enligt mig inte ett tillräckligt uppenbart exempel på plagiering för att platsa bland exemplen här. Det fanns likheter i uppbyggnad och innehåll men hade det bara varit det inlägget så hade jag inte reagerat. Men den var tillräcklig för att jag äntligen skulle ta tag i den här texten.

Så för att summera allt det här så poängen att om du läser något skrivet av Martin ”Axon” Löwgren som verkar bra så är det mycket möjligen en omskrivning av en annan artikel. Och populärvetenskapliga omskrivningar av redan populärvetenskapliga texter blir sällan särskilt bra, tänk dagstidningarnas omskrivningar av pressreleaser. Är det istället ett eget verk av Löwgren du hittat så är sannolikheten stor att en del av det som står i texten inte stämmer.

Internet är väldigt stort. Det finns långt mer att läsa än någon någonsin har tid till. Så när du väl lägger tid på att läsa så välj dina källor.

Martin Löwgren har köpt falska likes på Facebook

Martin Löwgren har med största sannolikhet också köpt falska likes på Facebook. Hans största fan base är inte i Sverige och Stockholm som man skulle kunna tro utan istället har han en väldigt massa följare i Sarajevo.

Lågkolhydratkost och hjärt- & kärlsjukdom

En ganska nyligen publicerad review som tittar på effekten av att äta lågkolhydratkost på olika riskfaktorer får kardiovaskulära sjukdomar.

Nutr Metab Cardiovasc Dis. 2014 Jan 2. pii: S0939-4753(13)00315-3.
The low-carbohydrate diet and cardiovascular risk factors: Evidence from epidemiologic studies.
Hu T(1), Bazzano LA(2).

AIMS: Obesity is an important public health issue because of its high prevalence
and concomitant increase in risk of cardiovascular diseases. Low carbohydrate
diets are popular for weight loss and weight management but are not recommended
in leading guidelines due to the perception that increases in dietary fat intake
may lead to an adverse cardiovascular risk profile. To clarify the effects of a
low-carbohydrate diet for weight loss on cardiovascular disease risk factors as
compared to a low fat diet for weight loss, we systematically reviewed data from
randomized controlled clinical trials and large observational studies.
DATA SYNTHESIS: We searched the MEDLINE database (Jan 1966-Nov 2013) to identify
studies that examined a low-carbohydrate diet as compared to a low-fat diet for
weight loss or the improvement of cardiovascular disease risk factors.
CONCLUSIONS: Recent randomized controlled trials document that low-carbohydrate
diets not only decrease body weight but also improve cardiovascular risk factors.
In light of this evidence from randomized controlled trials, dietary guidelines
should be re-visited advocating a healthy low carbohydrate dietary pattern as an
alternative dietary strategy for the prevention of obesity and cardiovascular
disease risk factors.

Det här abstraktet säger egentligen det mesta om studien i sig förutom att titeln i sig är ganska obegriplig. Det står epidemiologic studies men i själva verket har man nästan uteslutande tittat på faktiska interventionsstudier.

Det här är ju en av flera nyare översiktsartiklar och meta-analyser som alla kommit fram till att det inte finns några belägg för att inte rekommendera en lågkolhydratkost vid viktnedgång.

Det får ju en ännu en gång att undra varför man valde att addera ”gränser” när det gäller intaget av makronutrienter i nya NNR.

En annan sak av intresse här i Sverige är att man i den här studien inte direkt syftar på LCHF när man pratar om lågkolhydratkost. Istället pratar man främst om lite kolhydrater, lite mer protein och mer fett där fettet kommer från mer vegetabiliska källor istället för fler animaliska vilket är det vanliga inom LCHF. Så här skriver de i sin summering:

Reducing the quantity and improving the quality of carbohydrate intake by choosing healthy carbohydrate substitutes, such as olive oil, chicken, fish, avocado, green leafy vegetables, and soy products, may decrease the risk of cardiovascular disease in addition to producing weight loss.

De påpekar också en hel del av den forskning som visat att mer animaliska produkter, särskilt processade, korrelerar med flera negativa hälsoaspekter i främst epidemiologiska studier.